”Tårarna bara kom”

2014-12-07 23:00 Elisabeth Vene  
Johan berättar anonymt i artikeln intill ”Tårarna bara kom”. Han bor i en liten stad och tror att det kan skada hans verksamhet om det kommer ut att han har varit utmattningssjuk. Bilden föreställer en annan person. Grafik: Jonas Askergren Foto: Randy Duchaine/Alamy

Johan, 45, projektledare: ”Jag ville så gärna klara jobbet för att inte framstå som misslyckad. Jag jobbade som projektledare i byggbranschen. Jag stod i mitten, där alla skjuter på en oavbrutet från alla håll och kanter. 50–55 timmars arbetsvecka var normalt.

Jag skrev i ett mejl till vd att jag inte visste hur länge till jag skulle orka och när jag tryckte på skicka-knappen var det som att trycka på en knapp i mig också. Tårarna bara kom. Det var redan för sent.

Jag åkte hem och sjukskrev mig. Familjen sa att de bara hade väntat på det. De tordes knappt säga något till mig, för jag hade fått så lätt att bli arg och explodera.

Dagen därpå sågs jag och min närmsta chef på företagshälsovården, som sjukskrev mig i fjorton dagar. Det gäller att få tillbaka de anställda så fort som möjligt. Det hade nog varit bättre att gå till vårdcentralen, inser jag nu.

Nu jävlar ska jag fixa det här, tänkte jag. Men samma snöboll rullade i gång. Jag blev hemma i flera månader.

När jag inte fick vara sjuk­skriven längre startade jag eget. Försäkringskassan avrådde mig, men det har gått jättebra. Jag hyr ut mig själv till olika uppdrag och jobbar bara fyra dagar i veckan. En dag pluggar jag, det är spännande och utvecklande att lära sig nya saker.”

Elisabeth Vene

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen