”Machokultur råder – men nervskador är inte okej”

2015-01-29 07:37 Elisabeth Vene  

Kampen mot vibrationsskador är inte tröstlös. Trots att det blir fler och fler patienter.– Det här är en onödig sjukdom som ingen behöver få om man gör rätt från början, säger Catarina Nordander, överläkare och docent på arbets- och miljömedicin i Lund.

Det finns ingen bot. Allt Catarina Nordander kan erbjuda sina patienter är en kurator. Därför är det så viktigt att jobba förebyggande.

Catarina Nordander ger ett mycket samlat intryck. Men när hon pratar om vibrerande verktyg som skadar för livet eldar hon upp sig. Hon har ägnat nästan hela sitt yrkesliv åt att sprida ljus över de dåliga vibrationerna – som läkare och forskare och som lärare på läkarutbildningens sista termin.

Det är inte ovanligt att det är läkaren på arbetsmiljömedicinkliniken som upptäcker att patienten jobbar över gränsvärdet för vibrerande verktyg. Då rycker en delegation ut till arbetsplatsen och informerar om vad som gäller.

– Säger de ”Aha, det där kände vi inte till”, så känns det som att vi gjorde ett bra jobb denna dag, säger Catarina Nordander.

Byggföretagen är ett av de stora problemområdena. De är generellt mycket duktiga när det gäller hjälmar och skyddsglasögon och incidensrapportering, tycker hon. Men vibrationsskador inträffar inte plötsligt, de kommer smygande.

Arbets- och miljömedicin i Lund har just dragit i gång ett projekt. Snickares hälsotillstånd och exponering för vibrationer ska undersökas. Afa Försäkring finansierar projektet, som ska pågå i tre år.

– Här finns mycket att göra. Folk är rädda för att få astma och cancer, men inte för vibrationsskador. Det råder en machokultur med attityden att så här är det i jobbet och det får man tåla. Men kroniska nervskador är inte okej, tycker jag.

Det viktigaste är att på olika sätt minska vibrationerna och tiden som arbetarna utsätts för dem, exponeringen. Det ingår i forskningsprojektet ”Noll vibrationsskador”, som Catarina Nordander tycker är jättebra. En del av projektet går ut på att få tillverkarna att göra verktyg som inte vibrerar så mycket.

Sedan gäller det att företag köper in de dämpade verktygen också. Det finns redan alternativ i många fall, men de är dyrare. Till exempel kan en slipmaskin med automatisk balansering kosta dubbelt så mycket.

– Men om man kan använda ett verktyg dubbelt så mycket per dag är det inget argument att den kostar tusen kronor mer. Problemet är att man inte bryr sig och bara kör på. Vibrationsskador är faktiskt helt onödiga.

Catarina Nordander tycker att det är en myndighetsfråga att kräva in riskbedömning från företagen. Och se till att det finns någon som kan granska dem också.

Även varje enskild individ har ett ansvar.

– De som ska köpa eller hyra måste fråga om vibrationer. Jag stod på ett byggvaruhus och kollade på tre olika borrhammare, som jag behövde till våra betongväggar. Jag vände och vred på dem, men ingenstans stod det hur mycket de vibrerar.

Catarina Nordander rör sig snabbt och energiskt mellan sina olika arbetsställen på Lunds gigantiska sjukhusområde. Hon är klädd i sina privata kläder. Läkarrocken tar hon bara på sig när hon träffar patienter.

I korridoren bredvid hennes arbetsrum finns ett undersökningsrum fullt med mätapparatur. Det är här det avgörs om patienten har normal eller nedsatt känsel.

Ingen vet egentligen hur många som är drabbade av vibrationsskador, men Catarina Nordander misstänker ett stort mörkertal. Hon träffar bara dem som är remitterade från företagshälsovården för en extra bedömning. De brukade vara ungefär 50 om året. Nu är de 70–80 stycken och allt yngre.

– Jag hoppas att ökningen beror på att de upptäcker skadorna i tid och söker hjälp.

En del av dem är väldigt illa däran.

– Jag blir jätteledsen när jag måste säga ”jag tycker inte att du ska fortsätta med detta”.

