RÄTTSLIGT
Åklagarna: Oskyldiga tar inte strafföreläggande

RÄTTSSÄKERHETEN. De flesta företag väljer strafföreläggande i stället för rättegång vilket är detsamma som att erkänna. Då håller REMA:s åklagare koll på att företaget förstår innebörden av processen.
Rättsväsendets kamp mot arbetsmiljöbrotten har blivit
effektivare. Allt fler olyckor leder till svidande bötesbelopp för allt fler
företag. Utvecklingen beror på att Polisen, åklagarna och Arbetsmiljöverket
samverkar bättre, säger Kristina Falk Strand som är
chefsåklagare och kammarchef på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål,
REMA, hos Åklagarmyndigheten.
− Det har jättestor betydelse. Vi får runt ärendena snabbare. Det är alltid lättare att arbeta med färskare ärenden. Målsäganden och vittnen kommer ihåg saker på ett annat sätt.
En annan faktor är att möjligheten till så kallad förhöjd företagsbot börjar få genomslag. Det första fallet, ATA Timber, utdömdes under 2023. Tanken är att boten ska vara lika kännbar för företag med stor omsättning som för små företag.
Det är lätt att tro att åklagarens uppgift är att göra sitt yttersta för att få den misstänkte dömd. Men åklagaren lyder under en så kallad objektivitetsplikt. Hen är skyldig att se neutralt och sakligt på det misstänkta brottet och bevisningen.
Plikten innebär att åklagaren inte bara kan fokusera på sådana omständigheter som talar emot den misstänkte. Hen måste även undersöka det som kan tala till fördel.
Vidare får åklagaren inte åtala om denne inte är övertygad om att bevisningen räcker för en fällande dom. Hen kan alltså inte chansa och hoppas att domstolen godtar utredningen. Vid tvekan ska åklagaren i stället lägga ned förundersökningen.
Allt detta gör att åklagaren har en mycket viktig roll när rättssäkerheten ska upprätthållas.
De flesta förundersökningar om arbetsmiljöbrott slutar med att det misstänkta företaget godtar ett strafföreläggande om företagsbot. Strafföreläggande innebär att man erkänner brottet. Om man tackar nej blir det rättegång i stället.
Man utfärdar inte ett strafföreläggande om man inte tycker att man har en tillräckligt stark utredning.
Arbetarskydd frågar Kristina Falk Strand om hon tycker att det finns några problem med att strafförelägganden är så ”populära” bland företagen. Domstolsförhandlingen med dess möjlighet att genomlysa bevisning med vittnesförhör och försvarets motförhör uteblir ju. Det gör även transparensen i en offentlig dom som alla kan läsa samt möjligheten att överklaga.
− Det är en fråga som måste hållas aktuell. Den diskuteras mycket hos oss på REMA också. Men ur ett rent rättssäkerhetsperspektiv skulle jag nog säga att risken att en oskyldig godtar ett strafföreläggande är liten.
Kristina Falk Strand säger att åklagarna aldrig utfärdar strafförelägganden om det finns någon tvekan.
− Då ska man ha all bevisning på plats och förutse en fällande dom. Man utfärdar inte ett strafföreläggande om man inte tycker att man har en tillräckligt stark utredning.
Men finns det några nackdelar med att strafföreläggandena är så vanliga?
Om den misstänkta parten godtar påföljden så är det ett erkännande.
− Det man kan resonera kring är ju att om domstolarna inte får så många arbetsmiljöbrott att pröva så blir deras referensramar trängre. De ser ju inte alla de fall där vi utfärdat strafförelägganden. Många domare säger att de under ett yrkesliv har ett eller två sådana här ärenden. Samtidigt säger regelverket att om vi kan strafförelägga så ska vi göra det.
Företag kan välja bort rättegång för att slippa dålig publicitet eller tidsödande processer?
− Om den misstänkta parten godtar påföljden så är det ett erkännande. Rättssäkerheten ligger i att den misstänkta parten kan avböja strafföreläggandet.
Vet ni åklagare om företagen företräds av försvarsadvokat även när det inte blir rättegång?
− Ja, det har vi koll på. Vi tittar på vilka motparter vi har och vilka ombud som företräder. Stora företag har som regel företagsjurister som bevakar deras rättigheter. Som åklagare månar man om att enskilda näringsidkare utan försvarare ska förstå vad det handlar om och att även deras rättigheter ska tillvaratas.
Är det vanligt att mindre företagare inte har någon försvarare?
− Ja, det är vanligare än att de stora saknar. Men jag kan inte säga hur ofta. De kan begära offentlig försvarare och det gör de ibland. Som åklagare tittar man på det där. De som inte har någon försvarare, i sådana fall lägger man sig vinn om att de ska förstå vad det handlar om, vad det rör sig om, säger Kristina Falk Strand.
Läs mer om rättssäkerheten: