Stör inte knegarens morgon!

För de flesta av oss har redan varit uppe minst en timme – att klockan ringer vid halv fem är ingen ovanlighet.

De flesta åker bil, ensamma eller tillsammans. Och det är en sömnig stämning i bilen. En hyperaktiv sprudlande glad pratkvarn kommer att få åka ensam, sanna mina ord. Emellanåt är det bara föraren som är vaken, medan baksätet fylls av män som sover vidare med vidöppna munnar. Andra åker kollektivt. Tar första avgången från förorten. Tillsammans med andra som också har arbetskläder, praktiska skor och väska med matlåda. Nuförtiden ser jag sällan några termosar, men visst, det händer. Många läser tidningen. Oerhört många lyssnar på något.

Emellanåt är det nån yngling som har så hög volym att vi andra också måste lyssna. Då kan det komma ett pekfinger tjockt som ett slagträ och peta till honom. Stör inte. Många av oss ska vistas i extremt bullriga miljöer resten av dagen. Och då är den här ganska dämpade, avslappnade morgonresan viktig.

Man åker tillsammans. Efter ett tag börjar man nicka till varandra, vet att han med kepsen kommer sitta där. Arga farbrorn – som bara ser arg ut – intar sin plats. Han som alltid reser sig tio minuter innan tåget anländer till Sumpan kommer där. Hon som alltid måste ringa och väcka sitt barn – tror vi, för ingen vet vilket språk hon talar – sitter där. Och så vi. Samma gäng.

Jag ansluter lite, några månader här och där, beroende på arbetsplats. Stora Krille morsar som det var igår jag var med. Benke med mackorna drar åt sig benen. Samma skämt, samma stämning. Jag gillar det där – precis som jag gillar den stillsamma morgonen i byggboden, innan vi går ut i smällkalla vintern eller i ösregn. Bara nån timme senare är det helt annorlunda. Knökfullt på vägarna. Ståplats på tåget. Folk som klär sig snyggt, som pratar i mobilen hela tiden, skolungar som ser vilsna ut. Framförallt, folk som pratar jobb redan på tåget. Eller i bilen – man ser dem röra munnen oavbrutet. River i papper. Antecknar. Som kommer att gå ut och äta lunch. Men som kommer jobba långt efter att jag hängt in töjet.

Nån enstaka gång sitter det en sån där prata-jobbare, som vi kallar dem, på knegartåget. Har väl nåt tidigt möte. Vräker upp portfölj och laptop, ställer upp kaffe och hänger av sig rocken. Pratar högt i mobilen. En kille hyssjade åt oss. Skulle han inte ha gjort. Det var då Stora Krille tog upp allsång. Benke med mackorna och Arga farbrorn gnolade med. Folk fnissade. Vagnen gungade till ”Midnatt råder”, för det var den tiden på året. Budskapet gick fram, han tystnade.

Så rör inte våra morgnar!