Psykolog: Tänk att det ordnar sig – om ett tag

Pasta – check, värktabletter – check, toalettpapper – check, relationer – check. När vardagen förändras och många av oss isoleras i skuggan av coronautbrottet är någon att prata med minst lika viktigt som de materiella tingen. Det säger psykologen Allan Linnér, som i flera år hördes i "Radiopsykologen" i P1.

– Ensamhet främjar fantasier och i värsta fall plågsamma fantasier. Att inte ha någon att dela det här med är inte särskilt lyckat. Se till att bunkra gemenskap, säger han.

Samtidigt är det inte alla som har någon att bunkra med. Sjukdomsutbrottet kan dessutom leda till ännu mer avskildhet för den som lever ensam. Allan Linnér råder att försöka söka mänsklig kontakt ändå.

– Det kan få vara grannen i värsta fall. Varför inte be om hjälp med något praktiskt, eller fråga om du kan hjälpa till med något om du inte vågar be om hjälp själv?

"Sker i det lilla"

Korta möten och praktiska angelägenheter har större betydelse än vad man kan tro, speciellt i krislägen. På så vis påminner vi både andra och oss själva om att vi finns till och att vi ingår i en gemenskap, enligt Linnér.

– Det kan bidra till känslan av att inte vara fullt så ensam. Det sker i det lilla, men det ska vi inte underskatta. Man hamnar på en väldigt konkret nivå i samtidigt som det berör djupt existentiella frågor.

Samtidigt är det viktigt att ta utbrottet på allvar, tycker psykologen.

– Lyssna på vederhäftig information och ta den på allvar. Förringa inte, men behåll lugnet, behåll det mått av rationalitet du möjligen är van vid att ha. Det är lätt att tänka att det här inte kommer att handla om mig, på både rationella och irrationella grunder.

TT: Men hur ska man göra för att känna att det ordnar sig?

– Vi har ändå ett system som i mångt och mycket är ansvarsfullt och pålitligt. Jag tror att man kan tänka att det kommer att ordna sig, men samtidigt måste man tänka att det kanske inte gör det i första taget. Det här kommer nog att rulla på och få konsekvenser för lång tid framöver. Det tror jag att man ska vara psykiskt förberedd på, säger Allan Linnér.

Han jämför med hur man ska prata om svåra händelser med barn.

– Barn ska inte ha för mycket detaljer av en viss sorts verklighet, men ett visst mått av realitet hjälper barnet att orientera sig. Det gäller vuxna också. Tar man in verkligheten så ökar man sina chanser att mobilisera de resurser man har, både materiellt och själsligt.

Björn Berglund/TT