Ska man skita ner sig, ska arbetsgivaren betala

2015-11-08 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare.

KRÖNIKA. Jag har arbetskläder. Gul varselfärg. När vi travar ut från boden ser vi ut som ett gäng småfeta förskolebarn på utflykt, men i stället för att det står förskolan Blåsippan eller nåt på ryggen står det firmanamn. Emellanåt är kläderna så smutsiga att det knappt går att läsa, men då beställer man nytt, och får det, oftast. För byggnadsarbetare har arbetskläder i avtalet.

Så är det inte för alla, och det är mycket märkligt. I en butik eller verk­stad eller på tåget är det självklart att personalen har arbets­kläder – eller profilkläder som det heter numera – men det är säkert fler än jag som blandat ihop förskollärare med föräldrar, eller emellanåt undrat vem av de två som kommer i par som är hemvårdare och vem som är vårdtagare.

Byggjobbare blir ju smutsiga, ohyggligt smutsiga emellanåt, ibland på nivån att kläderna är bortom all räddning, men det är vi ju inte ensamma om. Jobbar man i förskolan händer det att man blir nerkräkt, eller snorad på, och se då får man minsann ta hand om det själv. Precis som i hemtjänsten. Många tvättar blir det, slitet blir det, dyrt blir det.

Sen har vi ju alla de som måste se fräscha ut på jobbet, en mental terror som det pratas på tok för lite om. Nya kläder, nya skor, snygg i håret, väl­rakad och lukta gott. Jag känner kvinnor som schemalägger sina kläder för att inte bära dem för ofta, eftersom ondsinta människor tydligen märker sånt. Tillbringar timmar – det känns så i varje fall för den kissnödige som väntar på sin tur – i badrummet, för att göra det perfekta ännu lite mer perfekt.

Till skillnad från en grovis jag känner som vaknar, kliver på katten, drar på sig byxor och tröja och går ut till bilen på femton minuter. Till ett jobb där arbetskläderna hänger och luktar... arbete, kan man väl säga, om man är snäll.

Nu har det ju inte alltid varit så. Jag har också köpt eget blåställ, som jag givetvis rev sönder efter fem minuter, hållit med egna skyddsskor och stulit broderns regnjacka nån ovanligt vidrig oktober, samt sparat kvitton för att dra av i deklarationen. Det gick ju inte att hålla på så. Förhandlingar inleddes, arbetskläder skulle ingå. Kräver jobbet att man skitar ner sig så får banne mig arbetsgivaren stå för det. Precis som på verkstad eller som brevbärare, och därför är det så märkligt att vissa yrkesgrupper förväntas hålla med det själv. Och kanske nån oformlig vinterjacka, som man hursomhelst fått ärva av nån tidigare anställd.

Visst, det finns en och annan som säkert hellre skulle dö än sätta på sig nån lilafärgad arbetsbyxa, eller ha hårnät eller fula foppatofflor, men de allra flesta skulle nog tycka det var rätt skönt att kunna hänga in kläderna efter arbetsdagens slut. För då är den verkligen slut.

Sen har vi alla de som åker hem i arbetskläderna, men det är en annan historia.

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer