Forskare: ”Skärp ansvaret för rehabilitering”

2019-01-14 11:44 Mikael Kindbom  

– Arbetsgivarens ansvar för rehabilitering måste förtydligas. Det anser John Selander, forskare i rehabiliteringsvetenskap på Mittuniversitetet, som dömer ut lagändringarna förra året.

John Selander skriver i en debattartikel i DN den 5 januari att ändringarna i socialförsäkringsbalkens 30 kapitel angående rehabiliteringsansvaret som trädde i kraft den första juli förra 2018 lett till en otydlig ansvarsfördelning. Frågan är vem som ska ta ansvaret? Med den nya lagen är både Försäkringskassan och arbetsgivaren ålagda att upprätta planer för den sjukskrivnes återgång i arbete.

”Vilken plan är det då som gäller. Vilken plan ska man följa” frågar sig John Selander i artikeln.

1992 kom det ett lagstadgat krav på rehabiliteringsutredningar men den togs bort 2007.  Flera utredningar och rapporter hade då pekat på oklarheter i ansvarsfördelningen mellan Försäkringskassan och arbetsgivarna. 

Ett av syftena med lagändringarna förra året var att förtydliga arbetsgivarens ansvar för rehabilitering genom kravet på att ta fram planer för återgång i arbete. John Selander skriver att mycket tyder på att lagen fått motsatt verkan.

– Arbetsgivarna vet fortfarande inte vad som gäller. Detta måste vara kristallklart, säger John Selander till Arbetarskydd.

Läs mer: ”Arbetsgivare måste ta ett större ansvar”

John Selander vill inte tillbaka till tiden fram till 2007 då de gamla reglerna med krav på utredningar gällde. Det var, konstaterar han, för få utredningar som upprättades och dessa kom alltför sent och var undermåliga. När de nya reglerna infördes borde lagstiftarna, menar han, låtit Försäkringskassan slippa ansvaret för utredning och planering av rehabilitering. Han anser dessutom att Försäkringskassan på senare år i det närmaste ”kapitulerat när det kommer till rehabilitering”.

Läs mer: Skärpta krav på rehabilitering

”Om syftet med lagändringen från den 1 juli var att skapa tydligare ramar så bör ett sådant ansvar endast ligga på arbetsgivaren” skriver John Selander.

Han skulle dessutom gärna ha sett någon form av sanktion mot arbetsgivare som smiter undan ansvaret.

”Vill man komma åt de som missköter sig måste det finnas reella möjligheter till sanktion” skriver han.

Men sanktioner motsätter sig Svenskt Näringsliv å det bestämdaste.

– Det saknas anledning att lägga ytterligare stenar på en redan tung börda. Företagen har redan mycket starka ekonomiska incitament att ta tillvara medarbetarnas arbetsförmåga. Utöver sjuklönekostnader, premiekostnader för de allmänna- och kollektivavtalade försäkringarna, innebär sjukfrånvaro också kostnader i form av exempelvis minskad produktivitet, rekrytering och inskolning av vikarier, säger Catharina Bäck, socialförsäkringsexpert på Svenskt Näringsliv.

Catharina Bäck håller med John Selander om att de nya reglerna inte lett till en tydligare ansvarsfördelning. Hon anser att kravet på en rehabiliteringsplan efter 30 dagars sjukskrivning är ”onödigt fyrkantigt”. Hon menar att företagen både efterfrågar stöd, råd och verktyg i rehabiliteringsarbetet och Försäkringskassans samverkan i sjukprocessen.

– Utifrån sjukförsäkringens regelverk är det rimligt att Försäkringskassan samordnar och samverkar med de övriga aktörerna i sjukprocessen; den sjukrivne, arbetsgivaren, hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen. När samordningen fungerar så underlättar den återgången i arbete. Om Försäkringskassan ska kunna bevilja exempelvis rehabiliteringspenning vid arbetsträning, förutsätter det att man utrett behoven av rehabilitering.

Mikael Kindbom

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö