Sjuksköterskan: Jag leker inte med min legitimation

Det sägs att det är den berömda droppen som får bägaren att rinna över och så var det för mig.

Droppen…

Det är sommarplanering och på grund av det usla anseende som arbetsköparen/givaren Region Skåne har, får man inga svar på sina utlysningar av tjänster.

Sin vana trogen lägger man ansvaret i knäet på sin personal.

Men inte i mitt.

Hela mitt arbetslag ska flyttas till ett annat sjukhus norrut.

Ingen valfrihet. Ni SKA.

Från allra första början skulle samtliga ersätta Ivapersonal, trots att vi är grundutbildade. Nu efter argumentation och diskussion så har det blivit två personer.

Det är som att låta en person med personbilskörkort köra buss. Som att låta en AT läkare ta en Iva-jour, en flygvärdinna ska flyga ett plan.

Vi vet på ett ungefär vad vi ska göra, men vi har inte den formella kompetensen.

För mig blir det som att leka rysk roulette med våra legitimationer. En legitimation som jag har kämpat för att få.

För vad händer om det förfärliga skulle hända? Om en människa skulle komma till skada? Om vi förlorar vår legitimation?

Vem bär det ansvaret? Kan jag säga, ja men arbetsköparen sa att jag skulle? Om jag vägrar förlorar jag mitt jobb.

Jag tar mitt ansvar, jag har inte formella befogenheter, jag leker inte med människors väl och ve. Jag leker definitivt inte lekar med min legitimation.

Ingen kan ha undgått att vi har stora utmaningar med personalförsörjningen i sjukvården.

Sjuktalen stiger, personalen flyr eller går ner i arbetstid för att orka.

Då gäller det att hushålla med de resurser man har.

I mitt arbetslag är vi 3 stycken som varje sommar sett till att hålla vårt lilla sjukhus rullande, genom att arbeta på andra enheter.

Vi är vana vid patienterna, vi är vana vid rutinerna och vi har formell kompetens för vad vi utför. Från första timmen kan jag ersätta den semestrande kollegan, utan bredvidgång och vi utnyttjar min och mina kollegors arbetskraft maximalt.

Med sommarens planering så krävs det nästan två personer för att ersätta en.

Av 240 arbetande timmar används 130 timmar effektivt. 80 timmar försvinner till bredvidgång och 30 timmar försvinner för att ersätta körtid.

Det är inte att hushålla och använda effektivt de resurser som inte finns.

För min del blir det inte ens 130 timmar, för jag säger tack och drar.

För min skull, för patienternas skull och för kommande kollegors skull.

Det finns inga större strider att vinna än dem vi själva är beredda att kämpa för.

Agneta Lenander,

Sjuksköterska, tidigare vid operationsenheten Landskrona, numera politiskt aktiv i Vänsterpartiet och fullmäktigeledamot i Region Skåne.