Arbetsskador

Utredningen visar på totalt kaos

Sex firmor var inblandade i olyckan. Nordkalk ringde in entreprenörer som i sin tur ringde in underentreprenörer, alla som gick att få tag på. Totalt åtta personer. Äldre tackade nej. Unga och oerfarna fick göra jobbet. Foto: Grafik: Jonas Askergren
Lillebrorsan Viktor leker med en stor vit ballong med fem knorrar - en kirurghandske som blåsts upp. När han tröttnat vill han att det ska smälla. Gustaf Seppelin Solli och mamma Carina ber om lite lugn och ro. Brännskadecentrum i Uppsala, söndag 5 januari 2012. Foto: Tor Johnsson
Flickvännen Pernilla pluggar till undersköterska på gymnasiet. Hon fick ta ett uppehåll i studierna, men nu är hon i gång igen. När Gustaf var på Brännskadecentrum i Uppsala åkte hon till honom varje helg. Foto: Tor Johnsson
Pappa Arvid Solli är den som varit mest med Gustaf sedan olyckan. Deras arbetsgivare Empower betalar hotell och resor. Här på Brännskadecentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Foto: Tor Johnsson
När läkarna på Brännskadecentrum berättade om fingrarna kommenterade Gustaf: "Då behöver jag inte bekymra mig om att klippa naglarna."- Det är viktigt med galghumor, säger pappa Arvid. Foto: Tor Johnsson
En sjukgymnast tränar med Gustaf varje dag. Han låg nedsövd i flera veckor och måste få igång musklerna. En gång om dagen, klockan tre, övar han med sjukgymnasten på att gå. Foto: Tor Johnsson
Hemma i lägenheten i Mörön bläddrar Pernilla i album över deras tre första år tillsammans. Foto: Tor Johnsson
Gustaf har ännu inte kommit hem. Det ska dröja ytterligare ett par veckor. Pernilla försöker koncentrera sig på studierna i stället, och varje helg åker hon till brännskadecentrum i Uppsala. Foto: Tor Johnsson
Nordkalk ligger på SSAB:s område i Luleå, men är ett eget företag. Nordkalk var beställaren och hade därmed samordningsansvar olyckskvällen. Foto: Tor Johnsson
Om en vecka får Gustaf komma hem till Mörön igen. Nu har han blivit av med bandaget för ögonen. Operationen gick bra. Men det kommer att dröja innan synen är tillbaka. Hur bra ögonen blir vet inte läkarna. Foto: Tor Johnsson
I den gigantiska ugnen i Luleå bränns kalksten från Gotland till kalciumoxid som SSAB behöver i sin process. Foto: Tor Johnsson

Den långa entreprenörskedjan försvårar utredningen. Arbetarskydds granskning visar på ett totalt kaos.

Publicerad

Sex månader har gått och Arbetsmiljöverket har ännu inte lämnat över sin utredning till åklagaren. Fem företag var inblandade på olyckskvällen, enligt de ursprungliga uppgifterna. Nu har det visat sig att även ett sjätte var på plats, slädhundsföretaget Bottnia Sleddog Adventure. Det drivs av en egenföretagare som förutom slädhundsturer för turister erbjuder tjänster inom svetsning som bisyssla.

Det kommer att dröja innan åtal väcks. Om så sker. Statistiken talar sitt tydliga språk. Försvinnande få arbetsolyckor med dödlig utgång leder till åtal. I genomsnitt sju fall per år medan omkring 60 personer omkommer i arbetsolyckor varje år. Polisens utredare i Norrbotten Roger Bernestedt kritiserar sin egen myndighet för att inte prioritera arbetsmiljöbrott eller utbilda personalen i hur man utreder. Ett annat försvårande faktum är att åklagaren Stig Andersson har 198 ärenden på sitt bord.

I Arbetarskydds granskning står det klart att alla inblandade företag brustit i sitt arbetsmiljöansvar. Skriftliga riskbedömningar saknas. Och jobbet skyndades på. Konsulten ringde in Luleå industrimontage, Limab. Nordkalk ringde in Empower, som i sin tur ringde in underentreprenörer, all arbetskraft som gick att få tag på.

Skyddsombudet Ingemar Jönsson berättar att de äldre kollegerna på Empower tackade nej. I stället blev det unga och oerfarna som fick göra jobbet. Patrick Riikkula, 34, hade varit arbetsledare en månad när olyckan inträffade. Ett kontrakt från Empower visar att han delegerats fullt arbetsmiljöansvar för entreprenörens personal. Själv säger Patrick Riikkula att han bara gjorde som konsulten och Nordkalk sa, ifrågasatte inte. Det gjorde däremot hans företrädare Jarl Roslund, som en vecka före olyckan slutade som arbetsledare.

– Jag ringde till kalkugnen när de höll på och spola och frågade: Vad fan håller ni på med?

På text-tv dagen därpå läste han om olyckan. Nu jobbar Jarl Roslund för en konkurrerande entreprenör, Gisab. Och han är inte ensam. Många har lämnat Empower på kort tid, 35 personer på mindre än ett år. Arbetarskydds granskning visar att firmorna involverade i kalkugnsolyckan har gått in och ut ur varandra i rask takt.

För tre år sedan såldes Scancon till börsnoterade Empower. Innan dess var Limab en del av Scancon och under 2000-talet har en mängd ombildningar, sammanslagningar och uppköp skett. I kaoset som skapas är det svårt att få till en kontinuitet i säkerhetsarbetet, enligt Anita Israelsson, Arbetsmiljöverkets tillsynsdirektör i Luleå, som också beskriver svårigheterna att utreda.

– Tidigare när det hände en olycka var det en arbetsgivare. Nu är det som ett pussel med olika entreprenörer, säger hon.

Nordkalk, Empower och Limab är klara med sina interna utredningar. Polisen Roger Bernestedt har förhört arbetstagarna. Nu inväntar han åklagaren innan han går vidare till arbetsgivarna.

- Det kommer att dröja, säger Roger Bernestedt som har fem dödsolyckor på sitt bord.