Fråga Experten

När får man vägra jobb?

Said Andersson, Maria Steinberg, Sven Grahn

EXPERTFRÅGA. Då och då inträffar arbetsolyckor där den drabbade uttryckligen protesterar mot arbetsuppgiften på grund av riskerna. När får en arbetstagare vägra utföra uppgiften? Vad säger lagen och hur bedömer rättsliga instanser en vägran? Krävs stöd av skyddsombud eller fack? 

Publicerad

Said Andersson, tidigare regionalt arbetsmiljöombud och ombudsman på Unionen som arbetar med nätverk och utbildningar inom arbetsmiljö:

Jag vill börja med att nämna att alla arbetsolyckor är ett misslyckande. Många olyckor hade kunnat undvikas om arbetsgivaren hade genomfört ordentliga riskbedömningar och att de anställda följt de rutiner och använt den skyddsutrustning som arbetsgivaren föreskrivit.  

En arbetstagare har stor skyldighet att genomföra de arbetsuppgifter som arbetsgivaren anger att arbetstagaren ska utföra. Om arbetstagaren vägrar finns stor risk för att denne blir uppsagd på grund av personliga skäl eller avskedad. De omständigheter som kan "häva" arbetsvägran är om arbetsuppgiften kan innebära fara för arbetstagarens liv/hälsa eller att arbetsgivare ber arbetstagaren att utföra något olagligt. 

Det finns flera olika lagar som reglerar eller påverkar bedömning av arbetsvägran. Gäller det risk för olycksfall vid arbetsvägran så är det en bedömning om arbetsgivaren följt arbetsmiljölagen och de föreskrifter från Arbetsmiljöverket (AFS) som kan vara tillämpliga. Det bör också göras en bedömning av om en ordentlig riskbedömning med tillhörande åtgärder genomförts. Medbestämmande

lagen ochlLagen om anställningsskydd är också tillämpliga.  

Rättsliga instanser har tuffa bedömningar när det gäller arbetsvägran och finns det inte någon anledning för arbetstagaren att inte utföra arbetsuppgiften så avbryts anställningen. Men skulle arbetsgivaren inte utfört det som åligger hen enligt Arbetsmiljölagstiftningen så får arbetstagaren troligtvis behålla anställningen. 

När man som anställd är tveksam till att genomföra en arbetsuppgift för att den kan vara riskfylld så är det bästa att hen vänder sig till det lokala skyddsombudet eller om det inte finns något till det regionala skyddsombudet. Skyddsombudet kan hjälpa till att genomföra en bedömning av arbetsuppgiften och hjälpa arbetstagaren med dialogen med arbetsgivaren. Är arbetstagaren medlem i en facklig organisation kan hen också vända sig dit eftersom de kan stötta och facket har t o m tolkningsföreträde när det gäller tvist om arbetsskyldighet enligt medbestämmandelagen 34 paragrafen. 

Maria Steinberg, docent i arbetsmiljörätt:

En arbetstagare kan vägra att utföra ett arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för dennes liv eller hälsa. Han behöver inte betala någon ersättning till arbetsgivaren, om det har uppstått någon skada på grund av stoppet  (3 kapitlet 4 paragrafen arbetsmiljölagen). En arbetstagare som anser att de uppstår en omedelbar och allvarlig fara för dennes liv och hälsa, måste så fort det går ta kontakt med sin arbetsledare eller skyddsombud för att få ett besked, om eller på vilket sätt arbetet kan fortsätta. Jag känner inte till något fall i arbetsdomstolen, som handlar om att en arbetstagare stoppat sitt eget mycket farliga arbete. Lagen säger att du kan vända dig antingen till din arbetsgivare eller till ditt skyddsombud. Om du misstänker att ett arbete kan komma att innebära omedelbar och allvarlig fara så vänd dig innan till närmaste arbetsledare. Lyssnar de inte på dig, måste du vända dig till ditt skyddsombud. 

Sven Grahn, förhandlare samt arbetsrätts- och arbetsmiljöjurist, Transportföretagen:

AD har i sin praxis antagit att det finns begränsningar i den enskildes arbetsskyldighet vid arbete som inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa och lagt stor vikt vid vad myndigheter anser. Rätten att vägra utföra arbete kommer till uttryck (3 kapitlet, 4 paragrafen stycke 2. arbetsmiljölagen): Om en arbetstagare finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa, ska han snarast meddela arbetsgivaren eller skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättningsskyldighet för skada som uppstår till följd av att han underlåter att utföra arbetet i avvaktan på besked om det ska fortsättas. Regleringen hänger nära samman med skos stoppningsrätt (6 kapiitlet, 7 paragrafen arbetsmiljölagen). En entydig reglering är svår att finna i fall där det gäller en avvägning mellan olika var för sig angelägna intressen, tex inom vården där ett upphörande av arbetet kan innebära fara för annans liv eller hälsa. Stöd för åtgärden krävs inte av fack eller sko utan till grund för bedömningen ligger den anställdes egna uppfattning av situationen. Se AD 1979 nr 164 samt AD 1962 nr 18.