Arbetsskador

Hon hittar riskerna med 3d-skrivare

Annika Strondl, chef för processutveckling och forskningsledare för pulvermaterial på industriforskningsinstitutet Swerea Kimab i Kista.

Professionella 3d-skrivare som arbetar med metallpulver blir allt vanligare i industrin. Men alla nya användare vet inte att man måste skydda sig mot dammande pulver.

Publicerad

Varningen kommer från Annika Strondl, chef för processutveckling och forskningsledare för pulvermaterial på industriforskningsinstitutet Swerea Kimab i Kista.

-3d-printing av komponenter med metallpulver går som våg över den svenska industrin. Men en del företag börjar arbeta med pulver utan att känna till riskerna. Kobolt har till exempel fått en ny riskklassning som möjligt cancerogent vid inandning, säger Annika Strondl.

Hon är en av de drivande krafterna bakom Swereas satsning på ett nationellt kunskapscentrum för 3d-teknik.

Hela den svenska metallpulvereliten samlades på Swerea förra veckan för att diskutera arbetsmiljö och metallpulver med särskilt fokus på den nya riskklassning av kobolt, en metall som ingår i vissa metallpulverkvaliteter.

- Kobolt har bra egenskaper för hårdmetall, säger Annika Strondl, som arbetat med pulvermetallurgiska processer och material i tjugo år, både i industrin och på forskningsinstitut.

Sverige räknas som världsledande på metallpulver med kända företag som Höganäs, Sandvik, Erasteel och Carpenter Powder Products.

Sverige har också två ledande 3d-printertillverkare - Arcam i Göteborg, som började på Chalmers, och Digital Metal, som ägs av Höganäs och är en avknoppning från Swerea IVF.

I Västerås finns Asea-avknoppningen Avure Technologies, världsledande på pulverpressar, så kallade hetisostatpressar - HIP.

Och i bottenvåningen hos Swerea Kimab står en forskningsutrustning för pulvertillverkning. Den kan tillverka 10 kilo pulver åt gången, en liten mängd jämfört med bjässen Carpenters volymer på 5 ton per "batch".

Fler och fler företag ser fördelarna med så kallad additiv tillverkning av komponenter, det vill säga lager-på-lager-tillverkning med smältning av metallpulver till skillnad från subtraktiva metoder där man skär eller fräser fram komponenter ur ett metallstycke.

- 3D-printing är en "grön teknik". Man smälter bara så mycket pulver som behövs för att tillverka sin komponent. Och man kan bygga väldigt komplicerade strukturer med den här tekniken, säger Annika Strondl, som själv varit med och tagit fram de första prototyperna till Arcams 3d-skrivare med en elektronstråle som smälter metallpulvret.

Hon är civilingenjör från Chalmers med inriktning på kemiteknik med fysik och doktorerade sexton år senare med avhandlingen "Materialkarakterisering av nickelbaserade superlegeringar tillverkade med Arcam AB:s elektronstrålesmältningsprocess".