Hon berättar hur svårt det kan bli med värk i armarna, inte kunna gå ut på vintern, bränna sig på spisplattorna.

– De tänker kanske ”Det drabbar nog inte mig” eller ”Det är synd om det blir så, men jag har inget val”.

I genomsnitt är det en 45-årig man med barn och huslån.

– Det är inte lätt för honom att svara ”Då slutar jag”. Tyvärr har jag inget receptblock där jag kan skriva att han kan bli mellanstadielärare eller stå i butik i stället. Rätt så många fortsätter fast vi avråder dem. Det är ju inte förbjudet.

För det mesta träffar hon dem aldrig mer, så hon vet inte hur det går.

– Jag kan vakna på nätterna och tänka på vad vi ska ta oss till. Generation på generation som skadas.

Flickan Catarina var en hängiven scout med stort engagemang i solidaritetsfrågor och hållbar utveckling i miljön. Man skulle kunna tro att läkaryrket var hennes kall och arbets- och miljömedicin hennes livsuppgift från start. I själva verket tyckte hon att jobbet där verkade jättetråkigt, när hon fick ett vikariat på kliniken.

Ett besök på ett fiskrenseri i Blekinge öppnade hennes ögon för hur mycket det finns att uträtta för en arbetsmiljömedicinare. Tjugofem år senare är hon kvar på samma klinik och kan konstatera att hon hamnade helt rätt.

– Det är en väldigt spännande arbetsplats. Vi är 85 personer varav ett tiotal läkare, sedan är det sjukgymnaster, ingenjörer, statistiker, kemister, beteendevetare, forskare. Eftersom det är både sjukhusklinik och forskning får vi inte bara träffa sjuka, utan också se hur människor har det på sina arbeten.

När Catarina Nordander började sin läkar­gärning på 1980-talet stod arbetsmiljöfrågorna högt i kurs.

– Då hade vi branschhälsorna. Kunskapen försvann när man tog bort statsbidragen till företagshälsovården 1992. Nu har hela arbetsmiljöfrågan stagnerat.

Hon konstaterar att resurserna har krympt otroligt mycket de senaste åtta åren. Dessutom är allt färre med i facket, så skyddsnätet har blivit mycket glesare.

Enligt lag från 2005 ska de som är exponerade över insatsvärdet för vibrerande verktyg hälsoundersökas vart tredje år. Catarina Nordander tycker att det verkar som de stora byggföretagen har kommit i gång med att undersöka personalen i stor omfattning. Det ser hon som en positiv sak.

– Fast viktigast är att få ner exponeringen.

Catarina Nordander

Ålder: 51 år.

Yrke: Överläkare och docent på arbets- och miljömedicin i Lund.

Bor: Lund.

Familj: Man och två utflugna barn.

Aktuell: Har fått pengar från Afa Försäkring för att undersöka snickares exponering för vibrationer och deras hälsotillstånd.

Bakgrund: Engagerad scout, som var hän­given skogen och hållbar utveckling i miljön liksom solidaritetsfrågor.

Intressen: Sommarstugan. Jobba i trädgården, ett sätt att koppla av. Spela golf. Gå på Friskis & svettis. Yoga – ”något som jag blir mer och mer uppslukad av. Det blir ett par gånger i veckan, borde nog vara varje dag.”

Nattduksbordet: Läsglasögon och Donna Tartts Steglitsan. ”Den har jag hållit på med sedan i somras i min bokklubb, den är jättetjock. Förfärliga skildringar.”

Två sorters dåliga vibrationer

• Skador av helkroppsvibrationer drabbar främst anställda inom skogs-, byggnads- och transportsektorn.

• Skador i händer och armar av vibrerande handhållna verktyg drabbar främst gjutare, motorfordonstekniker, byggnadsträarbetare och fordonsreparatörer.

• Insatsvärde: Beräknas utifrån hur mycket verktygen vibrerar och hur lång tid man använder dem. Om denna dagsdos överskrids måste arbetsgivaren erbjuda regelbunden hälsoundersökning.

• Avverkningsgrad: Hur bra verktyget arbetar, till exempel hur mycket betong man kan hacka bort per minut.

Elisabeth Vene

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö