Musikern: Det är ett stort tomrum att fylla efter musiken

2016-05-24 15:00 Elsa Persson  
Kim Nilsson var nöjd med att kunna försörja sig som musiker, men hörselskadan satte stopp för det. Här är han på scen med sitt band Slagsmålsklubben under Hultsfredsfestivalen 2011. Foto: Hugo Johansson/Rockfoto

Örontjut. Från att han var 17 år hörde Kim Nilsson ständigt ett pip i öronen. Men ljudet gick att vänja sig vid och Kim fortsatte att spela musik med sitt band i många år, tills hörselskadan plötsligt blev mycket värre.

En dag för tre år sedan när Kim Nilsson kom hem efter att ha gjort musik upptäckte han att det ringande ljudet i öronen var högre än vanligt. Han prövade att sänka volymen när han spelade och att ta längre pauser mellan repetitionstillfällena. Men det hjälpte inte; så fort han exempelvis spelade piano i tio minuter började det tjuta mycket högre än tidigare i öronen.

– I början tog jag det väldigt hårt. Jag har alltid drömt om att spela i band och var så nöjd med att kunna försörja mig som musiker, berättar Kim Nilsson, som länge spelade i bandet Slagsmålsklubben.

Nu var det plötsligt otänkbart att gå på klubb eller konsert, och värre var att han inte kunde spela och göra musik alls.

Med tiden har han kunnat låta insikten om att hörseln troligtvis aldrig blir bättre sjunka in. Långsamt har han styrt sitt intresse åt andra håll. I dag arbetar han med film och foto.

– Men det är ett stort tomrum att fylla efter musiken.

För ett år sedan flyttade Kim till Norrköping. Han bor utanför stan på en herrgård som han delar med några vänner. Där har han åkermark som granne och enda ljudet är ett brus från vägar i närheten. Det går bra att gå på kafé eller restaurang så länge det inte blir för högt sorl: ”nyktra miljöer”, som han säger.

Kulturen som omgärdade tiden som musiker var allt annat än nykter. På turnéerna bjöds det på sprit i logerna.

– Alla dricker, inte bara publiken. Musiken är ju också ett slags drog som gör att man vill ha roligt och dricka.

Alkoholen minskar känsligheten för höga ljud. Det här, kombinerat med att det i musikervärlden inte alltid är helt accepterat att skydda hörseln, gjorde att Kim Nilsson bara använde öronproppar sporadiskt. När han inte spelade själv lyssnade han på musik i hörlurar.

– Ingen hade lärt mig att det viktigaste är att ta pauser från hög musik.

Bristen på egen kunskap gör att han tycker att skolan skulle lära ut mer om risker för hörselskador.

– Jag känner många som har fått tinnitus bara av att gå på konserter.

Hörselskador vanligt bland musiker

De vanligaste hörsel­problemen bland yrkesverksamma musiker är tinnitus, som innebär ett konstant eller återkommande ljud i örat, och ljudöverkänslighet (hyperakusis), som gör att den drabbade reagerar starkt på vardagliga ljud, exempelvis porslinsskrammel.

Andra hörselskador som drabbar musiker är distorsion, som innebär en förvrängning av ljud så att det låter orent och sprucket, eller dubbel­hörande (diplakusis), som innebär att ett ljud upplevs av den drabbade ha olika tonhöjd i vänster och höger öra.

Elsa Persson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen