Erik Danhard om friande dom för klämolycka

Krav på skriftliga instruktioner och rutiner

Av arbetsmiljölagen följer att arbetsgivare ska se till så att arbetstagare har kännedom om arbetsförhållandena samt information om risker i arbetet. Av flera av Arbetsmiljöverkets föreskrifter framgår att arbetsgivaren ska ha skriftliga instruktioner för vissa arbetsmoment (se exempelvis AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete, paragraf 7). En vanlig fråga är om sådana instruktioner kan vara på svenska eller om de kanske måste finnas på flera språk. Det finns ingen hård regel i detta avseende. Det viktiga är att arbetstagarna har möjlighet att ta till sig informationen. Det kan betyda att arbetsgivaren bör ha instruktionerna på flera språk och kanske även ha periodvisa muntliga genomgångar.

Då kan frågan formuleras om. Kan arbetsgivaren ha säkerhetsföreskrifter på endast annat språk än svenska? Många internationella koncerner har engelska som koncernspråk. Det betyder ofta att all kommunikation mellan arbetstagare sker på engelska. Om alla arbetstagare kan ta till sig informationen är det svårt att se att det i dessa situationer skulle finnas något hinder mot att säkerhetsinstruktionerna endast är på exempelvis engelska.

I en rättegång blir det annorlunda

Om en arbetsmiljöfråga hamnar i en domstol blir det dock en annan sak. Enligt huvudregeln ska alla dokument vid en svensk domstol vara på svenska. Handlingar på andra språk ska som en huvudregel översättas, vilket beskrivs i rättegångsbalken kapitel 33, paragraf 9.

I rättsfallet NJA 2011 sidan 345 uttalade Högsta domstolen följande.

”Även handlingar på andra språk än svenska kan emellertid i vissa fall godtas. Det är domstolens uppgift att i det enskilda fallet bedöma om och i vilken utsträckning som avsteg kan göras från den angivna huvudregeln om att processen ska föras på svenska. I allmänhet bör därvid handlingar - exempelvis avtal, brev, utlåtanden och annan skriftlig bevisning - på danska eller norska kunna godtas. Också handlingar av detta slag på engelska bör många gånger kunna accepteras. Däremot bör normalt inte handlingar på andra språk än dessa godtas.”

Enligt huvudregeln ska domstolen låta översätta handlingarna. Det finns som följer av NJA 2011 sidan 345 en möjlighet för en domstol att förelägga en part att på egen bekostnad översätta en handling. Om parten inte gör detta kan parten drabbas av sanktioner i rättegången – partens talan avvisas, viss bevisning avvisas, domstolen tar inte hänsyn till innehållet i ett dokument etc.

Luleå tingsrätt dom den 4 november i mål B 2914-18

Målet gällde bland annat en talan av åklagaren om företagsbot mot ett bolag med anledning av en arbetsplatsolycka. Åklagaren menade att någon inom bolaget med ansvar för arbetsmiljön hade åsidosatt vad som gäller enligt arbetsmiljölagen, vilket lett till att en arbetstagare skadats vid ett visst arbetsmoment. Åklagaren menade bland annat att det hade saknats skriftliga instruktioner. Med detta som grund yrkade åklagaren en företagsbot av bolaget med 800 000 kronor.

I målet förekom en skriftlig beskrivning av arbetsmomentet som var avfattad på tyska. Tingsrätten uttalade följande: ”Det går inte att bedöma om den skriftliga beskrivningen är tillräckligt tydlig. Det är en stor brist i utredningen att denna beskrivning inte hade översatts. Denna brist i utredningen ska gå ut över åklagaren.”

Med hänsyn till detta avslog tingsrätten yrkandet om företagsbot.

Kollision mellan regler

Målet gällde en talan om företagsbot, som utgör ett straff. Vid tingsrätten hanteras målet som ett brottmål. Vid tingsrättens prövning kommer de principer som gäller i brottmål att tillämpas – bland annat att brister i utredningen bevismässigt går ut över åklagaren.

Arbetsmiljömässigt är det arbetsgivarens ansvar att säkerställa att alla arbetstagare kan förstå rutiner och instruktioner. Om Arbetsmiljöverket skulle göra en inspektion, kan arbetsgivaren komma att få ett föreläggande om Arbetsmiljöverket skulle bedöma att det finns oklarheter i instruktionerna; exempelvis för att de är på tyska. När samma fråga bedöms i ett brottmål, blir den rättsliga situationen alltså annorlunda. Det är åklagaren som ska visa att det inte har funnits tillräckligt tydliga instruktioner. Och det lyckades åklagaren alltså inte med i det refererade målet.