Hatmejlen på jobbet kan trasa sönder någons liv

2016-09-12 00:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare. Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Somliga yrken kommer med oanade risker. Visst, det finns jobb där man nog får räkna med en del obehag – väktare, polis, akutpersonal i vården etcetera, men har ni tänkt på att det kommer mer än man kunde ana när man blir till exempel lärare eller socionom.

Det får man aldrig läsa om i platsannonserna – att det ingår att hantera föräldrar, eller vara tvungen att bo på annan ort om man jobbar på socialkontoret.

För ett par år sen fick jag gå emellan när en aggressiv man ur det så kallade ”klientelet” gav sig på en handläggare för hans socialbidrag, mitt på gatan. Nu hände det inget mer dramatiskt än skällsord, men det räcker liksom. Nån gör sitt jobb, bara sitt jobb, och sen ska man kunna lämna det klockan fem. Man ska inte behöva kolla utanför huset, ha larm eller skaffa sig hemlig adress.

Det har blivit vanligare med hot mot tjänstemän och då börjar man fundera på vart det ska ta vägen, när ett enkelt bygglovsärende kanske slutar i domstol därför att den som inte fick sin sak beviljad inte nöjde sig med det, utan började terrorisera den som hade skrivit under beslutet.

Visst, det finns alltid knäppskallar, men nätet har gjort det lättare att vara en knöl. Och sen är det i gång med skydd och efterforskningar och en polis som uppgivet slår ut med armarna och säger ”vi kan inget göra”. Skulle man hitta internethataren händer det i varje fall ingenting, eftersom lagen inte hunnit med i utvecklingen.

Lek med tanken – du har ett jobb där det ingår att meddela människor om de får pengar eller inte. Du kanske inte har varit med i beslutet men det är du som ska meddela det hela, vilket du gör via vanlig post. Efter en vecka får du ett dödshot i mejlen. Jag kan berätta att det är rätt uppskakande. Det behöver inte ens röra sig om stora pengar – det kan handla om ett abonnemang, ett garantiärende, ett bostadsbidrag.

Det verkar mest handla om principen att om man inte får som man vill så hotar man. Eller värre.

För vissa yrken är det här vardagsmat. Jag känner journalister som får hot varenda dag, åklagare som lever under ständigt skydd, och det är kanske inte att förvånas över – men när rektorer eller kundmottagare råkar ut för det börjar man fundera. Vart ska det ta vägen sen?

Det är något som ökar, därför att folk hanterar inte sin besvikelse som förr – gå in i garderoben och skrika, svära lite. I stället reggar man ett anonymt mejlkonto och sen slår man tillbaka och trasar sönder någons trygghet.

Arbetsgivaren gör vad de kan, men man ska ha klart för sig att ökad säkerhet också innebär ökade kostnader och vi vet rätt väl hur sånt tas emot. Kollegerna ställer naturligtvis upp men det skapar en spänning och stress på jobbet som knappast är frisk.

Och vem vill ens ta ett sånt jobb? Där riskerna är obefintliga ända tills de dimper ner i mejlboxen.

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen

Kampen