Hur svårt kan det vara?

Det är snart ett halvt sekel sedan som jag ställde mig på golvet. Det blev två år med ackord och tvåskift.

I en slipmaskin, en centerless, skickade min arbetskamrat in kolvar

och bandrullar –  producerade för hydraulmotorer och bandvagnar - som slipades mellan två stenar. Jag tog emot dem och lade dem i en pall. Monotont är bara förnamnet. Men bortsett från det är minnet av de usla skydden starkt. Under min verkstadstid inträffade två olyckor där kolleger råkade sticka in handen för långt (det är lätt att slappna av när arbetsuppgiften är förlamande tråkig) och fick svåra fingerskador. Det fanns ingen skyddsplåt mot slipstenarna.

Vad vi hade på händerna?

Gula hushållshandskar i plast.

Hur är läget i dag? När man läser förra årets strafförelägganden vimlar det av kapade fingrar. Svåra skärskador i händer. Amputerade fingrar.

Fortfarande fungerar inte riskbedömningarna som ska göras i förväg. Fortfarande saknas skydd mot farliga sågklingor och vassa knivar.

Fortfarande har anställda inte fått tillräckliga instruktioner om hur de ska undvika olyckor i sitt arbete.

Vi skriver om förelägganden.

Mycket har förstås blivit bättre i svensk arbetsmiljö. Till exempel får man innerligt hoppas att folk inte jobbar vid slipmaskiner med hushållshandskar som enda skydd.

Samtidigt uppstår nya brancher och organisationer som inte riktigt stämmer med lag och föreskrifter.

Gig-ekonomin lever i en gråzon. Det blir allt fler tjänstemän som väljer att jobba i egna företag, ensamma för en eller flera olika uppdragsgivare. Men det stora bekymret är ändå alla dessa pizza- och matbud som blomstrar på grund av pandemin. Vem är arbetsgivare? Vem har koll på om de bär hjälm när de sladdar omkring i snöslasket?

Och i pandemitider när alla som kan uppmuntras att jobba hemifrån, så är ju de som leverar mat vid otaliga dörrar extra oskyddade mot smitta. Läs om gigekonomin på arbetarskydd.se. 

Därför får man ändå ha förståelse för att Arbetsmiljöverket inte har gjort en enda inspektion av hemarbete under de här åren när vi som kan rekommenderats att jobba hemifrån. Visserligen kan en bokhylla rasa ned i ens skalle – har hänt mig en gång – men prioriteringen av dem som måste vara på sin arbetsplats känns rimlig. Vi skriver också om forskningen av smitta på arbetet i det här numret. Till exempel verkar det som om det plexiglas som skyddar kunder gör att de som arbetar bakom glaset stängs in i ett trångt utrymme som gynnar viruset.

Det här är mitt första nummer som redaktör för Arbetarskydd. Jag tar gärna emot tips, kritik och förslag. Hör av er!