Bete dig mot andra som du själv vill bli bemött

En del innebär uppenbar fara för livet, som att bygget saknar fallskydd. Andra, som buller, gör medarbetarna hörsel­skadade om de struntar i hörselskydden.

Det finns andra faror och risker som lätt bagatelliseras, fast det är förbjudet. Tänk dig till exempel att du får en hurril av en förvirrad patient. Eller att du blir mobbad av kollegan.

Sånt tär på en på så oändligt många sätt. Det handlar om långt mer än att man blir arg, ledsen och rädd. Eller att man till slut tvingas lämna ett jobb man egentligen gillar för att man inte står ut med arbetets förutsättningar.

Den här typen av kränkningar fräter på kroppen och själen. Inre stress, och att sakna möjligheter att rätta till det som är fel, gör avtryck i en som person. Jag talade med en bekant som sa att han för första gången på många år nu äntligen befann sig i en sund arbetskultur. När min bekant reflekterade över sina tidigare arbetsplatser och hur man betedde sig mot varandra där fick han fortfarande stressreaktioner.

Med åren hade det blivit normalt att inte få sova lugnt en hel natt, normalt att inte bli hälsad på och utesluten när det var dags för lunch. Viktiga mejl ”försvann”, när han pratade på möten föll orden ner i ett svart hål och sen var det inte mer med det. Det var underförstått att honom skulle man inte lyssna på. Självklart blev min bekant fullständigt knäckt av behandlingen. Ja, han blev sjukskriven också och har aldrig riktigt hämtat sig. Det finns folk som tar livet av sig för mindre.

Psykosocial arbetsmiljö är det som vi människor gör mot varandra. Och när den är dålig blir medmänniskor sjuka. Om någon månad får arbets­givarna ett utökat rehabiliteringsansvar för medarbetare som kan antas komma att ha en nedsatt arbetsförmåga i minst 60 dagar. Men så långt som till sjukskrivning skulle det inte behöva gå om vi alla betedde oss som folk mot varandra. Utan elefanter i rummet kan risker åtgärdas i samförstånd. Frågor på det?