”Det är inte farligt att ha mycket att göra”

2018-11-30 00:00 Anna Hjorth  

ELDSJÄLEN. Tomas Danielsson är beteendevetaren som brinner för att få människor att trivas på jobbet, känna arbetsglädje och sätta gränser för att undvika psykisk ohälsa. Efter 30 år som föreläsare, författare och handledare efterlyser han nu modigare skyddsombud och personalchefer.

Det största problemet på våra arbetsplatser är att vi tror att vi är ensamma om att känna oss otillräckliga.

– Vi behöver hjälp att prata med varandra och förstå att vi är flera som känner på samma sätt, säger Tomas Danielsson över en fika på ett kafé i den gamla trästadsdelen Wadköping i hemstaden Örebro.

Ett annat kafé som ligger Tomas Danielsson varmt om hjärtat är det han kallar för ”livskafé”, ett slags förlängd, organiserad fikarast på arbetsplatserna. Ett relativt enkelt sätt att minska på skadlig stress och oro bland både medarbetare och chefer, menar han.

– Det handlar om att i en trygg gemenskap kunna spegla sig i varandra. Då finns en möjlighet att till exempel identifiera om någon kör för hårt, är på väg att gå sönder av stress. Att skapa den mötesplatsen kan göra under som pedagogisk psykisk friskvård, oavsett om det är arbetsgrupper inom barnomsorgen eller rättsväsendet, säger Tomas Danielsson.

Och han borde veta. För ända sedan slutet av 1980-talet har han föreläst för tusentals arbetsplatser, företag och organisationer. Över 600 000 personer har lyssnat på hans föreläsningar live, många fler har sett honom på tv och hundratals har fått egen handledning. Han har också skrivit tre böcker, bland annat Vad vore livet utan stress?.

– Jag valde att ägna mitt yrkesliv åt det här, eftersom jag själv kände mig orolig för det jag såg på olika arbetsplatser. Ingen ville riktigt prata om otillräcklighet, oro och stress. Så jag kände att jag ville bli som en missionär och få folk att våga prata om det, hur det kan slå till i kropp och själ. Att vända på begreppen, som att fråga sig vad livet skulle vara utan stress, är något av Tomas Danielssons specialitet.

– Jo, stress är ju bra! Om man till exempel inte känner en viss stress eller lust inför till exempel ett nytt projekt eller uppdrag, då blir det inte något bra resultat. Det är inte farligt att ha mycket att göra. Däremot är det farligt att inte känna att man har rätt, eller möjlighet, att återhämta sig utan att samtidigt få skuldkänslor.

Tomas Danielsson tycker sig se att klimatet, både i samhället och på arbetsplatserna, har förändrats under de år han har varit verksam. Och inte självklart till det bättre, trots att förutsättningarna finns.

– Ett tag, runt millennieskiftet, var det mer tillåtet att prata om hur man mådde på jobbet. Men nu känns det som att vi, i en konkurrensegoistisk värld, inte vill eller vågar blotta våra svagheter. Det finns ideal som är omöjliga att leva upp till. Jag tänker till exempel på alla unga chefer som måste cykla mountainbike, springa maraton, sätta sin egen surdeg och ha rätt heminredning. Många blir utmattade för att de inte vågar vara sig själva, och det oroar mig.

På många arbetsplatser råder en ohälsosam tystnadskultur, menar Tomas Danielsson.

– Man har blivit räddare att prata om det som inte är bra, man känner kanske att man måste vara lojal med arbetsgivaren för att få vara kvar. Och ibland blir det stora arbetsmiljöproblem när även hr-chefer och skyddsombud blir lite förlamade och inte vågar ta tag i saker som skulle få folk att må bättre. Vi skulle behöva modigare skyddsombud och hr-folk på många ställen, personalchefer som inte bara gick på ledningens linje när det gäller kostnader för bemanning, till exempel.

Tomas Danielssons bild är att det förr var lättare för företagsledningar och chefer att sätta av pengar för det han kallar psykisk friskvård och förebyggande arbete. Alltså för kanske 10–15 år sedan.

– Det är som att det har blivit känsligare i dag.

Å andra sidan menar han att många nästan har blivit för medvetna om stressen, och är rädda för att bli utmattade och sjuka i onödan.

– Det är inte farligt att trötta ut sig ibland. Men det är farligt att fastna i långvarig utmattning. Om jag åker för att föreläsa i Nyköping ena dagen och sedan kör vidare till Karlstad dag två, så är jag förstås jättetrött på kvällen. Då gäller det att tillåta sig att gå omkring i morgonrock till klockan tio dag tre. Om jag inte hade gjort det under mina 33 år som föreläsare så hade jag definitivt bränt ut mig.

Men de flesta anställda har inte möjlighet att gå i morgonrock halva förmiddagen. Eller bestämma själva när det är dags att ta en paus. Där vilar ett tungt ansvar på cheferna, tycker Tomas Danielsson.

– Hur tillåtande klimatet är på en arbetsplats beror först och främst på vem som leder. Det handlar om att en ledare måste våga gå före och vara tydlig med sina egna gränssättningar. Många chefer är dåliga på det – men alla behöver få skita i allt ibland så att hjärnan får svalna.

Samtidigt är ”Stressdoktorn” tydlig med att även anställda har ansvar för sin situation.

– Absolut, det gäller att våga kommunicera hur man mår och våga ställa frågor om hur saker ligger till. Det finns ett kollektivt ansvar att se varandra och höja självförtroendet i organisationen. Men om man är på en arbetsplats där cheferna inte ser de anställda som människor, utan som maskiner, då är mitt råd att lämna. Byt jobb!

Att skapa ett klimat där alla i en arbetsgrupp kan ge varandra bekräftelse är också något som är viktigt för det psykiska välbefinnandet. Men det kan ta tid att nå fram till ett sådant klimat. En föreläsning kan inte förändra kulturen på en arbetsplats på några timmar. Men den kan bli en igångsättare, menar Tomas Danielsson.

– Många gånger blir det en aha-upplevelse och stor igenkänning för dem som lyssnar. Och jag kan bidra med enkla verktyg som de kan jobba vidare med. Jag brinner verkligen för att dela det här med så många som möjligt. Jag vill fortsätta att berätta om det enkla i hur man kan förstå och vara varandras bollplank för att nå en acceptans. Det blir en slags vaccination mot stress, kan man kalla det.

Tomas Danielsson

Ålder: 60 plus.

Yrke: Beteendevetare med beteendemedicinsk inriktning. Föreläsare, författare och handledare.

Bor: Lägenhet i Örebro och hus på landet, växlar mellan årstiderna.

Familj: Hustru Monika, barn och barnbarn.

På fritiden: Skjutsar barnbarn och deras kompisar till olika idrottstävlingar. Går ut med barnbarnens hundar.

Intresse: ”Bilar! Jag går mycket och tittar på bilar, läser om bilar, har varit domare på en veteran­bils­utställning och har två samlarbilar själv. De är inga veteranbilar än, men jag vårdar dem ömt så att de ska kunna vara med på framtida utställningar.”

Ser: Just nu Vår tid är nu på SVT. ”Jag gillar den tv-serien väldigt mycket, inte minst för att min mor var kallskänka på ett stadshotell.”

Anna Hjorth

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Kampen

Arbetsmiljö