”Vem vågar idrotta på friskvårdstimmen efter den här domen?”

Försäkringskassan avslog mannens ­ansökan om ersättning för tandvårdskostnader. Ishockey­spelet på den betalda friskvårdstimmen hade inte tillräcklig anknytning till arbetet som skatterevisor. Det allmänna ombudet som är till för att få fram väg­ledande avgöranden inom socialförsäkrings­området överklagade beslutet. Det behövdes en mer modern rättspraxis. De tidigare rättsfallen var från en tid när friskvårdstimmar inte fanns.

– Vi ville ha prövat var gränsen går. Friskvårdstimmar är vanligt, säger det allmänna ombudet Essa Malmqvist.

Hon överklagade hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD. Skatterevisorns tandskada har nu prövats i alla instanser och alla håller med Försäkringskassan.

Även en olycka som inträffar utanför arbets­platsen kan betraktas som ett olycksfall i arbetet, men då krävs det att arbetstagaren utförde något ­ärende åt arbetsgivaren eller ”i vart fall utförde något i arbetsgivarens intresse”, anser HFD. Deltagandet i friskvårdsaktiviteten var frivilligt och aktiviteten ägde rum utan arbetsgivarens inblandning. Mannens anställning som skatterevisor ställer dessutom inga särskilda krav på god fysik. Det saknas samband mellan olyckan och arbetet, vilket är en förutsättning för att skadan ska anses ha uppkommit till följd av ett olycksfall i arbetet, motiverar högsta instans sitt avslag, från den 29 januari i år.

– Det verkar inte göra någon skillnad om friskvården utförs på arbetet eller utanför, säger Essa Malmqvist.

Essa Malmqvist funderar kring domstolens uttalande att det inte finns några fysiska krav på skatterevisorns arbete. Kanske skulle det allmänna ombudet nå framgång om det fanns indirekta krav på fysisk förmåga.

– En arbetsgivare kan ju ställa krav på fysisk ­aktivitet. Nästa gång kanske man kan driva ett sådant fall. Vi håller ögonen öppna, säger Essa Malmqvist.

Hotell- och restaurangfackets förbundsjurist Eva-Lotta Ramberg tar fasta på domstolens uttalande om att skatterevisorns hockeyspel inte var i arbetsgivarens intresse.

– Vilken typ av friskvård hade varit i arbets­givarens intresse? Hur tänker domstolen, frågar hon sig.

Eva-Lotta Malmberg tillägger att arbetslivet blivit mer stressigt och att arbetsgivare vill att de anställda ska träna för att orka. Det finns därför arbets­givare som låter anställda träna på betald arbets­tid.

– Att just den aktiviteten måste vara i arbets­givarens intresse är ett tufft krav, menar hon.

Eva-Lotta Ramberg ifrågasätter om HFD tog ­något steg närmare en modern rättspraxis. Domstolen skrev inte heller något om att den fysiska aktiviteten kan påverka den psykiska hälsan.

– Det är ju i ropet i dag att fysisk aktivitet bidrar till bättre hälsa.

Förbundsjuristen anser att yrket spelat en stor roll för domstolen.

– Det låg honom till last att han var skatte­revisor.

Hon påpekar att poliser och brandmän tränar utifrån andra utgångspunkter. De tränar ofta som en del av sitt arbete.

– Jämför brandmän med kvinnodominerade yrken, där pratar vi inte om att de behöver träna, vilket de kanske borde. Vad hade hänt med ett vårdbiträde på ett äldreboende som skadat sig på sin friskvårdstimme på gymmet? Hur skulle domstolen resonera då?

Eva-Lotta Ramberg konstaterar att en olyckshändelse på friskvårdstimmen kan bli dyr.

– Vem vågar idrotta på friskvårdstimme nu, efter den här domen? frågar hon och tillägger:

– De flesta tror nog att de är försäkrade, i och med att det är på arbetstid.