Arbetsskador

Gustafs olycka i kalkugnen preskriberas

Gustaf Seppelin Solli Foto: Tor Johnsson
Lillebrorsan Viktor leker med en stor vit ballong med fem knorrar - en kirurghandske som blåsts upp. När han tröttnat vill han att det ska smälla. Gustaf Seppelin Solli och mamma Carina ber om lite lugn och ro. Brännskadecentrum i Uppsala, söndag 5 januari 2012. Foto: Tor Johnsson
Flickvännen Pernilla pluggar till undersköterska på gymnasiet. Hon fick ta ett uppehåll i studierna, men nu är hon i gång igen. När Gustaf var på Brännskadecentrum i Uppsala åkte hon till honom varje helg. Foto: Tor Johnsson
Pappa Arvid Solli är den som varit mest med Gustaf sedan olyckan. Deras arbetsgivare Empower betalar hotell och resor. Här på Brännskadecentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Foto: Tor Johnsson
När läkarna på Brännskadecentrum berättade om fingrarna kommenterade Gustaf: "Då behöver jag inte bekymra mig om att klippa naglarna."- Det är viktigt med galghumor, säger pappa Arvid. Foto: Tor Johnsson
En sjukgymnast tränar med Gustaf varje dag. Han låg nedsövd i flera veckor och måste få igång musklerna. En gång om dagen, klockan tre, övar han med sjukgymnasten på att gå. Foto: Tor Johnsson
Hemma i lägenheten i Mörön bläddrar Pernilla i album över deras tre första år tillsammans. Foto: Tor Johnsson
Gustaf har ännu inte kommit hem. Det ska dröja ytterligare ett par veckor. Pernilla försöker koncentrera sig på studierna i stället, och varje helg åker hon till brännskadecentrum i Uppsala. Foto: Tor Johnsson
Nordkalk ligger på SSAB:s område i Luleå, men är ett eget företag. Nordkalk var beställaren och hade därmed samordningsansvar olyckskvällen. Foto: Tor Johnsson
Om en vecka får Gustaf komma hem till Mörön igen. Nu har han blivit av med bandaget för ögonen. Operationen gick bra. Men det kommer att dröja innan synen är tillbaka. Hur bra ögonen blir vet inte läkarna. Foto: Tor Johnsson
I den gigantiska ugnen i Luleå bränns kalksten från Gotland till kalciumoxid som SSAB behöver i sin process. Foto: Tor Johnsson

Det är inte längre är möjligt att ställa någon till personligt ansvar för Gustaf Seppelin Sollis olycka. Snart två år efter kalkugnsolyckan konstaterar åklagaren att hans ärende hinner preskriberas. Nu gäller företagsbot.

Publicerad

- Ja, det är preskat, säger åklagaren Stig Andersson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Östersund.

Vållande till kroppsskada har en preskriptionstid på två år. Därefter kan polis och åklagare endast gå på företagsbot. Men arbetsmiljöansvariga i chefsleden kan inte längre lastas för olyckan.

I Johan Löfroths fall har åklagare fem år på sig eftersom han dog av skadorna.

Stig Anderssons dödsolyckor har inte minskat under de snart två år som har gått sedan kalkugnsolyckan. Däremot har han något färre öppna ärenden, 139 stycken. Första veckan i september var det rättegång i en dödsolycka som har fem år på nacken. Näst på tur står LKAB-olyckan, där far och son miste livet då en korg rasade ner vid ett besiktningsarbete. Därefter är det Nordkalks tur. Den 13 september träffar Stig Andersson polisen i Luleå för att diskutera de bägge ärendena och ett miljömål, som han också jobbar med.

- Jag har väl aldrig riktigt kommit överens med svenskt rättssystem eller någonsin haft någon tillit. Inte gör de det någonting bättre. Ett skämt, säger Gustaf Seppelin Solli när han får höra att ingen längre kommer att kunna åtalas som ansvarig för hans olycka.

Polisens förundersökning är ännu inte avslutad och åklagare har fullt upp med andra ärenden. Tidigast till våren nästa år kan Stig Andersson väcka åtal. Men han kan inte säga att det blir så utan ger ett vagt löfte om att han då med sannolikhet tar beslut i åtalsfrågan.

- Jag har haft andra mål … Det kommer någonting som bara kastar omkull allting, säger han som en förklaring till varför det inte går att uttala sig med hundraprocents säkerhet.

Rättegång dröjer. Hösten 2014 eller mer troligt våren 2015. Om målet tas upp.