Arbetsmiljö

Osynligt damm förstör lungorna

Foto: Stefan Jerrevång
Foto: Jonas Askegren
Sven Johansson har andats in mycket stendamm. Foto: Stefan Järrevång

Silikos missas av sjukvården. Och cancerrisken är inte tillräckligt känd. Professor Johan Högberg misstänker att inte ett enda cancerfall i Afa:s register anger kvarts som orsak till sjukdomen.

Publicerad

Stenhuggaren Sven Johansson levde med silikos i 20 år utan att veta om det. Arbetarskydd träffade honom 2006. Han hade röntgats vart femte år, men sjukvården missade förändringarna på lungorna. Så han fortsatte i den dammiga miljön.

Till slut förstod läkarna att något var fel och opererade bort en bit av hans lunga i tron att det var cancer.

Sven Johansson stod på sig: Det måste vara silikos, hävdade han bestämt. Syreupptagningsförmågan var då nere i 52,5 procent. Sven Johansson skickades till Arbets- och miljömedicin i Lund. Här träffade han Maria Albin som lät röntgenläkare granska plåtarna ordentligt. Hon ställde diagnosen silikos. Förändringarna på hans lungor fanns redan 1985.

– Jag lever, men flåset är inte mycket att hurra för, säger han när Arbetarskydd ringer.

Sven Johanssons fall blev en väckarklocka. Arbetsmiljöverket satte i gång att inspektera stenindustrin i södra Sverige. Ytterligare två silikosfall hittades bland arbetarna och flera företag åtalsanmäldes.

– Ibland är det så frustrerande att diskutera arbetsmiljö! Ska man behöva ha ett lik på bordet för att folk ska fatta hur farligt det är? undrar Sven Johansson.

Det finns personer i Sverige i dag som får diagnosen först vid obduktion, alltså efter sin död, berättar flera läkare Arbetarskydd har talat med.

Johan Högberg och hans forskarteam vid Karolinska institutet har fått drygt tre miljoner kronor av Afa för att få fram bättre kunskap om hur farligt dammet är. Från och med i år cancerklassas kvarts. Om silikos är ett förstadium till lungcancer eller inte är oklart. Forskarna kommer att undersöka hur partiklarna orsakar inflammationen i lungorna och om det kan förklara uppkomsten av cancer.

Minst 86 000 svenskar är kvartsexponerade på sina jobb. Forskarna ska räkna ut hur många cancerfall det borde vara bland dem och sedan jämföra med hur många som beskrivs som kvartsrelaterade i Afa:s register.

– Vår gissning är noll, säger Johan Högberg.

– Kvartsrisken är dåligt uppmärksammad. Jag har tidigare granskat 200 fall i AFA:s register. Kvartsdamm fanns inte ens med i diskussionen bland dem som gjorde bedömningen, fortsätter han.

Många vet inte om att de andas in de farliga partiklarna på jobbet. Johan Högberg nämner potatissorterare.

– Potatisen rullar fram på ett band. Jordpartiklarna åker upp i luften. Sorterarna är ordentligt kvartsexponerade.

Nu har det gått några år och riskerna med kvarts har fallit i glömska igen. Nya aktörer har kommit in i stenindustrin. En polsk firma klipper gatsten på Sven Johanssons forna arbetsplats berättar han.

Johan Högberg är ordförande i svenska kriteriegruppen som tar fram underlag för nya gränsvärden. Han begriper inte varför Arbetsmiljöverket håller fast vid det gamla gränsvärdet då det, enligt honom, borde halveras eller sänkas ännu mer.

– Om vi i vår forskning får fram tydliga indikationer på att cancerfall missas så blir observansen större bland dem som bedömer försäkringsärenden och även i sjukvården.

Detta måste arbetsgivaren göra

Exponeringsmätningar, i de flesta fall varje år.

Skicka in protokoll från mätningarna till Arbetsmiljöverket.

Se till att personalen genomgår regelbundna läkarundersökningar.

Se till att hanterings- och skyddsinstruktioner finns tillgängliga.

Se till att förpackningar som innehåller pulverformig kvarts är märkta.

Förebygga med rätt teknisk utrustning. Kapsla in arbetsprocessen. Använda punktutsug och befuktning.

Anmäla till Arbetsmiljöverket när en mobil anläggning tas i bruk eller flyttas.