Jörgen förlamades av stressen

Jörgen Ekeberg hade under många år levt på en ständigt hög prestationsnivå. Han hade heltidsjobb med skiftgång, läste till yrkeslärare på halvtid, var kontaktperson åt ungdomar på glid och hade familj och hus att sköta. Dessutom extraknäckte han som snickare åt vänner och bekanta. Han hade gjort sig känd som den som aldrig sa nej när någon bad om en tjänst och gärna försökte lösa andras problem.

– ”Ringer man Jörgen, så fixar han det!” Det var så folk såg på mig, berättar han under en föreläsning i Göteborg.

En tid före kvällen som slutade med ambulansfärd till Kristianstads lasarett hade Jörgen börjat känna att han inte orkade med sina uppdrag som tidigare. Han började stanna uppe längre på kvällarna för att kunna hålla samma prestationsnivå. Men han var trött och lättretlig och lyckades inte avsluta sina projekt. Nycklar och plånbok förlade han ständigt.

Symptomen blev fysiska en söndagskväll i februari för tre år sedan.

– Jag började få ont i hjärtat och hade stickningar i armen, och det blev bara värre.

Till slut var han totalt förlamad på vänster sida. Under nitton dagar låg han inne på neurologen. Trots ingående undersökningar kunde vården inte hitta någon fysisk orsak till hans tillstånd. Det visade sig att han hade drabbats av dissociativt syndrom, vilket innebär att hjärnan stänger av vissa kroppsfunktioner av självbevarelsedrift.

Jörgen Ekeberg tvingade sig till en plats i ett rehabiliteringsprogram, där han sedan fick stöd av sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator.

Hans målmedvetenhet och envishet visade sig inte bara vara det som drev honom till en ohållbar stressnivå, den hjälpte honom att pressa sig själv på vägen tillbaka. Ibland kanske på ett väl riskabelt sätt, medger han. Han köpte till exempel en motorcykel, fast han fortfarande var förlamad till stora delar.

Numera är han helt återställd, men det tog fjorton kämpiga månader.

Den överdrivna viljan att vara till lags och ställa upp säger han har att göra med den otrygga barndomen, där han först levde med sin mamma, mormor och morfar, men senare flyttade med mamman och fick styvsyskon och en styvfar som inte alltid var så snäll mot honom.

– Jag har präglats av att inte ha fått någon uppmärksamhet under min uppväxt.

Som kompensation sökte han senare i livet bekräftelse genom att göra och kunna olika saker.

Under den långa rehabiliteringen började han inse att han måste sänka förväntningarna på sig själv, vila och ta det lugnt.

Hur ser en vecka ut för dig i dag?

– Jag jobbar heltid och sedan är det min familj. Det är allt.

Fast det är svårt att byta kurs fullt ut. Det händer att Jörgen Ekeberg tackar ja till för många uppdrag eller planerar in för mycket en ledig dag. Men han är bättre på att prioritera bort saker och drivs inte lika mycket av att få bekräftelse:

– Nej, det behöver jag inte i dag. Men alla människor vill ju ha beröm.