Debatt

Vi talar sällan om när gamlingar beter sig illa

Lennart Kriisa är chefredaktör för Arbetarskydd

LEDARE. Rallaren Phineas Gage var känd som en pålitlig och hygglig arbetare, omtyckt av både arbetskamrater och chefer. I mitten av 1800-talet var han en av alla de järnvägsarbetare i USA som riskerade sina liv för brödfödan.

Publicerad

Järnvägen skulle breda ut sig över vidderna och tiden ansågs knapp. Phineas Gages uppgift var att placera sprängämnen i marken och till sin hjälp hade han ett järnspett. Så hände det som inte fick hända, som man brukar säga. En oväntad explosion fick järnspettet att fara upp i luften, rakt igenom Phineas Gages huvud och landa 25 meter bort. Spettet hade gått in snett under käkbenet, passerat främre delen av hjärnan, tagit med sig någon kvadratcentimeter hjärnvävnad ur pannloben och farit ut genom skallbenet.

Arbetskamraterna utgick från att Gage hade dött på fläcken. Men Gage stod kvar på benen, om än vimmelkantig. Han transporterades till en läkare utan att förlora medvetandet. Gage repade sig mirakulöst. Han kunde prata som förut, tänka klart och lösa matematiska tal. Men hans personlighet var förändrad. Han hade börjat svära, hamnade i ständiga bråk och förlorade kontrollen över sina impulser. Den utflugna lilla hjärnbiten hade förvandlat honom till en oberäknelig buse. 

Neurologer har intresserat sig för hans öde och kommit fram till att området i frontalloben har betydelse för hur vi uppför oss. Numera finns diagnosen frontallobsdemens och för den sjukdomen krävs inte ett järnspett. I vissa hjärnor dör nerver och synapser i främre delen av hjärnan, ingen vet riktigt varför. Sjukdomen kommer smygande i 50–60 årsåldern och omgivningen förstår inte vad som håller på att hända. Den som tidigare aldrig brukat våld kan plötsligt skicka iväg en högernäve. Utan ånger. Istället kan den nyblivne huliganen skratta rått, fokusera på att supa sig full och förolämpa omgivningen. Ett gemensamt drag för de frontallobsdementa är att de tappar bordsskicket och glufsar i sig maten. När de hamnar inom äldreomsorgen ökar riskerna för personalen.

Men att gamlingar beter sig illa mot personalen talar vi sällan om, vi får bara höra om det motsatta. Kanske för att vi vill värna våra gamla, att de inte hängs ut som bråkstakar. I det här numret lyfter vi ändå på locket och berättar om våld och hot inom äldreomsorgen – mot personalen.

I vårt förra nummer skrev vi om Gustaf, nyss fyllda 20, som fick ansiktet totalförstört vid den numera riksbekanta kalkugnsolyckan. Våra artiklar fick ett enormt genomslag. Först i Aftonbladet, sedan i lokaltidningar, olika tv-program, bland annat ett längre inslag i Rapport. Olyckan har nu fått den uppmärksamhet som behövdes. Arbetsmiljöverket har också gått ut med att det är just inom personaluthyrningsbranschen som arbetsskadorna ökar snabbast. Viktiga siffror, som så lätt försvinner i mediebruset.