”Utländska förare är ofta rädda”

2015-05-10 23:00  
Lars ­Hübinette.

Lastbilsförare. Av alla självmord i trafiken begås nästan hälften med ett tungt fordon. Sedan år 2001 finns Kollegahjälpen, som stöttar. Men de når inte alla som skulle behöva hjälp.– Ett bekymmer är de utländska förarna, säger Lars Hübinette, en av kollegahjälparna.

Han har arbetat i tio år med att stötta dem som drabbas av självmördare, rån eller olyckor, både internt som ansvarig för Haga Mölndal Lastbilscentrals krisgrupp och inom Kollegahjälpen. Det är ett nätverk av särskilt utbildade lastbilsförare och åkeriföretagare som är redo att snabbt rycka in och stötta den som drabbas av sådana självmord eller andra svåra händelser på vägarna. Två gånger har det handlat om självmord när Lars Hübinette eller krisgruppen har kopplats in.

– Förarna som råkar ut för ett självmord drabbas hårt. Det finns sådana som inte vill köra igen, men i de fall som jag har kommit i kontakt med har det ändå gått bra för dem att komma tillbaka i tjänst, säger han.

Nätverket har successivt blivit mer känt i Sverige och blir ofta inkopplat direkt när något hänt. Men de många utländska förarna på de svenska vägarna är svåra att nå fram till.

– Vi har diskuterat det här problemet, men inte riktigt funnit någon lösning. Utländska förare har ofta en rädsla som gör att de avböjer kontakt, för att de ser oss som ytterligare en myndighetsrepresentant som vill kontrollera dem, säger Lars Hübinette.

Kollegahjälparna är ungefär 50 stycken runtom i Sverige. De kan fungera som bollplank till arbetsgivarna kring vad som bör göras och vilket stöd som ska sättas in. De kan också vara samtalspartners till den drabbade.

SOS kan larma till Kollegahjälpen direkt när ett tungt fordon är inblandat i en svår olycka. I och med att verksamheten har blivit mer känd sker det ofta, men inte alltid.

Checklista för krisgrupp

? Olycka eller kris inträffar.

? Vid akut läge ring: 112

? Kontakta krisgruppen

? Krisgruppen samlas.

? Krisgruppen sammanfattar läget och fördelar arbetsuppgifter. Kontakta eventuellt extern krishjälp.

? Skriv dagbok.

? De som svarar i telefon informeras.

? Ta kontakt med polisen. Informera anhöriga. Kontakta eventuellt präst.

? Vid dödsfall eller olycksfall samlas närmaste kolleger och informeras.

? Övriga anställda informeras.

? Krisgruppen sammanfattar läget med jämna mellanrum.

? Media kontaktas eventuellt.

? Praktiska angelägenheter ordnas.

? Informera utomstående.

? Vid dödsfall arrangeras minnesstund.

? Flagga vid dödsfall.

? Gå igenom hur fortsatt information, stöd och hjälp till anhöriga och anställda ska gå till.

 

Sammansatt av Lars Hübinette, Haga Mölndal Lastbilcentral och Kollegahjälpen*.

*Kollegahjälpen har bildats av Transportfackens Yrkes- & Arbetsmiljönämnd, TYA och Åkeriföretagen och stöds av Volvo Lastvagnar och försäkringsbolagen Trygg-Hansa och Länsförsäkringar.

Råd för krisstöd för åkeriföretag

• Bilda en krisgrupp inom företaget, där alltid någon i gruppen är i tjänst.

• Till krisgruppen knyts externa resurser som snabbt kan ställa upp vid behov, som företagshälsovård och kyrkan.

• Se till att alla förare har fyllt i ett anhörig­register så att de närmaste snabbt går att nå om något händer.

• När något händer - samla krisgruppen. Alla behöver inte vara med varje gång, det viktiga är att arbetet snabbt kommer igång.

• Krisgruppen bör följa en checklista, så att inget glöms bort.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen