Tänk framåt - mycket var sämre förr i tiden

LEDARE. Kissblöjor på vågen, spärrvakter som inte får gå på toa och tystad personal. Vår offentliga verksamhet drivs numera av kommersiella bolag och kritiken är hård. Allt handlar om att mätta hungriga kapitalister medan personalen går på knäna. Ungefär så brukar det låta, fast man kan undra om allt var bättre förr.

Själv jobbade jag på ett kommunalt servicehus under 80-talet. Där satt åldringarna instängda i sina rum och väntade på döden. Vi stressade för att hinna klä på gamlingarna under förmiddagen, baxa över dem till rullstolen, i bästa fall kommentera vädret, sedan jäkta vidare till nästa. Att köra ut dem i solen var det inte tal om, sådant fick släktingarna göra och de som inga släktingar hade, tja, i graven är det ju också mörkt.

En del gamlingar skickade vi i säng redan på eftermiddagen, i annat fall skulle vi inte hinna med alla larm. Klart vi skämdes, men vi hade inget val. Politikerna hade bestämt att våra gamlingar inte var värda mer än så, och det var bara att anpassa sig.

På den tiden kunde ingen föreställa sig dagens samhälle. Inte bara vården, även infrastrukturen drivs numera av privata företag.

Sedan 2009 står det Hongkong- baserade bolaget MTR för driften av tunnelbanan. Politikerna har hunnit lära sig av alla misstag kring upphandlingarna. Inte bara priset är avgörande, kvaliteten och arbetsmiljön har fått större betydelse. En vanskött verksamhet innebär att bolaget förlorar nästa upphandling, och de ansvariga politikerna sparkas ut.

När MTR vann upphandlingen fanns därför även arbetsmiljön inskriven i avtalet. MTR lovade nu ”en tunnelbana i världsklass”.

Men personalen tycker i dag att deras arbetsförhållanden är långt ifrån världsklass. Kritiken bottnar till stor del i svikna löften. Underbemanning, stress och osäkra anställningar spär på missnöjet. Att spärrvakterna inte får lätta på trycket är ju rena stenåldern, i andra tunnelbanestäder finns inte ens spärrvakterna kvar.

Pressen är nu hård på MTR att förbättra arbetsmiljön, men avtalet är långt, det gäller i åtta år med möjlighet till förlängning i ytterligare sex år. Med långa avtal kan arbetsmiljön skjutas upp till nästa upphandling.

Den som längtar tillbaka till svunna tider, med kommuner och landsting som ansvariga för all drift, har förmodligen glömt hur det fungerade. Klokare är att ställa större krav på arbetsmiljön under upphandlingen, och sätta tidsgränser för när alla löften ska vara infriade.

I detta nummer granskar vi arbetsmiljön för spårpersonal. Följ med på en skakig resa i underjorden.