Arbetsmiljö

Forskare: Nanopartiklar – farligare än vi trott

Trine Berthing, mikrospecialist på det danska forskningscentret, NFA, visar att nanopartiklarna syns som små vita prickar på bilden från mikroskopet.
”Ett av de farligaste nanomaterialen finns i kolnanorör. De fastnar i lungorna och kroppen har svårt att göra sig av med dem. De påminner om asbest”, säger Ulla Vogel, professor och forskningsledare på NFA.Jorid Sörli.Trine Berthing.Ulla Vogel.
Med en pipett sätter Jorid Sörli, forskare vid det danska NFA, en droppe vätska för att mäta hur ytspänningen ändras på den konstgjorda lungan.

Forskning. Nanopartiklar kan innebära risk för långsiktiga skador på lungorna och orsaka inflammationer som ger upphov till cancer. De extremt små partiklarna kan vandra vidare till andra inre organ. Det visar forskning från Danmark.

Produkter som innehåller nanomaterial blir allt vanligare. De extremt små partiklarna finns naturligt i exempelvis dieselavgaser och svetsrök, men kan även framställas på konstgjord väg för att ingå i olika ämnen. De kan finnas i kläder, kosmetika, elektronik, byggmaterial, plastartiklar och målarfärg. Med nanomaterial får produkterna bättre egenskaper. De blir lättare, starkare eller smutsavvisande.

På det danska statliga nationella forskningscentret för arbetsmiljö, NFA, arbetar 35 personer, varav 15 forskare, under professor Ulla Vogels ledning. De har studerat nanopartiklar sedan 2005 och anses ligga i framkant.

– Inandning av ultrasmå partiklar är farligare än vi hittills trott. Flera olika partikeltyper ser ut att vara lika skadliga som ämnen man redan vet är cancerframkallande, säger Ulla Vogel.

Det är nanopartiklarnas struktur och storlek som ger dem speciella egenskaper. En nanopartikel är mindre än 100 nanometer – tjockleken på ett hårstrå är ungefär 80 000 nanometer. Att de är så små innebär risker när de frigörs i luften som damm. En del nanopartiklar fastnar lätt i lungblåsorna. Kroppen har svårt att göra sig av med dem och det kan leda till inflammationer.

– Internationell forskning och forskning hos oss har visat att om man får nanopartiklar i lungorna så ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, KOL, astma och liknande sjukdomar, förklarar Ulla Vogel.

Nanopartiklar påverkar inte bara hjärta och lungor. Försök på möss visar att partiklarna kan sprida sig till andra inre organ, förklarar Trine Berthing som är mikroskopspecialist på NFA. Nanopartiklar i titandioxid, som exempelvis används som pigment i färg, syns som små vita prickar på en bild med ett tvärsnitt av levern från en mus.

– Det här mikroskopet har en förstoring på 1 000 gånger, så vi kan se ner till 10 nanometer. Det är specialbyggt med ljus som kommer från sidorna. Det gör att nanopartiklarna reflekteras. Då är det lättare att upptäcka dem.

På forskningscentret använder man sig också av en konstgjord lunga för att ta reda på hur ytspänningen i lungblåsorna påverkas. Den konstgjorda lungan är tänkt att på sikt ersätta djurförsök.

– Just nu undersöker vi hur olika impregneringsmedel som innehåller nanopartiklar påverkar ytspänningen. Den är avgörande för hur gasutväxlingen mellan luft och blod fungerar i lungorna. Om den slås ut, kan man få akuta andningsproblem eftersom lungblåsorna kollapsar. Det inträffar flera förgiftningsfall varje år på grund av skadliga ämnen i sprejer, förklarar forskaren Jorid Sörli.

Titandioxid, som ingår i nästan all vit målarfärg, innehåller ofta nanopartiklar. Att måla för hand med pensel eller roller innebär inga särskilda risker eftersom nano inte frigörs i vätska, framhåller professor Ulla Vogel. Men damm från olika sorters material innebär alltid stora risker på byggarbetsplatser. När man borrar, bilar och slipar stora ytor finns det risk att nanopartiklar frigörs.

– I Danmark har vi ett gränsvärde på 10 milligram per kubikmeter som gäller för titandioxid i alla storlekar. Men det är för mycket, säger Ulla Vogel och tillägger att det amerikanska gränsvärdet är betydligt lägre.

I Sverige finns föreskrifter om hygieniska gränsvärden fastställda i en av Arbetsmiljö­verkets föreskrifter. Gränsvärdet för titan­dioxid är lägre än i Danmark, 5 milligram per kubikmeter. Men något gränsvärde för just nanopartiklar existerar inte, eftersom det ännu inte finns tillförlitliga sätt att mäta kvantiteten. Kemikalieinspektionen arbetar dock med att få fram testmetoder för nano, både inom OECD och inom den svenska plattformen för nano­säker­het, Swe Nano Safe.

Yrkesmässiga användare har rätt att få ett så kallat säkerhetsdatablad av tillverkare eller leverantörer med information om de produkter de använder i arbetet. Avsikten är att det ska finnas en upplysning om eventuella hälso- och miljörisker samt information om hur man ska skydda sig. Men säkerhetsdatabladen ger inte alltid tillförlitliga besked, menar Ulla Vogel. De innehåller ibland felaktiga uppgifter om partiklarnas storlek. Och ibland saknas det information överhuvudtaget.

– Måleriföretagen måste ställa krav på leverantörer och producenter. Om de inte vill uppge vilka av deras produkter som innehåller nanomaterial och hur man ska skydda sig, då ska man säga att man kommer att byta leverantör, säger hon.

Säkerhetsdatablad med korrekt information är också ett viktigt underlag för den doku­mentation som behöver göras av färdigmålade ytor. Hantverkare som vid ett senare tillfälle ska renovera ytorna behöver också information.

– Eftersom nanopartiklar är så små, håller de sig svävande i luften väldigt länge och sprids lätt. Därför är det viktigt att tänka på att även personer som befinner sig i närheten av dem som arbetar med slipning eller sprutmålning behöver skydda sig, tillägger Ulla Vogel.

Hon påpekar att försiktighetsprincipen måste gälla.

– Vi måste utgå från att alla färger i dag består av nanomaterial i någon form.

Enligt Ulla Vogel är vissa nanomaterial farligare än andra.

– Kolnanorör är långa och tunna och kan tränga långt ner i lungorna vid inandning. De har egenskaper som påminner om asbest.

Under det senaste året har NFA börjat studera diesel och flygbränsle. De har bland annat undersökt personal på flygplatser och de som kör diesellok.

– Här har partiklarna samma storlek och är lika skadliga som i andra nanomaterial, tillägger Ulla Vogel.

Nyligen har 29 frivilliga försökspersoner undersökts. De körde dieseldrivna och eldrivna tåg tre dagar i sträck, sex timmar per dag. Hälsoeffekterna undersöktes med hjälp av biomarkörer i blodprov.

– Försökspersonerna hade nedsatt lungfunktion och biomarkörerna visade förhöjd nivå i blodcellerna med risk för dna-skador och cancer, säger Ulla Vogel.

NFA:s undersökningar av personal på flygplatser har visat att partiklar från flygmotorer liknar partiklar från dieselavgaser och ger samma skadliga hälsoeffekter. I försök med möss framkom att dieselpartiklar, flygemissionspartiklar och kolpartiklar i nanostorlek, ger upphov till samma inflammationer och risk för dna-skador som dieselavgaser.

Det är därför viktigt att minska exponeringen så mycket som möjligt, framhåller Ulla Vogel och påpekar att det fortfarande finns många frågetecken kring de små partiklarna.

– Vilka exponeringar blir det vid upphettning av material som innehåller nano? Hur farligt är det med metalloxider när de utsätts för höga temperaturer? Nu vill vi ta reda på vad som händer i olika förbränningsprocesser..

Text Torbjörn Svensson Foto Siv Öberg

”Vi måste utgå från att alla färger idag består av nano­material i någon form.”

Nano betyder dvärg

Nanopartiklar är ett samlingsnamn för mycket små partiklar. Nano betyder miljarddel och kommer från det grekiska ordet nanos som betyder dvärg. De är mellan 1 och 100 nanometer. En nanometer är en miljarddels meter = 0,000 000 001 meter.

Ett hårstrå är cirka 80 000 nanometer. I allmänhet betraktar man partiklar som är mindre är 100 nano­meter, unge­fär en tusendels hårstrå i någon ledd, som nano­material.

Kunskapen om nano utvecklas ständigt. Därför kan definitionen ändras.

Källa: Läkemedels­verket, med flera.