”Hoppas domen<br>kan hjälpa andra”

2013-01-27 23:00 Birgitta Ländin  
"Som beroendeperson fick jag förstås kickar av det, så jag fortsatte, tog just ingen semester, for som en råtta runt i landet...". Max Gauffin fick sitt utmattningssyndrom godkänt som arbetsskada. Foto: Göran Nilsson

Max Gauffin hade gått in i väggen tidigare när han anställdes på lönebidrag 2001, men ingen hindrade honom från att upprepa sitt ”allt-eller-inget-beteende”. Efter att ha fått nej i två instanser fick han i höstas rätt i kammarrätten. Hans utmattningssyndrom godkändes som arbetsskada.

Vad var det som hände dig?

– Jag jobbade mig in i väggen. Jag blev anställd på IOGT-NTO år 2001, jag var då under rehabilitering från en tidigare utbrändhet och blev anställd på lönebidrag där. Innan jag började hade jag samtal med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren om hur förutsättningarna var. Jag skulle inte få jobba för mycket.

Vad gjorde arbetsgivaren sedan?

– Ingenting alls för att hindra mig från att jobba för mycket. En arbetsgivare som anställer någon på 75 procents lönebidrag måste ha klart för sig att det betyder att man kan vänta sig 25 procents arbetskraft. Så gjorde inte IOGT, snart hade man upptäckt att jag var en jäkel på att värva medlemmar och jag fick fara land och rike runt för att göra det.

Tyckte de att det gick bra?

– Det gick jättebra. Jag värvade många. Och som beroendeperson fick jag förstås kickar av det, så jag fortsatte, tog just ingen semester, for som en råtta runt i landet...

Kunde du ha stoppat dig själv?

– Nej, det är just det man inte kan när man har en sådan här personlighet. Och detta visste arbetsgivaren.

Hur märkte du att du inte mådde bra?

– Det var nog omgivningen som märkte först. Mitt vanligen goda humör försvann, jag blev sur och grinig. Om man jobbar på det här sättet har man ingen kraft till något annat än jobbet. När det sedan gått längre blev jag så oerhört trött, och det ofta väldigt snabbt, utan att jag känt tröttheten komma. Jag kunde börja gråta helt utan förvarning, mitt i ett samtal.

Försäkringskassan hävdade att du hade ett eget ansvar för att det gått såhär långt, vad tyckte du om det?

– Så kanske man kan säga, men med min problematik är jag oförmögen att ta det ansvaret.

Ärendet har pågått sedan du fick diagnosen 2008. Du fick nej till livränta för arbetsskada först av Försäkringskassan och sedan förvaltningsrätten innan kammarrätten gav dig rätt. Misströstade du?

– Nej, faktiskt inte. Jag har haft på känn att jag skulle få rätt.

Vad har du för råd att ge till någon annan i samma situation?

– Be om hjälp! För att få hjälp med det juridiska är det viktigt att vara med i facket. De har ju drivit allt det här åt mig, jag är mycket tacksam för hjälpen genom Unionen och LO-TCO Rättsskydd.

Hur mår du nu?

– Jag medicinerar numera med bland annat antidepressiva och mår mycket bättre. Jag blir ofta väldigt trött, men jag gråter inte lika mycket.

Hur kändes det att få rätt till sist?

– Jag är väldigt glad och lättad. Och jag hoppas att det faktum att kammarrätten dömde som de gjorde kan hjälpa andra.

---

Som prenumerant får du mer! Fler artiklar ur tidningen:

Barbro var rädd för att misslyckas

Annas stress var inte nog bevisad

Utbrända tillbaka i jobbet 

---

Prenumerera på Arbetarskydd

Utmattning

  • Dokumentera! Dokumentera! Det är oerhört viktigt att alla arbetade timmar redovisas. Om du underrapporterade arbetstid innan du blev utmattad, förklara varför.

  • Be andra vittna. Om någon har sett vad som hände dig på jobbet, be dem berätta.

  • Om ledningen varit dålig och du inte fått det stöd du borde ha fått, se till att få vittnen på detta också. Kanske har din arbetsledare också en svår situation och inga problem att erkänna att hen har brustit.

Birgitta Ländin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer