Huvudentreprenörens ansvar är ännu oklart

2020-05-15 00:00 Elisabet Örnerborg  

Hur långt huvudentreprenörens ansvar sträcker sig efter en arbetsplatsolycka där en arbetstagare skadats svårt – det ville advokat Pia Nyblaeus få svar på. Hennes fråga är fortfarande obesvarad.

Advokat Pia Nyblaeus anlitas i olika skeden i mål om arbetsmiljöbrott. Det har spritt sig att hon tar arbetsmiljömål som gäller bygg- och anläggningsbranschen. I målet som hon tog hela vägen till Högsta domstolen var hennes klient huvudentreprenör för ombyggnaden av en galleria i Nyköping. Klienten hade i sin tur anlitat andra företag för att utföra en del arbeten. Snickaren som kom att skadas var anställd hos en av dessa underentreprenörer.

Pia Nyblaeus skrev i sitt överklagande till Högsta domstolen att om hovrättens dom står sig betyder det att arbetsgivaransvaret för underentreprenörens anställda försvagas och att huvudentreprenören får ett arbetsgivaransvar på oklar grund. Hon ville att Högsta domstolen skulle slå fast hur långt huvudentreprenörens ansvar sträcker sig.

Frågan började med tre cykelställ. När de skulle flyttas på gågatan vid entrén till gallerian skulle hål borras för att förankra dem. Under borrningen blev det strömavbrott i gallerian. Snickaren kom till platsen för att hjälpa till att ta reda på vad strömavbrottet berodde på. Hade borrningen orsakat ett kabelbrott? När han var där kopplades ström på igen och han träffades av en ljusbåge med svåra brännskador som följd.

I Next Advokaters besökslokal högt uppe i ett hus vid Stureplan i centrala Stockholm målar Pia Nyblaeus upp den komplexa ansvarssituationen.

– Huvudentreprenören har samordningsansvaret och rådighetsansvaret, säger hon och håller händerna som ett tak framför sig för att visa vem som är högst upp i entreprenörskedjan.

Hon sänker händerna.

– Underentreprenörerna har ansvar för sina anställda. Och den som hyr in arbetskraft har ansvar för inhyrda som för egna anställda.

Hon tar en spritpenna och ritar en cirkel på whiteboarden. Den representerar huvudentreprenören. Från den cirkeln ritar hon streck nedåt till flera underentreprenörscirklar.

– I dag har många byggföretag inte alla kompetenser, utan kan behöva ta in ett företag som är specialiserat på rivning, till exempel, eller ett elföretag. Sedan finns det bemannings­före­tag som hyr ut händer. Då får den som hyr in ansvar för den personen.

I överklagandet skrev Pia Nyblaeus: ”Av tingsrättens dom kan man få intryck av att ansvars­för­del­ningen på arbetsplatsen är konstant flytande och arbetsgivaransvaret förflyttas mellan olika aktörer från situation till situation och där sedan ansvaret i efterhand kan utkrävas av den som genom ett visst agerande får anses ha påtagit sig ett arbetsgivaransvar för andra aktörers anställda.”

Det är fel uppfattat, anser hon. Pia Nyblaeus visar i en pärm att alla de inblandade i Ny­köping hade kollats av facket att de omfattades av kollektivavtal.

– Det finns en ordning som arbetsmarknadens parter arbetar efter. Men den ordningen såg inte heller hovrätten, som i stället la allt ansvar på hennes klient, huvudentreprenören, säger hon.

Pia Nyblaeus menar att ansvaret var tydligt reglerat.

– Underrätterna bortser från den ordning som lagstiftaren tänkt sig och vad arbetsmarknadens parter arbetar efter, det vill säga att arbetsmiljöansvaret fördelas efter vilken roll de inblandade har.

I det här fallet kom Pia Nyblaeus in redan vid olyckstillfället.

– I förundersökningen blir min uppgift att påtala saker som också behöver utredas. Då gör oftast polisen det. Jag skrev redan från början till åklagaren att det inte är vår klient som ska stämmas.

