Rädslan för chefen gör att man ropar på storebrorsan

2015-05-10 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare.

KRÖNIKA. Just i dag fick jag höra att Arbetsmiljöverket ska göra en riktad satsning mot byggbranschen. Man undrar vad den ska innehålla.

Ute i bodarna är svaret uppenbart: Fler oannonserade inspektioner. Hugg in bara, ge dom ingen förvarning. Äntligen.

Och ungefär samtidigt får jag också höra att samma Arbetsmiljöverk numera saknar kompetensen att göra riskbedömningar av just bygg­arbetsplatser. Nämen, så det kan bli.

Jag är kluven i den här frågan. Jag är nämligen inte så säker på att det är plötsliga besök som är det bästa svaret, samtidigt som jag förstår ilskan bland kollegorna över hur arbetsmiljön nonchaleras på allt fler ställen. Men i det här ligger också en annan diskussion, om hur skyddsarbetet ska fungera, hur skyddsombuden ska fungera. Och där finns det mycket som behöver pratas om.

Ett bygge är ju som en resande cirkusföreställning, inget ställe är det andra likt. Det kan ta flera veckor, månader innan skyddsarbetet börjar fungera, och det alldeles oavsett om det är en tjurig arbetsgivare eller inte. Det kan rent av vara så att ingen ens vill vara skyddsombud. Ibland för att man inte orkar, har lust, men också för att man inte vill ta konflikter med chefen. Det är vanligare än ni kan tro. Och då blir det lätt att ropa på storebrorsan Arbetsmiljöverket, som kommer och slår den dumma chefen i skallen med lagtexter. Så han lär sig.

Men vad hände med vårt gemensamma ansvar? Där vi faktiskt tar hand om varandra, stoppar farliga moment, planerar jobbet, förebygger skador? Det som liksom är själva grundbulten i skyddsarbetet? Ska vi helt och hållet lägga ut det på ett gigantiskt arbetsmiljöverk, med tusentals inspektörer? Eller ska vi envisas med att skyddsombudsrollen är ett fackligt uppdrag (vilket våra arbetsgivare inte tycker), där man utses av sina kamrater?

Det saknas ju inte ställen där Arbetsmiljöverket kan få dyka upp lite överraskande, tvärtom, herregud. Om de nu ens kommer in. Många arbetsplatser är i dag väldigt stängda, och på stökiga jobb lär det inte krylla av folk som kommer springande för att öppna. Det är ju inte ens säkert att ansvarig ledning är på plats, och vem ska då valla runt inspektören, och säkerligen få skäll för det? För att i slutänden bara få höra att, nåja, det var ju inte bra här, men det kunde sett värre ut...

Dessutom handlar ju besöken bara om den fysiska miljön – när vi kanske borde prata om stress och pressade byggtider istället. Fast det fattar ju knappt ens företagen något av. Att olyckor händer när vi inte hinner tänka oss för.

Visst, besök byggena, gör det. Men stärk skyddsombuden också. Det är ju helt galet att jobbet kan stoppas för en yrkesgrupp, men annan trampar på i samma pissiga miljö, eller att man som skyddsombud bara får agera där man är utsedd, även om man ser risker.

Och låt skyddsombud vara ett fackligt uppdrag.

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö