Arbetsskador

”Jag grät en hel dag när jag fick rätt”

”I varje oljefat fanns slattar kvar. Varje gång vi skruvade av ett lock slog en pust av thinner eller andra kemi­kalier upp i ansiktet.” Foto: Science Photo Library/IBL

KAMPEN. Han gick omkring i ett svagt rus hela dagarna på första jobbet i början av 1970-talet. Ju längre tiden led, desto starkare blev symptomen av ångorna från oljefaten som han sanerade på den tiden. Men först nu har han fått besvären godkända som arbetsskada.

Publicerad

Läkarna har under åren ställt många fel­aktiga diagnoser på mannen, som vill vara anonym. Försäkringskassan vägrade att ge honom livränta, trots att han knappt alls har kunnat jobba sedan millennieskiftet.

Men en vaken ombudsman på GS-facket såg att något inte stämde och LO-TCO Rättsskydd anlitades.

I november förra året, 46 år efter den första exponeringen av lösningsmedel, fick han arbetsskadan godkänd i kammarrätten.

– Jag tror att jag grät en hel dag. Beslutet var nästan overkligt. Jag hörde vad de sa, men det var svårt att ta in. Hade jag fått upprättelse? För mig och familjen var det avgörande för att vi ska kunna lägga detta bakom oss.

Tragedin inleddes sommaren 1970 när mannen var 18 år. Han sökte sommarjobb och skulle sedan ta ett sabbatsår innan högskolestudier väntade. På ett företag som köpte upp oljefat och renoverade dem fick han napp.

– I varje fat fanns slattar kvar, som vi tömde i en stor hov. Varje gång vi skruvade av ett lock slog en pust av thinner eller andra kemikalier upp i ansiktet.

Bensin, olja, bensen, trietanolamin, diok­­tyl­f­talat ... cocktailen av kemikalier som räknas upp i domstolshandlingarna är lång. Mannen berättar att de fem som arbetade där inte hade någon aning om vilka kemikalier eller blandningar som doldes i oljefaten.

– Det luriga var att jag mådde rätt bra på jobbet och gick omkring i ett litet rus, som gjorde det väldigt kul att jobba.

Under de fem år som mannen sanerade oljefat drabbades han av abstinens under helger och semestrar när han inte andades in ångorna. Efter en tid fick han även värk i kroppen, främst i armar, knän och muskler. Nu har det visat sig att även dessa symptom kan kopplas till lösningsmedelsskadan.

Efter fem år bytte han tjänst, men i 17 år stannade han på företaget.

Nästa stora bakslag kom när han i början av 2000-talet fick jobb på en båtbyggarfirma och arbetade med glasfiber och plastning i trånga utrymmen.

– Jag kände mig berusad när jag var nära plasten. Allt kom tillbaka, fast starkare.

Några år efter millennieskiftet blev mannen utslagen från arbetslivet och har bara tidvis kunnat arbeta. Under perioder har familjen enbart fått leva på hans frus lön när Försäkringskassan nekat sjukpenning.

Två omgångar i domstol behövdes, men när Kammarrätten i Göteborg tog upp det överklagade ärendet vann till sist mannen. Livräntan, som ska kompensera för förlorade arbetsinkomster under tio års tid, ligger något över 12 000 kronor i månaden före skatt. Sammanlagt blir det ett miljonbelopp.

– Efter beskedet bjöd jag familjen på en kryssning i Medelhavet. Min fru och son har lidit alla dessa år. De var värda vartenda öre som semestern kostade.

Skadad av lösningsmedel

Angelin Olsson de Groat på LO-TCO Rättsskydd drev ärendet åt mannen med lösningsmedelsskada. I just arbetsskadeärenden jobbar arbetstagarnas jurister i en hög uppförsbacke.

– Försäkringskassan behöver bara påstå något och hävda att det inte är en arbetsskada. Sedan hamnar hela bevisbördan på oss. Det är jättesvårt att få domstolen att ändra beslutet och inte tro att Försäkringskassan alltid har rätt.

– Vad som är intressant i det här fallet är att kammarrätten gör en noggrann genomgång. Vi lyckades vältra över bevisbördan på Försäkringskassan som inte kunde svara, säger hon.

Olsson de Groat konstaterar att bevisningen i en rättegång är som en pingpongmatch.

– Först hamnar bevisbördan hos oss. Vi ska göra sannolikt att mannen har rätt till ersättning. Då måste Försäkringskassan motbevisa oss, att vi inte har rätt.

Ett problem för de drabbade är att lösningsmedelsskador blir allt ovanligare. Den positiva utvecklingen leder till att läkare i primärvården inte längre känner igen deras symptom.

– Förr fanns en större förståelse på vårdcentralerna. Nu testar läkarna allt annat, till exempel psykologiska besvär och demens. Det var precis det som hände i det här fallet, säger Angelin Olsson de Groat.

Först efter många år fick mannen träffa en expert på arbets- och miljömedicin, som direkt kunde ställa rätt diagnos.

Efter kammarrättens dom är nästa steg att begära ersättning från parternas arbetsskadeförsäkring i Afa. Vid arbetssjukdomar behandlar Afa inte fallen förrän de är godkända av Försäkringskassan.

Yrke: Sanerare av oljefat, senare båtbyggare.

Ålder: 65 år.

Skada: Kronisk toxisk encefalopati eller kronisk lösningsmedelsskada.

Fick rätt: När mannen inte längre orkade kämpa för ersättning ryckte en ombudsman på GS-facket in. LO-TCO Rättsskydd an­litades. Försäkringskassans avslag överklagades först till förvaltningsrätten och därefter till kammarrätten. I slutet av 2016 biföll kammarätten hans överklagan, trots att det fanns olika medicinska uppfattningar om bland annat samband mellan exponeringen och besvären. Först efter 30 år orsakade skadan längre sjukfrånvaro och så småningom nedsatt arbetsförmåga. Kammarrätten anser att övervägande skäl talar för samband mellan besvär och skada. Inga konkurrerande eller samverkande faktorer har kunnat på­visas.