Föreskriften är en utmaning för chefer

"När vi på Landstinget i Värmland insåg att den nya föreskriften var på gång var vi ganska tidiga med att ta initiativ. Det var liksom inget att vänta på. Högsta ledningen prioriterade arbetet, och det är förstås viktigt. Från start samverkade vi också med fackförbunden. Dessutom drog vi in företagshälsovården, det vill säga Landstingshälsan. Hälften av våra anställda som är sjukskrivna mer än två veckor är det på grund av psykisk ohälsa. Många av dem har kontakt med företagshälsovården. Företagshälsovården ser alltså saker som vi andra inte ser, och det är därför självklart att de ska vara med i det här arbetet.

Så här i efterhand kan jag se att vi tidigt fick med alla nyckelpersoner. De som behöver vara med i den här processen och arbetet är faktiskt med. Det är ett tips jag har till andra arbetsgivare – tänk igenom vilka som bör ingå i en sådan här arbetsgrupp.

Vi startade med en utbildning för alla chefer och skyddsombud. Hittills har drygt 350 personer gått utbildningen, ett mindre gäng väntar på att få gå den. Den är en halvdag lång och leds av mig eller en kollega från hr-avdelningen samt en företagssköterska från Landstingshälsan. Från och med i höst kommer vi inte att ha specialutbildningen för de här frågorna, de kommer i stället att bakas in i vår vanliga arbetsmiljöutbildning.

Vi har fått mycket respons på kursen, den har satt många tankar i rörelse. Det är ju en utmaning för cheferna att jobba med de här frågorna. Det är inte alltid lätt, flera chefer har uttryckt att det är både tufft och utmanande. Vår uppgift som arbetsgivare är att ge cheferna det stöd de behöver för att ta tag i arbetsmiljöfrågan. Varje enskild chef kan inte sitta på kammaren och fundera över hur just den ska gå vidare. Ur ett hr-perspektiv ska vi stötta cheferna, men det är cheferna som har det slutgiltiga ansvaret.

Vi inleder utbildningsdagen med att titta på Arbetsmiljöverkets film Utmaningen. På ett konkret sätt visar den varför den nya föreskriften behövs. Den väcker känslor och tankar som är bra att ha med sig under dagen. Många chefer väljer i sin tur att visa den för sina medarbetare.

Vi har också haft mycket nytta av sajten suntarbetsliv.se. Den är en källa till mycket bra material som har tagits fram partsgemensamt. Där har vi hämtat underlag, verktyg och exempel. Jag är tacksam för de hjälpmedel som finns – filmer och sajter. När det är så pressat för oss alla som det är i dagens arbetsliv, måste vi använda de redskap och hjälpmedel som finns.

Vår målsättning är att använda de kanaler vi redan har också för det organisatoriska och sociala arbetet. Vi har ju bland annat medarbetar- och patientsäkerhetsenkäter samt arbetsplatsträffar. I de skyddsronder som vi har en gång om året, har vi nu bakat in det organisatoriska och sociala arbetet. Det är klart att det är lättare att bedöma bullernivåer och ventilationsgrader, men det är ett faktum: de här nya frågorna måste in i skyddsronden.

Vi måste till exempel också fundera över hur vi kan stötta medarbetare som jobbar med starkt psykiskt påfrestande arbete. Det nya med föreskriften är att vi behöver jobba mer förebyggande och lyfta frågorna tidigare. Utmaningen är att hitta former för att mötas och prata om det här.

Ibland får man höra att en medarbetares sjukskrivning egentligen har med hemma­situationen, och inte med jobbet, att göra. För vår del spelar inte det någon roll. Vi – som arbetsgivare – måste alltid ta tag i situationen. Om vi ser att en medarbetare mår dåligt och att det är arbetspåverkande, är det vårt ansvar som arbetsgivare att prata med medarbetaren. Vad kan vi göra för att underlätta? Och vad är medarbetarens ansvar, vad måste den själv ta tag i? Sådant måste man förstås prata om.

Jag tänker att föreskriften egentligen inte innehåller något nytt. Den bidrar till att vi pratar med varandra på nya sätt och hittar forum och systematik för det. Det här är ett ständigt pågående arbete, inget som man bara kan ta tag i en gång om året i någon skyddsrond.”

Berättat för Anna Wahlgren