Hallå där   Claes Stråth …

-Nej.

Stämmer bilden av förhandlingarna när det begav sig: gubbar runt ett bord i nedrökta rum?

- Ja

Rökte du på den tiden?

- Ja. Det var förskräckligt att komma in i en del sammanträdeslokaler då. Det var mycket sent, mycket gubbar och en hel del dricka efter förhandlingarna. Det finns en historia om en avtalsdelegation som satt i Kommunförbundets lokaler och städarna – som var medlemmar i Kommunal – vägrade städa efteråt. Det var helt enkelt för grisigt.

Men när du medlade i SAS-konflikten blev det väl en del nattmangling?

- Det blir så när pressen att nå avslut ökar. De förhandlingarna hölls ju dessutom på tre språk. Men generellt förhandlas det inte lika mycket på nätterna längre. Det beror förstås på allt fler kvinnor på höga positioner, både hos arbetsgivarna och i facken.

- Dessutom hämtar även männen barn på skola och dagis numera. Man behöver gå hem i tid helt enkelt.

Hur brukar stämningen vara under medlingsförsöken?

- Som medlare möts man av en skaplig stämning. Men det varierar mellan parterna. Om det ligger ett varsel eller pågår en konflikt kan det uppstå konflikter även kring förhandlingsbordet. Parterna och medlarna känner sig pressade.

Du har ett roligt förhandlingsminne om en natt på hotell. Berätta!

- Det var i Skåne. Jag och Kommunals dåvarande avtalssekreterare Elvin Andersson reste runt och bistod i fördelningen av potter. Han ansågs vara en riktig tuffing och jag var nyanställd på Kommunförbundet och hade aldrig förhandlat tidigare så det var lite nervöst. Men han var schysst mot mig.

- Så blev vi klara i Hörby, men hittade inga rum och åkte till Lund. Där fanns det ett rum kvar. Ett dubbelrum, sa nattportieren. Vi trodde att det var ett dubbelrum med två sängar. Men det visade sig vara en dubbelsäng.

- Vi tittade på varandra. Tog en rejäl whiskey och sedan sov vi sida vid sida. När jag vaknade hade Elvin redan tagit tåget till Stockholm. Han gick sedan i pension strax därefter.

Hur gammal var du då?

- 28 år.