Debatt

Framtidens vinnare satsar på ständig utbildning

Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare. Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Häromdagen träffade jag en missnöjd människa som kände sig tvingad till skolbänken. Arbetsuppgifterna krävde mer kunskap, arbetsgivaren hade det som krav. Här skulle det till engelska och specialutbildning i någon programvara som blivit sista skriket.

Publicerad

Den här människan ville inte. Man valde väl inte det här jobbet för att behöva plugga ännu mer, liksom. Anställd på samma företag sedan trettio år och lyckats kravla sig uppåt på löneskalan genom att vara en allmänt duglig medarbetare, inte genom att häcka i skolbänken. Själv kommen ur yrken där fortbildning är en eftermiddag i en solvarm, illa ventilerad lokal i ett industriområde, för att få ännu ett av dessa certifikat som emellanåt krävs, tyckte jag väl att det lät rätt kul. Plugga två månader, i en riktig skola, med riktiga lärare och dessutom få lön under tiden, och chans till rejäla hopp både i lön och position – vad var fel med det? För det var det.

Det finns så många som fortfarande liksom inte greppar att arbetsmarknaden förändras lika fort som allt annat. Det är bara tio år sen vi hade mobil­telefoner med knappar, det är bara femton år sen vi hade tjock-tv, det är bara fem år sen bilar med eldrift blev att lita på. Utvecklingen rasar iväg, och då kommer ju våra jobb också att förändras. Det sämsta man kan göra då, tror jag, är att sätta sig på tvären. Det kommer att försvinna en massa jobb, läser jag ofta. Som om det vore något nytt.

Jobb har alltid försvunnit men det har alltid kommit nya. Vilken iskarl på tjugotalet hade kunnat förutspå en hysterisk efterfrågan på programmerare? Vilken svarvare hade anat att han skulle bli CNC-operatör tio år senare?

När man läser gamla framtidsskildringar – vilket är jättekul – fascineras man alltid av hur ofta sextiotalsmänniskan trodde att människor på 2010-­talet skulle vara klädda i plast, äta piller, ha egen flygbil och, inte minst, vara icke-arbetande, för det skulle finnas robotar till allt. Dessutom skulle vi vara påfrestande lyckliga och ha fred på jorden...

Det är möjligt att framtidsvisionerna är mer realistiska i dag, men ett är säkert: den som inte vill eller kan ta till sig utbildning kommer få det allt svårare. Det betyder också att yrkesrollen kommer att glida alltmer in i fritidsrollen, att vår traditionella syn på arbetare och arbetsgivare (som i sig inte är äldre än ett par hundra år, vilket är väldigt lite i ett historiskt perspektiv) kommer luckras upp och ändras. Men förändringen kommer.

Det man kan och måste hoppas på är att det också innebär att människor inte far lika illa på jobbet, att tekniken verkligen minskar arbetsskador och risker, och inte bara tillför nya delar, som ännu mer stress och krav, för då är det liksom inget värt.

Det kommer finnas jobb i framtiden också, men den som inte vill utbilda sig kommer få det tufft.