Forskningen som försvann

2013-03-24 23:00 Elinor Torp  

Som ett av få länder i EU saknar Sverige en samlad forskning om arbetslivet. Därför står vi utanför det europeiska samarbetet. Yrkesmedicinare höjer ett varningens finger: Om inget görs kommer liv att förkortas.

Svarta ficklampor hänger på väggarna. Bengt Åkermalm bär med sig en. Utifall att.

– Är man ensam här nere är det inte

så kul om ljuset slocknar och det blir kolmörkt, säger han och vevar fram de äldre samlingarna.

Hyllorna delar på sig. I en klippbok med gulnade tidningssidor har någon stuckit in en handskriven lapp: Hur man gör propaganda mot olycksfall. Metallarbetaren 3/11 1928.

Biblioteket var Arbetslivsinstitutets kanske mest populära avdelning. Människor letade sig hit, gästforskare från andra länder, studenter, journalister, konsulter, företagsläkare och utredare från Försäkringskassan. Kunddisken var bemannad med två personer från morgon till kväll. Böcker skickades också hem till privatpersoner.

– En del var listiga och returnerade dem i samma kuvert. Vi hade nog väldigt höga portokostnader, säger Bengt Åkermalm och ler åt hur det var på den tiden.

Sverige, världsledande på arbetsmiljö. Hur folk hade det på jobbet diskuterades vitt och brett. Mest handlade det om maskinskydd och kemiska hälsorisker. Buller. Vibrationer. Små vassa partiklar som stannade kvar i lungorna. Besynnerliga sjukdomar till följd av damm. Så kom 90-talet och 00-talet med nya baksidor av arbetslivet såsom stress, press, monotoni, mobbning och trakasserier. Myndighetens bibliotek fylldes på med forskning om dessa mjukare delar, den psykosociala arbetsmiljön, som visade sig vara minst lika viktig för hälsan.

Bengt Åkermalm hade jobbat som bibliotekarie vid myndigheten i många år när beskedet kom hösten 2006. Arbetslivsinstitutet skulle läggas ner. Sommaren därpå, den 30 juni 2007, gjorde han och 420 kolleger sin sista arbetsdag. Lastbilar med böcker körde i skytteltrafik genom stan, från det stängda forskningsinstitutet till Stockholms universitetsbibliotek.

Bengt Åkermalm följde med samlingarna som då uppgick till 1 500 hyllmeter. Han är glad att litteraturen togs tillvara, och hålls ihop, men kan väl tycka att böckerna för en lite väl ljusskygg tillvaro nere i magasinet. Sedan i fjol är de i alla fall sökbara i den nationella bibliotekskatalogen Libris. Drygt hundra beställningar görs varje månad, mest av universitetets egna forskare och studenter. När inte de vanliga bibliotekarierna hittar en bok i den oortodoxt ordnade samlingen kopplas Bengt Åkermalm in. För honom är det inga problem.

– Böckerna står på titel. När de lånas och ställs tillbaka får de ett nummer och en annan uppställning så att det blir lättare för våra framtagare. Vi får då också en bra bild av vilka böcker som efterfrågas. Mest verkar det vara gamla skyddsfrågor, kanske för att kunskapen inte finns sparad någon annanstans, säger avdelningschef Leif Friberg.

Han har följt med ner i källaren för att övervaka intervjun. En tegelsten om toxikologi, läran om gifter och förgiftningssymptom, är en av de senast utlånade böckerna, och en tjockis om ventilation.

Leif Friberg berättar att han faktiskt jobbade i industrin en gång i tiden, som ung, och att han då höll på att kapa av sig tummen.

Sedan tar han hissen upp till kontoret.

Finland har tagit över Sveriges roll som världsledande inom arbetsmiljöområdet. På andra sidan Östersjön är debatten levande. Så även i Danmark. Alla de nordiska grannarna har kvar sina centrum för arbetslivsforskning. Men att gå tillbaka till ett institut tror inte svenska forskare på. Däremot behövs en gemensam plattform så att kunskapen fångas upp och når ut. För tystnaden är förödande, varnar forskarna.

– Det går väldigt snabbt att riva ner någonting och väldigt långsamt att bygga upp. När alliansregeringen tillträdde såg de Arbetslivsinstitutet som ett rött fäste. Mot arbetsgivarna. Nu har det blivit politiskt omöjligt att ens diskutera frågan, säger professor Eva Vingård vid arbets- och miljömedicin i Uppsala.

