ARBETSSKADOR

Så åtgärdade polisen sina brister

Det var bland annat mediebevakningen som skadade Mats Löfving.

POLISEN. Mats Löfvings självmord tvingade fram en bättre social arbetsmiljö och skärpt krisberedskap hos Polismyndigheten. Ett år efter mediedrevet är åtgärder på plats. Men arbetsmiljöbrott utreds och kan leda till åtal.

Publicerad

För ett år sedan brakade mediestormen kring regionpolischefen Mats Löfving loss. Den 22 februari tog han sitt liv i bostaden i Norrköping. Polismyndigheten gjorde då en anmälan enligt arbetsmiljölagens 3:3a om allvarliga tillbud, olyckor eller dödsfall. Arbetsmiljöverket inledde ett inspektionsärende.

Den 5 september fick Polismyndigheten ett föreläggande med vite på 150 000 kronor om att ”undersöka om det finns förhållanden i er verksamhet som kan ge upphov till kränkande särbehandling”.

Arbetsmiljöverket skrev vidare med tydlig bäring på de händelser som utspelats kring Mats Löfving inför öppen ridå i medierna:

”Exempel på förhållanden i verksamheten som är viktiga att vara uppmärksam på är ryktesspridning, ändrade tjänsteuppdrag, konflikter, arbetsbelastning, arbetsfördelning, förutsättningar för samarbete och konsekvenser av förändringar samt andra händelser i verksamheten som kan påverka den sociala arbetsmiljön.”

Kränkande särbehandling

Arbetsmiljöverket hänvisade till föreskrifterna (AFS 2015:4) om organisatorisk och social arbetsmiljö samt (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete och skrev:

”Ni ska redovisa för Arbetsmiljöverket hur ni säkerställer att era chefer och arbetsledare får kunskaper i att förebygga och hantera kränkande särbehandling.”

Efter uppgifter från skyddsorganisationen om att ledningen larmats om att Mats Löfving var suicidal, men ändå skjutsats hem till ensamheten i lägenheten krävde Arbetsmiljöverket med hänvisning till föreskrifterna (AFS 1999:7) om första hjälpen och krisstöd:

”Ni ska se till att det finns en beredskap och rutiner så att krisstöd ges för att mildra påfrestningar som era arbetstagare utsätts för.”

Arbetsmiljöverkets kritik av Polismyndigheten kan sammanfattas i tre punkter:

* Bristande riskbedömning av den sociala arbetsmiljön.

* Otillräckliga kunskaper för att förebygga kränkande särbehandling.

* Otillräcklig beredskap för att kunna ge krisstöd.

Polismyndigheten lovade i möte med Arbetsmiljöverket den 30 augusti att vidta åtgärder för att uppfylla kraven i föreläggandet till den 15 november.

Så skedde också.

Självkritisk riskbedömning

I en självkritisk och utförlig riskbedömning listar Polismyndigheten åtta områden med allvarlig risk för kränkande särbehandling:

Vid omplacering, ryktesspridning, spridning av integritetskänsliga uppgifter internt, uppgifter om arbetstagares privatliv, intensiv mediebevakning, organisationskultur som hämmar utsatta arbetstagare att be om hjälp, tystnadskultur och bristande kunskap bland chefer om kränkande särbehandling.

För varje punkt listar Polismyndigheten åtgärder och anger vilka som bär ansvar för att de genomförs. Därutöver anges en plan för hur kunskapen om problemet ska kunna spridas i hela organisationen, bland annat genom utbildning som ska pågå till hösten 2024. Slutligen presenterar Polismyndigheten en plan för hur krisberedskapen ska utvecklas.

Den 28 november genomförde Arbetsmiljöverket en uppföljande inspektion. Av besöksnoteringarna framgår att Polismyndigheten får med beröm godkänt för sitt sätt att uppfylla föreläggandets krav:

”Sammanfattningsvis konstaterar Arbetsmiljöverket att arbetsgivaren har vidtagit åtgärder i enlighet med de krav som ställts i föreläggandet. Samverkan har fungerat bra mellan arbetsgivaren och skyddsombuden och har dessutom stärkts.”

Den 1 december avslutades inspektionsärendet formellt, som ett gott exempel på hur arbetsmiljöproblem kan hanteras. Men kvar står den åtalsanmälan som Arbetsmiljöverket lämnat till polisens avdelning för särskilda utredningar som handlägger fall inom rättsväsendet. Det misstänkta arbetsmiljöbrottet är ju begånget och vandrar sin egen väg i rättens korridorer.