Hon är också kritisk till den långa handläggningstiden.

– Den gör att folks minne brister. Mer resurser behövs så att det går att handlägga ärendena snabbare.

Olyckan inträffade i augusti 2013. Tingsrättens dom kom den 2 november 2017,och hovrättens dom den 29 november 2019. Pia Nyblaeus klient har hela tiden förnekat brott och bestritt ansvar. Pia Nyblaeus överklagade hovrättens dom. Hon anser att det behövs en praxis från högsta instans för vad som gäller för samordningsansvaret och rådighetsansvaret. Hon har inte hittat några sådana avgöranden från Högsta domstolen.

– Skulle HD kommit fram till att det är huvud­entre­prenören som har ansvaret, då är det så. Då vet vi det.

Men någon klarhet blev det inte den här gången. Högsta domstolen meddelar inte prövningstillstånd, vilket Pia Nyblaeus beklagar (läs mer om beslutet på sidan 33).

– Det är min uppfattning att detta skapar en osäkerhet, säger hon.

Hon pekar på ett annat problem som ökar i takt med gigekonomin och som behöver en lösning.

– I gigekonomin har vi ett system där många arbetstagare är egenföretagare med eget arbets­miljö­ansvar.

Hon har en klient, en ung man som fått ett ben krossat. Han är egenanställd. Normalt skulle företaget som anlitat honom ha sett till att han hade gått vissa utbildningar och hade kunskap om hur de ganska avancerade maskinerna sköts, och framför allt om säkerhet.

– Den här pojken får ingen ersättning alls. Företaget som anlitat honom hävdar att han är en underentreprenör och därför har det inte något ansvar. Försäkringsskyddet måste underentreprenören själv stå för. Och under­entreprenören är ju han själv.

Pia Nyblaeus:

– Om man är dryga tjugo år förstår man inte vikten av att man ska försäkra sig.

Arbetsmiljöbrotten regleras i brottsbalken

När en arbetsplatsolycka hänt utreds först vem eller ­vilka som haft ett skydds­ansvar enligt arbetsmiljölagen. Polisens och tillsynsmyndigheten Arbetsmiljöverkets utredningar ligger till grund för åklagarens beslut huruvida åtal ska väckas i tingsrätten eller inte. Arbetsmiljöåklagaren måste kunna bevisa vilka brister i arbets­miljöarbetet som orsakat olyckan. Det gäller också att kunna visa att om den skyddsansvarige gjort vad han borde enligt lagen så skulle olyckan med hög grad av sannolikhet inte ha hänt. För en fällande dom måste också oaktsamheten som orsakat olyckan vara tillräckligt klandervärd.

Arbetsmiljöbrotten regleras i brottsbalken, kapitel 3, paragraf 10. Har brotten vållande till annans död, vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gjort vad som krävs för att förebygga ohälsa eller olycksfall, så kan personen i fråga dömas för arbetsmiljöbrott.

Påföljden ligger mellan böter och fängelse i sex år beroende på brottet och omständig­heterna.

Har brottet begåtts i en närings­verksamhet kan också företagsbot utdömas med minst 5 000 kronor. Maxbeloppet för företagsbot höjdes 1 januari i år från 10 miljoner kronor till 500 miljoner. Om ett större företag begår ett särskilt klandervärt brott påverkar företagets finansiella ställning storleken på företagsboten.

Boten drabbar då näringsidkaren. Ofta är det endast aktuellt med en företagsbot medan det i allvarligare fall eller om det rör sig om en gärning som begåtts uppsåtligen, också kan föras talan om personligt ansvar.

När åklagaren och arbetsgivaren är överens om att arbetsgivaren bär ansvaret för en arbetsplatsolycka behövs det ingen domstolsprocess. Då används strafföreläggande i stället. Gränsen för när strafföreläggande kan användas har nyligen höjts från företagsbot på max 500 000 kronor till 3 miljoner.

Källa: Åklagarmyndigheten och Arbetsmiljöverket.

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen

Kampen

Arbetsmiljö