En missuppfattning, menar hon.

– Regeringen har inte fattat att arbetslivsforskning och arbetsmiljö är något som parterna alltid varit överens om. Ska man driva en arbetslinje så måste man också se till att jobben är bra och hälsosamma. Då blir alla mycket mer produktiva.

När Arbetslivsinstitutet lades ner flyttade forskarna ut till universiteten. Mycket tid går i dag åt till att söka anslag. Att få pengar till att forska om arbetsmiljö är inte lätt. Bara var tionde ansökan beviljas. Enligt Eva Vingård har arbetsmiljöforskningen en så svag ställning på universiteten att det är svårt att få någon långsiktighet.

– Det blir små duttar här och där. Att bygga upp en forskningsmiljö tar tid. Bara att få fram en doktorand tar ju minst fyra år. Man kan inte säga att här får ni pengar. Gör det här!

Afa, parternas försäkringsbolag, delar ut cirka 150 miljoner kronor om året till arbetslivsforskare, vilket Eva Vingård tycker är bra. Problemet är att försäkringsbolaget helst finansierar forskning som går att tillämpa direkt.

– Afa vill, fullt förståeligt, ha resultat snabbt. Helst riktat mot en viss grupp, säger Eva Vingård, som anser att det behövs en samlingsplats för arbetsmiljö- och arbetsmarknadsfrågor.

Läkaren Maria Albin slog en gång i tiden larm om asbest efter upptäckten om sjukliga förändringar i lungorna hos arbetare vid en hel fabrik. Hon håller med Eva Vingård:

– Vad universiteten betraktar som intressanta områden är ju inte nödvändigtvis detsamma som samhällsbehovet.

Maria Albin vid arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet är tveksam till ett nytt institut, men säger att ett nationellt uppdrag behövs för att Sverige ska få en röst igen.

– Det finns ett europeiskt samarbete som heter Perosh där man gör bedömningar av vad som kommer att vara de stora arbetsmiljöfrågorna framöver. Man gör också gemensamma satsningar för att påverka den europeiska forskningsagendan. Där står vi utanför.

Lundaforskarna vet nu att små partiklar inte bara lägger sig i lungorna utan tar sig ut i kärlen, vilket kan leda till proppar och förkorta livet för de exponerade. Men vilka nivåer som är acceptabla för olika typer av luftföroreningar vet man inte. Den miljömedicinska forskningen står inför stora utmaningar, konstaterar Maria Albin.

– Sedan har vi den offentligt finansierade sektorn där det görs stora förändringar. Vad det innebär för arbetsmiljön och arbetsrelaterad ohälsa vet vi väldigt lite om, fortsätter hon.

Ett uthålligt arbetsliv är en annan viktig fråga som uppehåller forskarna. Statsminister Reinfeldt har gjort klart att svenskarna måste jobba till 75 för att samhällsekonomin ska gå ihop.

– I dag kan personer i kvalificerade akademiska yrken som känner kontroll och tillfredsställelse förlänga sitt arbetsliv, men långt ifrån hela arbetsmarknaden. Dessutom ser arbetslivet annorlunda ut med små företag, tillfälliga anställningar, låg facklig anslutningsgrad och sämre medvetenhet om riskerna. De system vi har byggt upp kanske inte funkar, säger en bekymrad Maria Albin.

Professor Kjell Torén i Göteborg är mer positiv. Han menar att Sverige fortfarande har en stark arbetsmiljöforskning och lyfter fram Belastningscentrum vid Högskolan i Gävle och forskningscentrat Metalund i Skåne, som i sitt forskningsprogram om arbetslivet förenar medicin och teknologi.

– Jag kan inte ställa upp på att forskningen försvann. Däremot har vi mindre pengar.

Kjell Torén anser att forskning bedrivs bäst på universiteten. Vad som bekymrar honom mer är kunskaperna om forskningen.

– I samma veva som man la ner Arbetslivsinstitutet tog man bort en tredjedel av arbetsmiljöinspektionen, vilket jag tyckte var allvarligare. Arbetsmiljöverket måste ha mer resurser för att kunna tillämpa den kunskap som finns, säger Kjell Torén.

Sveriges arbetsmarknadsminister, moderaten Hillevi Engström, har själv varit skyddsombud inom polisen innan hon blev politiker. Hon betonar att det var hennes företrädare som la ner Arbetslivsinstitutet. Hillevi Engström håller med om att det behövs mer fakta.

– Hur mycket en bra arbetsmiljö sänker samhällskostnaden är en viktig del i arbetsmarknadsforskningen. Att förebygga en händelse ger väldigt bra effekt. Om en ung person med hela arbetslivet framför sig skadar sig, vad kostar det, rent samhällsekonomiskt?

Några mer pengar till arbetslivsforskning har dock inte dykt upp i statsbudgeten.

I källaren under universitetsbiblioteket tänder Bengt Åkermalm ficklampan och lyser på bokryggarna.

– Se! Sociologiska aspekter på arbetsskador. Sånt som inte de traditionella disciplinerna tar hand om, mycket tvärvetenskapligt. Vi hade en nisch som vi var ensamma om, säger han och fingrar på ett häfte om chefen som arbetsmiljöfaktor, sedan på en orange svit om kemiska ämnen i arbetslivet och hur de påverkar kroppen.

Bengt Åkermalm är nu frikopplad från Arbetslivsbibliotekets samlingar. Bara ibland på fredagar tar han hissen ner i källaren och tittar till sina gamla böcker. Då och då går han in i databasen Arbline för att se om det kommit in några nyheter. Lite magert med det, tycker han. Sedan berättar han att Arbetsmiljöhögskolan i Malmö har tagit över driften av Arbline mot löftet att bevara registret. I Bengt Åkermalms ögon en guldgruva.

Så har arbetsmiljön granskats

1890: Yrkesinspektionen kom till för att hålla kolla på faror inom industrin.

1940-talet: En sektion för yrkeshygien fanns inom Statens institut för folkhälsa.

1949: Arbetarskyddsstyrelsen inrättades med huvudkontor i Solna. Myndigheten låg över Yrkesinspektionen med distrikt runt om i landet.

1950-talet: Forskarnas behov av litteratur ökade, vilket syns på det stora antalet tidsskrifter från den tiden. Bibliotek byggdes upp inom det SAF-grundade Personaladministrativa rådet, PA-rådet. Så småningom skapades även en databas, PADOK, med 30 000 referenser.

1966: Sektionen för yrkeshygien bildade Arbetsmedicinska institutet tillsammans med Arbetsfysiologiska institutet och yrkesmedicinare från Karolinska sjukhuset.

1977: Arbetslivscentrum startade och tog över PA-rådets bibliotek och databasen PADOK med framför allt sociologiskt inriktad forskning. Arbetslivscentrum var ett fristående statligt forskningsinstitut med uppdraget att dels forska, dels vara rådgivande organ för forskning och utveckling på arbetslivsområdet.

1987: Arbetsmiljöinstitutet blev en forskningsavdelning inom Arbetarskyddsstyrelsen.

1990-talet: Databasen Arbline startade för att göra verksamheten mer utåtriktad. Alla med postadress i Sverige kan beställa hem litteratur.

1990: Arbetslivscentrum döptes om till Institutet för arbetslivsforskning.

1995: Institutet för arbetslivsforskning slogs ihop med Arbetsmiljöinstitutet och blev Arbetslivsinstitutet.

2000-talet: Många medicinskt och tekniskt inriktade forskare fördes över till universiteten. Arbetslivsinstitutet kom alltmer att syssla med samhällsvetenskapliga, psykologiska och pedagogiska delar.

2001: Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen blir Arbetsmiljöverket.

2006: Regeringen beslutade att lägga ner Arbetslivsinstitutet.

2007: Arbetslivsinstitutet läggs ner den 30 juni 2007. Arbetslivsbibliotekets samlingar flyttas till Stockholms universitet.

2008: Arbetsmiljöhögskolan i Malmö och Lund tar över Arbline.

Fakta / Perosh

  • EU-samarbetet kring ett friskare och hälsosammare arbetsliv startade i november 2003. Syftet är att samordna arbetsmiljöforskningen och jobba för att människor ska bli mindre sjuka av sina jobb, bli mer produktiva och kuinna vara kvar i arbetslivet längre.
  • Perosh står för Partnership fr European Research in Occupational Safety and Health.
  • Medlemmar är länder med arbetslivsinstitut: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Norge, Polen och Storbritannien.

------------

Senast utlånat:

  • Industrial Ventilation – a Manual of Recommended Practice

  • Participatory Inquriy – Collaborative Design

  • Contemporary Employment Relations – a Critical Introduction

  • Kvinnors lilla lista

  • Humor som strategi – en mänsklig bok om humorns betydelse på jobbet

Elinor Torp

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer