Hälsoivrarna ger sig alltid på mitt kaffe

2014-03-16 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Jag är normalt sett en rätt högröstad men ändå fredlig man. Tycker om mina medmänniskor, njuter av livet, försöker se det positiva även när saker går åt skogen. Men det finns åtminstone en sak som vänder alla dessa trevliga karaktärsdrag över ända. När kaffet tar slut.

Jag har snöiga kvällar pallrat mig iväg till nödöppna butiker för att köpa på mig kaffe nog till åtminstone en ynka kopp nästa morgon. Spöregn eller Gudrun – behövs det kaffe tar jag mig iväg. Att komma till arbetsplatsen och upptäcka att en oduglig tjänsteman glömt beställa kaffe, det kan verkligen förstöra min dag.

Med hyfsad regelbundenhet kommer det rapporter om kaffet, denna vår nationaldryck. Nu senast var det nån jänkare som hävdade att den där första koppen på morgonen var helt verkningslös. Det är sån vetenskap som får mig att tvivla på forskare. För det handlar naturligtvis inte om att man – sproing! – vill bli klarvaken som en seriefigur när man medvetslös skvalpar i sig den där första klunken långt innan solen gått upp. Man vill bara få en mjukstart. Känna den lena kaffearomen smeka gommen. Om det är nyttigt eller inte är nästan oväsentligt.

Den som vill ha socker i – varsågod. En skvätt mjölk är också helt okej. När man börjar med löddrig mjölk och kanel och kardemumma så slår jag däremot bakut. Det är ju nästan lagad mat, som hör hemma på konditorier när man löser världsproblem eller tjuvlyssnar på andra.

På arbetsplatsen räcker det så bra med bryggkaffe, och sen ser man hur kollegerna tinar upp, trötta ögon börjar lysa, och nån orkar äntligen ta sig an dagens sudoku i gratistidningen. Så om kaffet inte finns där kan jag garantera ett rätt tjurigt och vresigt manskap. Det kan hålla i sig länge. En platschef som försökte snåla med kaffet fick höra det i tio år.

Det blir minst fem koppar på jobbet. Och gärna några till, men de där utanför arbetet ställer jag högre krav på. På jobbet ingår nämligen kaffet, av tradition, och skulle nån arbetsgivare börja mopsa sig om det så är det en av de saker som genast ska in i avtalet. För man vet aldrig.

Rätt vad det är kommer det nya, unga förmågor med hälsoperspektiv, och de ska alltid ge sig på kaffet. Pratar om beroende och skador. Ställ dit en fruktkorg då, men låt bli mitt kaffe!

Ung och dum prövade jag kokkaffe, men garvsyran gav ilningar i tänderna, och det luktade inte ens gott, vad än norrlänningarna tyckte. Så tillbaka till bryggkaffet. En bra bryggare kostar pengar. Det finns ett par modeller som håller vad de lovar. Man häller i tolv vatten och får ut tolv kaffe. Fort ska det gå också. Därför duger det inte med designade saker med rör och behållare, där hälften av vattnet förångas och kvar blir en laxerande sörja, som vi ändå dricker. Givetvis. För kaffe måste man ha. I synnerhet på morgonen.

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer