”Jag hade blivit grovt trakasserad av chefen”

2016-10-17 00:00 Elisabet Örnerborg  

KAMPEN. Anita Wallstedt gick hem från jobbet en dag 1997 för att aldrig mer komma tillbaka till arbetslivet. Då var hon 53 år. Hon var en av de första att få kränkande särbehandling erkänd som arbetsskada.

Hon hade fått jobb på ett nystartat gruppboende i Falun tack vare sin kompetens. Anita Wallstedt arbetade inom omsorgen och med missbrukare och är utbildad i bildterapi. Den dagen hon gick hem för gott hade hon jobbat på boendet i ett och ett halvt år.

Vad var det som hände?

– De boende var personer med olika funktionsnedsättningar som autism och adhd. Det var ett svårt jobb. Vi skulle arbeta efter en ny metod, som chefen skulle utbilda oss i. Men det hände inte. Alla på vår avdelning var missnöjda med chefen och mådde dåligt för att chefen inte kunde hantera personalen. En psykolog kallades in för att kartlägga arbetsklimatet. Den där dagen blev jag kallad till ett möte med ledningen där jag uppmanades läsa högt ur resultatet.

Vad fick du läsa?

– ”Det finns en stark kritik i den blå gruppen mot chefen”, stod det först. Sedan stod det att psykologen upplevde att jag, han hade skrivit mitt namn, var en negativ person som snarast skulle flyttas från avdelningen. Och att det fanns ett stort frågetecken kring om jag skulle jobba med människor. Jag hade med mig en facklig representant på mötet som frågade vad jag då skulle jobba med. Sektionschefen svarade: ”Hon ska sitta i en källare och sortera papper.”

Hur tog du det?

– Jag gick hem. Jag var fullständigt avrättad som människa. Jag kom aldrig tillbaka till arbetslivet.

Och sedan?

– Efteråt hade psykologen sammankallat alla. De fick se samma papper. Mina kolleger klagade att så där fick det inte gå till. Inom ett år hade alla chefer slutat och psykologen anlitades inte igen. Själv hade jag gott stöd av mitt fackliga ombud, jag var medlem i Kommunalarbetareförbundet.

Du fick livränta?

– Ja, Försäkringskassan godkände arbets­skadan 2001. Jag behövde aldrig överklaga. Flera arbetskamrater intygade att jag hade blivit grovt trakasserad av chefen och psykologen. Jag fick också ersättning från Afa Försäkring för invaliditet, sveda och värk, lyte och men och för inkomstbortfallet som inte livräntan täckte. Jag hade jobbat extra som god man och kontaktperson som jag inte heller klarade att fortsätta med.

Fick du någon annan hjälp?

– Jag fick prata med en vettig psykolog. Men jag åt inte piller, jag har målat i stället. Jag hade fullt upp att göra med att överleva.

Hur mår du nu?

– I dag mår jag bra. Jag var som pensionär tvungen att rycka in för att hjälpa min son, som blev ensam med två barn och sedan har jag kommit tillbaka.

Råd till andra som hamnar i din situation?

– Spela in allt som händer, dokumentera, anteckna vilka som är vittnen till påhoppen och vilken dag. Be vittnena intyga vad som hänt via arbetsmiljömedicin som kan garantera sekretess. Utan sekretess är det ingen som törs vittna.

Anita Wallstedt

Yrke: Tidigare be­handlingsassistent. Nu pensionär. Är sek­reterare i OMM, Organisation mot mobbning, för ett värdigt arbetsliv, som hon grundat.

Bor: I ett hus i Kol­mården som hon köpte för pengarna från Afa.

Ålder: 72 år.

Skada: Trakasserades av två chefer och av en av cheferna anlitad psykolog 1997.

Fick rätt: Fick livränta från första instans, Försäkringskassan 2001. Fick också er­sättning från den kollektivavtalade trygg­hetsförsäkringen vid arbetsskada, TFA. För Anita Wallstedt handlade kampen i stället om att komma tillbaka till livet.

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen