ÅSIKTER

Man kan bli mörkrädd för mindre

Johanna Kronlid

KRÖNIKA. "I min hjärna innebär det att en spöklik, människoliknande robot delar kontorslandskap med mig. Kan man slänga käft med dem?"

Publicerad Uppdaterad

Det här är en kommenterande text. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Jag har kamrater som är smått fixerade vid riskerna med artificiell intelligens. 

AI, förklarar de för mig, kommer att förgöras oss. De kommer att ta över. Vid en viss nivå kan vi människor inte längre styra dem. 

Men, säger jag, då kan vi väl bara slänga datorerna i sjön, eller spränga sönder dem? 

Nej, är svaret, du fattar inte: AI kommer att hindra oss. Robotarna kommer att låsa in oss i det här rummet och se till att vi svälter ihjäl. 

OK, men då lever inte jag, är min invändning. 

Och då säger de: Tänk på dina barnbarn! Sedan blir min nattsömn förstörd. 

Nu är AI våra arbetskamrater. I min hjärna innebär det att en spöklik, människoliknande robot delar kontorslandskap med mig. Kan man slänga käft med dem? Kan man programmera dem att ha samma humor som jag? Lite inställsamt smicker kanske? 

Nina van den Brink skriver om AI i arbetsmiljön för Arbetarskydd.. 

Å ena sidan kan människor få nyttig information av AI (och det handlar då inte om människorobotar i lokalen – än). Datorerna kan också ta över rutinuppgifter som upplevs som tråkiga. 

Å andra sidan kan yrkesmänniskor känna sig brädade av den artificiella intelligensen. Utmanande och spännande uppdrag tas över av en robot. Redan i dag är AI bättre än läkare av kött och blod att tolka vissa röntgenbilder. 

Det kan i förlängningen - i framtiden - leda till att proffs tappar självförtroendet och vad ska de ha sin långa dyrbara utbildning till? De kan också bli deprimerande att endast ha en datoriserad intelligens som arbetskamrat. Ensamt. Inga mysiga fikapauser med diskussioner om helgens Eurovision – eller om hopplösa kunder och hur problem ska lösas. 

Men det har hänt tidigare. Minns ni att automatiseringen skulle jaga bort stora delar, de flesta, från verkstadsbranschen till exempel. Vem behöver människor när robotar kan sköta löpande band? Jag har själv skrivit sådana texter för 30 år sedan efter ett stjärnögt besök i japanska bilfabriker.

Sedan hände – ingenting.

Jag tror på människan. Vi kommer att använda AI till vårt fromma. Och det blir inte så att arbetsmarknadens behov av människor försvinner. Nya idéer, utveckling, grön omställning. Allt kommer att leda till behovet av mänskliga hjärnor. 

Och jag tror på robotarna. Inte kommer AI att låsa in mig i ett rum för att jag ska svälta till döds.

Eller?

Läs mer: