Så klarar du krisen när kollegan dödas

2011-08-29 23:00 Björn Forsberg  

Ond bråd död är det ingen som förväntar sig att möta på jobbet. Men det gjorde kyrkoherden Lennart Nilsson och kollegerna i Brunskog församling. En arbetskamrat blev mördad och en tog sitt eget liv. <br/>- Största möjliga öppenhet är det som måste till när något sådant här dramatiskt inträffar, säger kyrkoherden.

<p>När det ofattbara inträffade hade Lennart Nilsson precis klivit in genom dörren till sin sommarstuga. Han hade arbetat hela söndagen tillsammans med kantorn Maria. De hade haft gudstjänst i kyrkan i Brunskog som ligger förföriskt vackert högst upp på en kulle i den nordliga spetsen av sjön Värmeln några mil utanför Arvika. </p> <p>På bilresan från Brunskog till sommarstugan mötte Lennart Nilsson tre polisbilar och undrade vad som hade hänt. Men där innanför dörren var det middag och avkoppling som gällde. Då ringde telefonen.</p> <p>- Det var kyrkorådets ordförande som ringde och sa att jag var tvungen att komma tillbaka och att det hade skett ett mord. Något mer visste han inte. Men när jag satt i bilen och körde ringde en journalist och berättade att det var Maria som hade blivit skjuten till döds på kyrkogården.</p> <p>När Lennart Nilsson kom till jobbet låg Maria i gräset på kyrkogården. Polisen hade spärrat av och allt var kaos. Tillsammans med kyrkokamrern tog kyrkoherden itu med allt praktiskt. Hans uppgift blev att besvara alla inkommande telefonsamtal. </p> <p>Kyrkokamrern tog itu med att ringa in all personal och alla förtroendevalda i församlingen, kören och barnkören.</p> <p>- Jag var nog ganska kall och effektiv just då. Jag var helt fokuserad på att svara i telefonen.</p> <p>Ganska snart visade det sig att Marias mördare var en arbetskamrat som efter mordet hade tagit sitt eget liv. De hade tidigare varit ett par.</p> <p>- Det var ett som det brukar kallas utvidgat självmord och självklart kände jag en stor skuld över att inte ha sett hur Marias mördare mådde. Då hade jag kanske kunnat förhindra det som hände. Så kändes det i alla fall då.</p> <p>Telefonsamtalen avlöste varandra. Personalen, de förtroendevalda och körerna kom till församlingshemmet. Det var alldeles fullt av folk överallt inomhus. Alla informerades så mycket som möjligt. På gårdsplanen var det en massa journalister och Lennart Nilsson ställde upp på flera intervjuer.</p> <p>- Men när jag intervjuades av TV4 brast det. Då kom alla tårar som jag hade skjutit ifrån mig.</p> <p>Posomgruppen, där Posom står för Psykiskt Och Socialt Omhändertagande, från Arvika var snabbt på plats och tog itu med alla praktiska problem och deltog i planeringen av den fortsatta krishanteringen. </p> <p>- Posomgruppen i Arvika gjorde ett fantastiskt arbete, säger Lennart Nilsson.</p> <p>Under flera veckor var församlingshemmet omvandlat till Café Rallarros så att alla som behövde kunde komma på besök, prata en stund eller bara känna närhet från andra.</p> <p>Det har gått fyra år sedan det ofattbara inträffade. Fortfarande känner Lennart Nilsson sorg. Men han har lärt sig att leva med det som hände, inte glömma eller förneka, utan acceptera att det ofattbara faktiskt har hänt.</p> <p>- Några månader efter det här så åkte hela personalen iväg på en fyradagars sammankomst där vi tillsammans med professionella krishanterare kunde diskutera igenom det som hänt. Det hjälpte oss att gå vidare. I dag kan jag nog säga att alla har bearbetat händelsen.</p>

Björn Forsberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen