Här är alla domarna om arbetsmiljöbrott...

2020-11-02 00:02 Karin Nilsson  

Vilken arbetsgivare hade möjlighet att agera förebyggande? Det är en av de frågor som domstolarna gett svar på i år. Här är Arbetarskydds sammanställning.

Arbetarskydd bevakar hur rättsväsendet hanterar ansvaret för arbetsolyckor och arbetsskador samt brott mot arbetsmiljölagen. Här nedan finns alla domar som vunnit laga kraft under 2021:års första kvartal. Domarna är inlagda i den ordning de vunnit laga kraft.

 

Domar i mål om arbetsmiljöbrott - laga kraftvunna domar
 

Tingsrättens dom står fast
Den 14 mars 2017 inträffade en arbetsplatsolycka på Segerstads Bruk AB i Karlstad. Bolaget tillverkar wellpapp. En anställd arbetade vid en så kallad upprullningsmaskin när han fastnade mellan en metallaxel och den wellpapp som skulle rullas upp på axeln. När han klämde sig ådrog han sig brott på bägge underhandsbenen.

Åklagaren: Magnus Clase, kammaråklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål väckte åtal och krävde 100 000 kronor i företagsbot för arbetsmiljöbrottet vållande till kroppskada.

Bolaget: Bestred yrkandet.

Tingsrätten: Värmlands tingsrätt ansåg att det saknades uppgifter om exakt varför olyckan inträffade. Mest sannolikt är dock att den anställde hållit sina händer runt den roterande valsen med papper som skulle fästas på valsen. Fingrarna har sedan kommit så långt in att de fastnat mellan valsen och pappret. Han har inte lyckats slita sig loss.
Vd:n för bolaget uppgav att han utfört riskbedömningar av maskinen. Den anställde uppgav att han berättat för vd:n att han tidigare fastnat i maskinen och att han diskuterade behovet av att förbättra säkerheten hur många gånger som helst men att det aldrig hände något. Vd:n sa dock att den anställde inte sagt att han tidigare fastnat i maskinen.
Tingsrätten skriver i domen att det framstår som uppenbart att ett avskärmningsskydd hade förhindrat en sådan risk för olycka eller i vart fall med mycket hög grad av sannolikhet förhindrat detta. Tingsrätten ansåg att den som haft skyddsansvaret inom bolaget av oaktsamhet orsakat arbetstagarens skador. Tingsrätten gjorde samma bedömning som åklagaren och fann inga skäl att jämka företagsboten. Bolaget krävdes på100 000 kronor i företagsbot.

26 november 2020, Värmlands tingsrätt, mål B 1991-19.
/KN


Hovrättens dom om totalentreprenörens samordningsansvar står fast
Den 11 maj 2017 skulle en anställd vid Alingsås Fogtjänst AB foga dörrkarmar till ett transformatorutrymme. Jobbet utfördes i samband med byggandet av ett parkeringshus där Serneke Anläggning AB var projektägare. Jobbet utfördes på uppdrag av Lerums kommun. När den anställde gick in i transformatorrummet fick han ström genom kroppen. Han fick livshotande skador med brännskador av tredje graden på olika delar av kroppen. Skadorna har lett till bestående funktionsnedsättning i form av bland annat nervskador, nedsatt känsel och muskelfunktion.

Åklagaren: Bo Lindgren, åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, ansåg att den eller de befattningshavare vid Serneke som haft skyddsanasvaret inte gjort vad som åläggs dem i arbetsmiljölagen. De har av oaktsamhet orsakat den anställde skadorna.

Oaktsamheten har bland annat bestått i att de inte har sett till att mannen kunde utföra arbetet vid spänningslöshet alternativt sett till att han fått tillräcklig information om förutsättningarna för arbetet. Åklagaren krävde 400 000 kronor i företagsbot.

Bolaget: Serneke Anläggning AB ansåg inte att de haft ansvar för olyckan. Bolaget menade att den aktuella byggnationen av transformatorstationen hade färdigställts och överlämnats till Lerums Energi. Transformatorstationen var därför att betrakta som ett fast driftställe som Lerums Energi förfogade över. Det var därför Lerums Energi, som anläggningsansvarig, som ansvarade för arbetsstället och för att det skulle gå att arbeta säkert där.

Tingsrätten: Domstolen påpekade att det får avgöras från fall till fall vad som är ett fast arbetsställe. Rätten delade Arbetsgivarverkets uppfattning att Lerums Energi hade så kallat rådighet över arbetsstället när olyckan skedde. Tingsrätten hade dock en annan uppfattning än Serneke vad gäller ansvaret för arbetsmiljön. I det här fallet är det fråga om ett byggnadsarbete med ett gemensamt arbetsställe med annan verksamhet. Det var därför Sernekes arbetsmiljösamordnare, Bas U, som hade ansvar för byggnadsarbetet. Lerums Energi hade samordningsansvaret för sin verksamhet i anläggningen, resonerade domstolen.

När det gällde olyckan var det fråga om byggnadsarbete och Sernekes arbetsmiljösamordnare hade ansvaret.

Tingsrätten konstaterade att det framkommit delvis olika uppgifter om vad som sas när Sernekes arbetsmiljösamordnare informerade de två som skulle utföra fogningsarbetet. Det var dock ostridigt att det i arbetsmiljöplanen saknades anvisningar om hur arbete skulle utföras i anslutning till de rum där högspänning fanns. Klarlagt var också att arbetsmiljösamordnaren visste att högspänningen var påslagen. Han sa dock att han inte visste att det var livsfarligt att gå in i rummet.

Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att Sernekes arbetsmiljösamordnare inte gett tillräckliga instruktioner eller tillräckliga förutsättningar för att de som skulle utföra arbetet haft förutsättningarna klart för sig. Arbetsmiljöbrottet innefattade livsfara. Tingsrätten bestämde därför företagsboten till 400 000 kronor.

Bolaget: Sernekes ombud överklagade domen - inget arbetsmiljöbrott avseende vållande till kroppsskada hade begåtts.

Åklagaren: Åklagaren, som hade bytts till vice chefsåklagare Jörgen Lindberg, men vid samma enhet inom Åklagarmyndigheten, motsatte sig en ändring av domen.

Hovrätten: Hovrätten för Västra Sverige gick igenom hur begreppet byggarbetsplats förhåller sig till begreppet arbetsställe eller fast driftsställe i arbetsmiljölagens mening. Hovrätten utgick från ett skyddsperspektiv och ansåg att avgörande för deras bedömning var vem som har haft möjlighet att agera förebyggande och vem som för "skyddsobjektet" framstått som ansvarig. Hovrätten ansåg att det i detta fall var Serneke och att bolaget åsidosatt sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Företagsboten sattes till 400 000 kronor och krävdes av bolaget som hade upplösts genom fusion. Övertagande bolag var Serneke Sverige AB.

Liksom tingsrätten konstaterade hovrätten att arbetet som utfördes hörde till Sernekes totalentreprenad och att Lerums Energi AB var anläggningsägare till transformatorstationen. Det stod också klart att den anställde som skadades inte fick tillräcklig information om att han och kollegan skulle utföra arbete i ett högspänningsutrymme samt att sådant arbete inte fanns med i Sernekes arbetsmiljöplan.

Hovrätten resonerade kring ansvaret när flera aktörer är verksamma. Rätten slog fast att Serneke, såsom totalentreprenör, var utsedd byggarbetsmiljösamordnare på arbetsplatsen. Bolaget hade därmed ansvar för att i första hand samordna arbetet med att förebygga ohälsa och olycksfall på arbetsstället.

Arbetsstället var ett gemensamt arbetsställe eftersom flera aktörer arbetade med att utföra parkeringshuset. Utmärkande då är att arbetsgivarna för de arbetstagare för vilka arbetsstället kan betraktas som ett "främmande arbetsställe" saknar eller har små möjligheter att påverka arbetsmiljöförhållandena.

Bestämmelser om vad som gäller för gemensamma arbetsställen finns, påpekade hovrätten. Enligt arbetsmiljölagen och dess förarbeten framgår att om ett fast driftsställe, exempelvis en fabrik eller ett kontor, är ett gemensamt arbetsställe för flera verksamheter gäller att den som råder över arbetsstället är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågorna. Serneke ansåg att transformatorstationen var ett fast driftsställe som Lerums Energi AB hade ansvaret för.

Hovrätten konstaterade att Lerums Energi haft en driftsatt transformatorstation i byggnaden men i övrigt inte bedrivit något faktiskt arbete på platsen. Att bolaget har haft egna nycklar till transformatorstationen och att Sernekes platschef fått kvittera ut egna nycklar var sådant som i viss mån talade för att stationen var ett fast driftsställe.

Av avgörande betydelse för vilket ansvar Serneke hade var om transformatorstationen skulle ses som en del av byggarbetsplatsen eller som ett fast driftsställe som Lerums Energi i första hand har ansvaret för. I detta fall hade en del av en byggnad börjat användas trots att entreprenaden inte varit klar. Vad det betyder för arbetsmiljöansvaret finns det inte något klart besked om i lagförarbeten eller i rättspraxis, påpekade hovrätten.

Enligt hovrätten var det avgörande hur begreppet byggarbetsplats förhåller sig till begreppet arbetsställe eller fast driftsställe i arbetsmiljölagens mening. Hovrätten konstaterar att begreppet byggarbetsplats kommer från byggplatsdirektivet, Rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992. När direktivet införlivades i svensk rätt efterlyste Lagrådet ett klargörande från regeringen av hur begreppet byggarbetsplats förhåller sig till begreppet arbetsställe. Regeringen svarade att i avsaknad av vägledning från EU-domstolen ligger det närmast till hands att se på syftet med direktivet och regelverket. Hovrätten utgick därför i sin bedömning från ett skyddsperspektiv och anser att det är avgörande vem som har haft möjlighet att agera förebyggande och vem som för "skyddsobjektet" framstått som ansvarig.

I detta fall hade den skadade och dennes kollega anlitats av Serneke via sin arbetsgivare, det var Serneke som bestämde när de skulle komma till arbetsplatsen, de togs emot av Sernekes platschef som också skrev in dem på arbetsplatsen. Platschefen instruerade dem också om var och hur de skulle utföra arbetet. Lerums Energi hade däremot begränsade möjligheter att påverka arbetet med fogningen. Hovrätten ansåg också att fogningsarbetet var en del av byggarbetsplatsen och därmed föll under Sernekes ansvar.

Hovrätten ansåg därför att Serneke och dess befattningshavare hade ett byggarbetsmiljöansvar även när det gällde transformatorstationen. I det ansvaret ingick att samordna arbetsmiljöfrågor. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten – den samordningen skedde inte.

Företrädare för Serneke åsidosatta sina åligganden enligt arbetsmiljölagen. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten även när det gällde storleken på företagsboten och krävde 400 000 kronor av Serneke Sverige AB

15 december 2020, Hovrätten för Västra Sverige, mål B 2069-20.
/KN
 


Domen mot byggbolaget står fast
Den 9 januari 2017 föll en arbetstagare på en byggarbetsplats i Halmstad cirka fyra meter och skadade sig svårt. Han föll när han gick ut genom en dörröppning till en ännu inte ditmonterad balkong. 

Åklagaren: Kammaråklagare Bo Lindgren, vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, konstaterade att arbetsmiljöansvarig på Byggnadsaktiebolaget Tornstaden inte hade följt gällande bestämmelser och av oaktsamhet vållat skadorna. Åklagaren krävde 250 000 kronor i företagsbot för arbetsmiljöbrottet vållande till kroppsskada.

Bolaget: Tornstaden ansåg att bolaget gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga olyckan. Om någon varit oaktsam är det Ulricehamns Betong AB där den skadade var anställd.

Tingsrätten: Halmstads tingsrätt konstaterade att fogningsarbetet var en del av en underentreprenad, som arbetstagarens arbetsgivare, Ulricehamns Betong AB, fått av Byggnadsaktiebolaget Tornstaden. Tornstaden utförde en totalentreprenad och var byggarbetsmiljösamordnare för planeringen och projekteringen, BAS-P, och utförandet, BAS-U. Bolagets platschef var arbetsmiljöansvarig enligt ett delegationsbeslut i bolaget.
 
Tingsrätten menade att Tornstaden arbetade systematiskt och ambitiöst för att förebygga arbetsplatsolyckor. Till viss del beror olyckan på bristande samordning av arbetsmiljöarbetet mellan Tornstaden och Ulricehamns betong där den skadade mannen var anställd. Den konkreta orsaken till olyckan var dock att den olåsta dörren var en bristfällig allmän skyddsanordning. Ansvaret för att inrätta allmänna skyddsanordningar var Tornstadens.

Sammantaget ansåg rätten, trots vissa förmildrande omständigheter, att Tornstaden agerat oaktsamt och att arbetsmiljöbrott begåtts genom vållande till kroppsskada. Rätten fann ingen anledning att jämka den yrkade företagsboten om 250 000 kronor.

12 december, Halmstads tingsrätt, mål B 238-20.
/KN

 

Tingsrättens dom står fast
Den 9 augusti 2018 arbetade en anställd vid Larssons träindustri i Tranemo Aktiebolag vid en hyvelmaskin. Det var hans tredje arbetsdag. Han skulle åtgärda ett problem och öppnade en skyddslucka på maskinen. Luckan saknade föreskriven förregling och kunde öppnas utan att maskinens rörliga delar stannade. Arbetstagaren kom därför i kontakt med rörliga delar och fick flera olika skador på vänster hand.

Åklagaren: Kammaråklagare Roger Olsson, vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, ansåg att den eller de inom bolaget som ansvarat för arbetsmiljön inte gjort tillräckligt. Han krävde företagsbot på minst 100 000 kronor och nämnde bland annat att hyvelmaskinens skyddslucka skulle ha haft föreskriven förregling.

Bolaget: Larssons träindustri ville inte betala företagsbot och ansåg inte att man varit oaktsam och inte heller att man inte gjort vad som krävs enligt arbetsmiljölagen. Maskinen köptes in 1992 och var då utrustad på alla sätt som krävdes. Bolaget ansåg att de bedömt och undersökt riskmoment men att man inte skriftligen dokumenterat detta. Det har dock inte orsakat skadan.

Tingsrätten: I tingsrätten framkom det att det i bolaget fanns en oro att den nyanställde var "hetsig och ville visa framfötterna". På olycksdagen sa operatören av maskinen åt den nyanställde att han absolut inte fick ha fingrarna nere i maskinen. 
Den nyanställde, som inte hade svenska som modersmål, påpekade att hans handledare sagt att om något fastnade skulle han stoppa maskinen och försöka ta bort det. Handledaren hade inte sagt något om riskerna. De talade svenska med varandra. Det fanns ingen tolk, men den nyanställde tyckte att han förstod. Han tryckte på stoppknappen för att stänga av maskinen, sedan öppnade han luckan. Allt verkade ha stannat men när han tog tag i träbiten började hyvlarna att röra på sig. 
Tingsrätten konstaterade att vd:n i bolaget hade ansvaret för arbetsmiljöarbetet. Den nyanställde, som inte hade svenska som modersmål fick enbart muntliga instruktioner. Utredningen gav stöd för att den nyanställde inte förstått att det var förenat med risk för handskador att öppna skyddsluckan även efter att matningsfunktionen i maskinen stängts av. Det är tydligt att de muntliga instruktionerna inte räckte för att förebygga olyckan, menade domstolen.  
Tingsrätten ansåg att det förelåg ett arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada. Brottet hade begåtts i bolagets näringsverksamhet och av en person i ledande ställning som haft befogenhet att företräda bolaget. Rätten fann inte skäl att ändra på den föreslagna företagsboten på 100 000 kronor.

23 februari 2021, Borås tingsrätt, mål B 1910-20. 
/KN

 

Alingsås tingsrätts dom står fast - straffbart att låta minderårig köra traktor
Den 7 december 2019 körde en 16-årig pojke traktor på en fastighet i Alingsås. Han framförde och var operatör av en traktor med tillkopplad huggarvagn med skogskran.

Åklagaren: Maria Johansson, åklagare, vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål ansåg att en enskild näringsidkare av oaktsamhet låtit en minderårig person utföra arbete i strid med bestämmelserna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om minderårigas arbetsmiljö, AFS 2012:3.
Hon krävde 25 000 kronor i företagsbot av näringsindkaren.

Arbetsgivaren: Den enskilde, på vars gård 16-åringen arbetade, ansåg inte att han begått något brott. Han påpekade att 16-åringen brukade hjälpa till på gården, att han gick på naturbruksgymnasium och var mycket ansvarsfull. Han hade också gedigna kunskaper om hur man på ett säkert sätt hanterar traktorn.

Tingsrätten: Alingsås tingsrätt gjorde samma bedömning som åklagaren. Näringsidkaren har inte följt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och råd om minderårigas arbetsmiljö. Bland de arbetsuppgifter som är förbjudna för minderåriga är att arbeta som förare eller operatör av traktor. Om arbetsuppgiften ingår i undervisning kan det dock vara tillåtet. Att med uppsåt eller av oaktsamhet bryta mot de gällande föreskrifterna är straffbart.
Tingsrätten konstaterade att utgångspunkten är att det är förbjudet att låta en 16-åring köra traktor. Rätten ifrågasatte inte att 16-åringen både var kompetent och ansvarsfull, men menade att det saknar betydelse eftersom han inte omfattas av de undantag som anges i bestämmelsen.
Enligt tingsrätten har det begåtts ett brott i näringsverksamhet och förutsättningarna för att döma ut företagsbot är uppfyllda. Tingsrätten höll med åklagaren och bestämde företagsboten till 25 000 kronor.

11 mars 2021, Alingsås tingsrätt, B 1824-20.
/KN

Karin Nilsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö