Arbetsmiljö

Tydliga roller för ökad säkerhet i vården

Tydliga roller och tillit behövs för att klara kritiska händelser inom vården som exempelvis hot, våld, personförflyttningar och fallolyckor. Det visar ny forskning. Bilden är från Norrlands universitetssjukhus i Umeå som inte varit med i studien. Foto: Pontus Orre/Aftonbladet/TT
Charlotte Wåhlin, forskare vid avdelningen för arbets- och miljömedicin på Region Östergötland.

SÄKERHET. Teamarbete och tillit i hälso- och sjukvården har stor betydelse för säkerheten – för både personal och patienter. Det är till och med avgörande i kritiska situationer där personal och patienter skadas. Det visas i en ny forskningsstudie. 

Publicerad

Varje år drabbas över 100 000 patienter av vårdskador. Dessutom skadar sig många som arbetar inom sjukvården på sina arbetsplatser. I ett forskningsprojekt som genomförts av forskare från Region Östergötland, Region Jönköpings län och Region Örebro län har 34 vårdanställda från olika regioner intervjuats om händelser där både patienten och medarbetaren har skadats eller löpte risk för det. Totalt ingick 71 sådana händelser i studien. Händelserna innehöll exempelvis hot, våld, personförflyttningar och fallolyckor. 

Studien visar bland annat att om det i dessa lägen saknas tydliga roller och tillit i arbetsgruppen blir det svårare att klara en kritisk situation där någon skadas. 

–Det känns väldigt viktigt att lyfta frågorna och tydliggöra problem som finns när det gäller medarbetarens egna handlingar och ledningens, men också de känslor som uppstår i själva skadesituationen och efteråt, säger Charlotte Wåhlin, forskningsledare och docent vid Arbets- och miljömedicin vid Linköpings universitet.  

Hon konstaterar att det idag är hög press och hög arbetsbelastning i sjukvården som blivit allt mer komplex och avancerad. Då kan också risken för skador och för att göra fel öka.  

–Ledningssystemen behöver både ta in patientens säkerhet och medarbetarnas och vara lyhörda för det som händer, både när det gäller att fånga upp hur skador kan förebyggas och vilka rutiner som finns när en skada har inträffat. De behöver också öka fokuset på säkerhetsklimatet. Både chefer och medarbetare måste vara med på tåget, säger Charlotte Wåhlin. 

En del av de intervjuade i studien beskriver att de varit borta från jobbet efter kritiska situationer där vårdskador uppstått. Efteråt har de känt negativa känslor som ångest, uppgivenhet eller fysisk smärta. Personalen kan också känna ilska när det gäller den egna kroppen och skadan man ådragit sig på jobbet.  

–Man kan också få ångest och känna skam över det som har hänt patienten. Att ha en kollega som ger bekräftelse i det svåra man upplevt betyder mycket och att chefen är intresserad av att debriefa och ge stöd, säger Charlotte Wåhlin.  

Medarbetarna kan bära med sig saker länge visar studien. Därför är det viktigt att få hjälp med att hantera det inträffade också efteråt.   

–Om arbetsgivaren inte fångar upp vad som hänt kan det finnas mycket negativa känslor obearbetade hos medarbetarna, som ilska och resignation. 

 Charlotte Wåhlin jämför med polisen, som alltid har debriefing efter svåra händelser. Hon frågar sig varför det ibland inte är lika självklart inom sjukvården.  

–Till exempel skulle företagshälsovården kunna erbjuda det. 

Anställda inom hälso- och sjukvården har typiskt sett fullt fokus på patienten, på att omvårda och rädda liv. På det som är deras uppdrag. De brukar sällan fråga sig hur de själva mår i stunden, är Charlotte Wåhlins erfarenhet.   

Som medarbetare kan man också skada sig vid vanliga förflyttningar av patienter, som blir allt äldre och tyngre, och inte bara vid akutlägen, framhåller Charlotte Wåhlin. 

–Hot och våld kan man också bli utsatt för, det tycks ha ökat och finns inte bara inom psykiatrin, säger hon.  

Saknas tilliten och teamkänslan på arbetsplatsen varnar Charlotte Wåhlin för att en acceptans för risker kan börja sprida sig på arbetsplatsen och att personalen bara biter ihop istället för att rapportera in de tillbud som sker. Personalen kan uppleva det som meningslöst att rapportera in incidenter om inget ändå händer.  

Arbetsgivaren är skyldig att riskbedöma och vidta åtgärder för att förebygga skador och minska risken för att de händer igen. Den är också skyldig att se till att personalen utbildas och har rätt utrustning.   

– Det är grunden både i det systematiska patientsäkerhetsarbetet och i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Använd den lagstiftning som finns i ledningssystemen, manar Charlotte Wåhlin och fortsätter:   

–Rapportera och följ upp det som händer. Arbetsledningen behöver lägga till arbetsmiljöperspektivet och hitta ett sätt att minska riskerna både för patienterna och för de anställda.  

Charlotte Wåhlins bild är att det finns många goda exempel på hur lagar och regler har använts för både ökad patientsäkerhet och bättre arbetsmiljö ute i organisationerna.   

Bland annat har flera sjukhus börjat arbeta med Gröna korset, en metod som går ut på att chefer och medarbetare tillsammans pratar om händelser som skett under dagen. Metoden beskrivs som en enkel visuell metod för att identifiera risker, skador och tillbud i realtid. Den kommer från industrin och har anpassats till vården.  

–Ändå finns det en utvecklingspotential om man tittar på vilka av de 100 00p skadorna per år som kunde ha undvikits. Och när det gäller arbetsskadestatistiken så toppar ju de kvinnodominerade branscherna, säger Charlotte Wåhlin.  

I höst ska hon och kollegerna forska vidare, på temat riskbedömningar och på åtgärder som skapar säkra personförflyttningar. De har redan fått pengar från Afa Försäkring till detta ändamål.  

–Vi har översatt ett riskbedömningsverktyg från Nederländerna som några arbetsplatser ska få använda, säger Charlotte Wåhlin. 

Röster ur studien: Det är attityden!

”Det var bara att köra på.  Jag tänkte inte alls på mig själv och att någonting skulle kunna gå snett, utan det var bara patienten i fokus” (Sjuksköterska).

”Jag var envis och chefen lyssnade på mig. Sedan satte vi oss ner och hade ett bra samtal, den medicinskt ansvariga, alla som hade varit inblandade i incidenten och chefen. Jag hade under lång tid drivit idén om att vi måste ha en rutin, så att jag kan känna mig säker på jobbet. (Sjuksköterska)

”Jag kan fortfarande känna stor besvikelse över att jag blev tvungen att betala den sjukdagen ur egen ficka. Det kändes nästan som ett slag i ansiktet. Jag kommer inte bli bankrutt för att jag förlorade en arbetsdag, det är inte det som är mitt största bekymmer med detta. Det är attityden! Här hade vi identifierat ett problem och så inträffade en olycka som ett resultat av att det inte hade blivit löst. Problemet var inte okänt”. (Läkare) 

Källa: Health care workers’ experiences of workplace incidents that posed a risk of patient and worker injury: a critical incident technique analysis. Studien finansieras med medel från FORSS, Forskningsrådet i Sydöstra Sverige.