Arbetsmiljö

”Samvetet kan man inte heller springa ifrån”

Gunilla Strandberg. Foto: Mattias Pettersson

Samvetsstress. En forskargrupp i Umeå myntade i början av 2000- talet begreppet ”samvetsstress”.– Vi ser alltid i våra studier ett samband mellan samvetsstress och utbrändhet, säger Gunilla Strandberg.

Publicerad

Gunilla Strandberg, professor i omvårdnad vid Umeå universitet, och hennes forskargrupp har mestadels studerat vårdpersonal i äldreomsorgen och huruvida den måste döva sitt samvete för att kunna jobba kvar i vården. Under arbetet utvecklade de ett instrument för att kunna mäta det dåliga samvete som personal inom äldreomsorgen ofta känner. Forskarna myntade samtidigt begreppet samvetsstress.

Barnmorskan som arbetar i projektet ”Min Barnmorska” och som Arbetarskydd skriver om i specialen i det här numret arbetar med en ny arbetsmetod. Hon berättar i reportaget att den samvetsstress som hon tidigare känt när hon arbetat i den ordinarie förlossningsvården inte finns längre när hon nu får jobba enligt beprövad erfarenhet.

– Det kan jag absolut förstå. Då hon jobbar utifrån det hon både kan och vet är bäst och också enligt det hon tror är rätt och gott. Hon ser säkert också produkten av det, nämligen att föräldra­paren är nöjda, säger Gunilla Strandberg och tillägger:

– Det är logiskt och mänskligt att ett dåligt samvete stillas om du får jobba utifrån det du vet är evidensbaserat och som känns riktigt.

Gunilla Strandberg understryker att samvetet är en signal att ta på allvar. Ett dåligt samvete signalerar att något inte är bra.

– När jag inte kan följa det som samvetet säger åt mig får jag samvetsstress. Vi ser alltid i våra studier ett samband mellan samvetsstress och utbrändhet. Samvetet kan man inte heller springa ifrån. Det tar man med sig hem. Då blir det väldigt betungande, säger Gunilla Strandberg.

Hon råder arbetsgivare i verksamheter där personal känner samvetsstress att medvetandegöra vad som orsakar känslan av samvetsstress. Frågor som: Vad beror det på? På mig som individ? På gruppen? På systemet? måste få svar.

– När man försöker ta reda på varför en viss arbetsgrupp känner sig stressad är det viktigt att se på alla dessa tre nivåer. Annars är risken att det läggs på individnivå. Ofta kan du göra något som individ. Men om inte förutsättningarna att jobba utifrån det du vill finns, så fungerar det ändå inte, säger Gunilla Strandberg.

Hon tillägger att det är viktigt att rätta till orsaken till samvetsstressen och att sedan utvärdera.