Parterna säger ”nja” till osan

2020-01-17 00:00 Calle von Scheele  

Utvärdering. Facken vill komplettera reglerna om kränkande särbehandling med en särskild mobbningslag. Arbetsgivarna tycker däremot att reglerna på området dubblerar varandra.

När den nya föreskriften med regler mot kränkande särbehandling 2015:4, Organisatorisk och social arbetsmiljö, osan, diskuterades hade parterna helt olika åsikter. Arbetsgivarna av­visade förslaget och ville behålla och revidera den gamla föreskriften. Facket ville ha starkare regler och sanktionsavgifter. Vad tycker de i dag?

TCO: Inga stora förändringar

Den nya föreskriften har inte inneburit jättestora förändringar, bedömer TCO-juristen Lise Donovan. En stor utbildningsinsats, men framför allt Metoo-rörelsens framväxt, har lett till att arbets­givarna ändå tar frågor om kränkande särbehandling mer på allvar än tidigare.

– Man pratar lite mer om dessa problem och framför allt om sexuella trakasserier. Om något händer hos en arbetsgivare tar man det mer på allvar och vågar inte strunta i att utreda.

TCO ville ha sanktionsavgifter kopplade till föreskriften. Om det skett hade allvaret i arbetsgivarens ansvar inskärpts.

– Jag är lite besviken och tycker det är märkligt att man inte försökte hitta en bestämmelse att koppla sanktionsavgiften till.

TCO driver tillsammans med LO och Saco kravet på att en speciell mobbningslagstiftning införs. Medlemsförbundet Vision har utarbetat ett förslag på hur en sådan arbetsrättslig lag kan utformas.

– En sådan skulle kunna vara en del av upprättelsen och konkret visa för den enskilde vem som är ansvarig för det som hänt.

LO: Bättre definitioner

Definitionen av begreppet kränkande särbehandling är bättre än tidigare, poängterar Carola Löfstrand på LO. Ändringen innebär att det kan räcka med en allvarlig kränkning för att falla under föreskriftens regler.

– Alla på en arbetsplats, även de som är sköra av någon anledning, har rätt att bli bemötta respektfullt.

Det är ingen större skillnad på arbets­givarens utredningsskyldighet jämfört med tidigare, bedömer Carola Löfstrand.

– Det är jättebra att man har förtydligat när utredningar ska genomföras och att de ska utföras av en oberoende part. Vi hade gärna sett kompletteringar i de allmänna råden om någon form av kvalitetssäkring.

Utredningen har också en viss betydelse när du gör en arbetsskadeanmälan och ska få den godkänd eller inte, förklarar Carola Löfstrand.

Även LO vill se en mobbningslagstiftning och är överens med TCO och Saco om detta.

Saco: Kunskapsnivån har ökat

Osa-föreskriften har lett till mer uppmärksamhet kring kränkande särbehandling i utbildningar för arbetslivet, forskning och medierna, bedömer Karin Fristedt, utredare Saco.

– Jag upplever därmed att kunskapsnivån har stigit.

Saco har efterfrågat en uppföljning av Arbets­miljö­verket hur föreskriftens regler om kränkande sär­behandling har fungerat.

Karin Fristedt betonar att facken är överens om kravet på en mobbningslagstiftning, men först behövs en bred översyn av de regelverk som i dag kan kopplas till trakasserier och mobbning i arbetslivet.

Svenskt Näringsliv: Ökad medvetenhet

Under förarbetet med föreskriften tog Svenskt Näringsliv fram en skrift, ”Psykisk ohälsa mer än en arbetsmiljöfråga”.

– Det finns så mycket mer än förhållandena på arbetsplatsen som avgör hur vi mår. En föreskrift kanske inte kan lösa hela den problematiken, säger jurist Anna Bergsten på Svenskt Näringsliv.

I sitt remissvar avvisade organisationen förslaget till ny föreskrift bland annat av det skälet.

Men Anna Bergsten konstaterar att frågorna om organisatorisk och social arbetsmiljö har lyfts fram sedan den kom.

– Många arbetsplatser och arbetsgivare har medvetandegjorts och det är positivt.

Hon understryker att arbetsmiljöregelverket inte är enkelt.

– Det finns många parallella delar och regler att förhålla sig till för arbetsgivare som vill göra rätt, men just därför blir det också svårt att göra rätt.

Industriarbetsgivarna: Fungerar ganska bra

Föreskriften med regler om kränkande särbehandling fungerar ganska bra och kan användas som stöd av arbetsgivarna i det förebyggande arbetsmiljöarbetet, säger arbetsrättsjurist Viktoria Lundqvist på Industriarbetsgivarna.

– Men man kunde lika gärna ha utvecklat föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete.

I medlemsföretagen finns rutiner och riktlinjer på plats, konstaterar hon.

– Sedan handlar det om att göra dessa levande och hålla i. Man ska inte bara diskutera värdegrunder på kickoffen, utan ha en återkommande dialog om trivsel, klimat och kultur på arbetsplatsen.

Hon betonar hur viktigt det är att tidigt ta tag i konflikter så att de inte övergår i kränkningar och mobbning, men hon är skeptisk till det fackliga förslaget om en mobbningslag.

– Det kan bli rättsosäkert. Om arbetsgivaren ska ta ansvar för enskilda arbetstagares agerande finns det risk för godtycke.

SKR: Begreppsförvirring kring vad arbetsgivaren ska göra

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, motsatte sig den nya föreskriften, liksom de andra arbetsgivarorganisationerna.

– Vi kan se hur våra medlemmar nu i högre utsträckning sammanblandar arbetsgivarens skyldigheter i arbetsmiljölagstiftningen och diskrimineringslagen, säger jurist Lina Cronebäck på SKR.

Kravet på utredning i diskrimineringslagen är mer inriktat på skuldfrågan än i föreskriften. Där ska i stället utredningen leda till att kränkningar inte upprepas på arbetsplatsen.

– Det är lätt att gå snett och det finns en begreppsförvirring kring vilken aktivitet som arbetsgivaren förväntas vidta.

Den nya föreskriften har emellertid lett till att arbetsgivarna har blivit måna om att vara duktiga på området, betonar Cronebäck.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen

Arbetsmiljö