”Gruvarbetarna imponerades av mitt kroppsarbete”

Anneli Alhanko begåvades redan från början med en bra dansfysik som bar henne genom en lång balettkarriär. Inte ens som gravid slutade hon dansa förrän tre veckor före förlossningen. Efter förlossningen satte hon ihop ett eget träningsschema med en sjukgymnast, en person med erfarenheter från gymnastikvärlden och en coach. Målet var att stärka rygg, bäcken och ben.

-Träningsprogrammet gjorde mig superstark. Jag har aldrig varit starkare än åren efter att jag fick min dotter. Nu finns den träningen att tillgå på operan och kan även användas av dansare som behöver rehabiliteras efter att ha varit skadade länge, säger hon.

Som dansare går man i tjänstepension i 40-års åldern men många fortsätter som frilansar efteråt. Anneli Alhanko gick i tjänstepension från Kungliga Operans balett vid 44 och fortsatte som egenföretagare fram till 55. Då var det en krånglande höft som satte stopp för danskarriären.

- Det där med åldrar tycker jag egentligen är ganska löjligt.  En del känner att det händer något i kroppen vid 25, andra när de är 30-35. Det är klart att man inte ska fortsätta till 67 men pensionsåldern borde vara mer individuell, säger hon.

Dansvärlden omgärdas av många klichéer. Anneli Alhanko försöker avliva så många som möjligt när hon kommer åt. Det gjorde hon när hon såg den kritikerrosade psykologiska thrillern Black Swan förra året till exempel. Filmen handlar om en ballerinas psykiska sammanbrott.

- Det är en förskräcklig film, tycker Anneli Alhanko.

Hon menar att varenda kliché som någonsin funnits om livet som dansare återfinns i den. I filmen finns till exempel en demonisk ledare och en ballerina med ätstörningar som bara äter grapefrukt till frukost. Arbetsmiljön som skildras är fylld av mördande konkurrens mellan dansarna - som inte skyr några medel för att just de ska få dansa huvudrollen. Huvudrollsinnehavaren går dessutom på vilda fester.

- Sitta och äta grape till frukost eller lunch, jag menar, hallå, jag äter en rejäl grötfrukost varje morgon. Och att gå ut och festa dagen innan man dansar Svansjön finns inte på kartan. Det existerar inte. Rollen är alldeles för krävande för det.

Genom karriären har det varit viktigt för Anneli Alhanko att nå ut med dansen till hela folket. För henne finns ingen fin- och fulkultur, bara kultur.

Vid ett tillfälle fick gruvarbetarna i Kiruna möjlighet att se Svansjön under en turné. Efteråt kom de fram och sa att hennes arbete var mer fysiskt krävande än deras.

- Det var roligt att dessa stora killar verkligen förstod vilket enormt jobb det innebär att dansa Svansjön. Det är lika fysiskt ansträngande som att springa ett maratonlopp.

1997 gjorde hon en bejublad turné tillsammans med dansarna Karl Dyall, Weit Carlsson, Marcus Wassberg och Felix Lancelot med föreställningen Al Alhanko. Den gången bjöds publiken på en dansmix av balett, flamenco, dans i slow motion och jazzdans.

- Det var som att vara på turné med en rockkonsert. Det var helt fantastiskt.

Anneli Alhanko föddes i Bogota en decemberdag 1953 och kom som femåring kom till Sverige. Då var hon ett väldigt blygt barn. Det var anledningen till att föräldrarna satte henne i en dansskola. Det visade sig vara ett lyckosamt drag. Det gick så bra med dansen att hon som tioåring antogs vid Kungliga Svenska balettskolan. Som vuxen anställdes hon på operans balett och utsågs till hovdansare. Anställningen där innebar att hon varje dag tränade mellan klockan tio och 17. De dagar det var föreställning blev arbetsdagen lite kortare.

-Men under min karriär har jag dansat nästan lika mycket hemma i Sverige som utomlands.

Under alla år som ballerina har Anneli Alhanko gjort slut på minst 6 000 par tåskor och mängder med träningskläder. I början betalade hon dem själv och fick inte dra av en krona i deklarationen.

Nu för tiden är Anneli Alhanko entreprenör. För två år sedan öppnade hon dansskolan Base 23 - Stockholm Dance Academy som lär ut flera olika dansstilar. Anneli Alhanko berättar att skolan har 1500 elever i åldrarna 2,5 till 60 + medan hon visar de åtta danssalarna. Alla salarna har speciella dansgolv med fjädring. Bra golv är a och o för att undvika att dansarna får skador.

- Golven får inte vara för mjuka och inte heller för hårda. Likadana golv som vi har finns även på de nya operorna i Köpenhamn och Oslo, säger hon innan hon skyndar iväg till nästa möte.