Cecilia Österman kämpar för ett bättre yrkesliv på sjön

2021-12-20 17:01 Marika Sivertsson  
” Man jobbar och sen går man och lägger sig. Tiden att skapa och vårda relationer finns inte, det är så optimerat.”, säger Cecilia Österman. Foto: Nina Varumo.

ELDSJÄLEN. Sjömannen och forskaren Cecilia Österman har upplevt både Taube-romantiken och bistra arbetsvillkor till sjöss. Idag kämpar hon för att de unga sjömännen ska stanna i yrket. Man ska inte behöva vara ”spantad för traden”. 

Det stänker salt när Cecilia Österman, forskare och lektor vid Sjöfartshögskolan, berättar om sina år till sjöss. När solen skiner på henne är det fullt möjligt att skuggan ser ut som Karl-Alfred, så tydlig är identifikationen. Men den bilden i våra huvuden är en del av det som Cecilia Österman kämpar emot. 

Hon uppmanar ofta till bildgoogling av sjömän. Upp kommer käcka gossar i blåvita kragar, och gubbar med skägg och pipa. Myten om sjömannen är stark, och sjömannen är inte en kvinna. Vissa förhållningssätt och egenskaper följer med bilden, och när sjömän anammar den så begränsar det möjligheterna att komma åt arbetsmiljöproblem ombord. 

– Jag kan bli ledsen när jag hör en del av de nya eleverna på Sjöfartshögskolan – de har knappt ens klippt biljetter på Waxholmsbåtarna men efter tre veckor på utbildningen låter de som kapten Haddock. 

Cecilia Österman delar med sig av ett uttryck:  

– ”Ingenting är omöjligt för en svensk sjöman och gud, det omöjliga tar bara lite längre tid – för gud”. Man sätter en ära i att lösa problemen själv, vilket avspeglas på riskacceptans och olycksfallsstatistik. Olyckor inträffar för att vi borde sagt ”nä fan”. Men en sjöman kavlar upp ärmarna….  

Kan nya egenskaper associeras till sjömansyrket är mycket vunnet, men det går trögt. Cecilia Österman vet, som forskare och debattör kämpar hon dagligen för arbetsmiljön till sjöss. För de unga, inte minst: I en studie intervjuade hon nyligen 18 nyutexaminerade sjöingenjörer. Fyra av dem skulle aldrig sätta sin fot på en båt igen, ytterligare sex studenter skulle undvika att arbeta på något av sina praktikfartyg efter examen. 

Samtidigt har hon själv levt och frodats inom ramarna för de förutsättningar hon försöker förändra. Hon är sjöman av den gamla stammen: När hon på 80-talet gick till sjöss var det för att reta sin mamma och för att se världen.  

–  Jag fick verkligen göra det – båda delarna – och jag hade fantastiska kollegor. Under min första tur gick vi längs Sydamerikas östkust, med rampen rakt upp i närmaste bar (reds anm: sjömansuttryck för att gå direkt till baren). Det var väldigt Taube-romantiskt, jag fastnade för det. 

Hon jobbade i maskinrummet. Som fartygsingenjör arbetade hon med drift och underhåll för att hålla skutan igång. 2006 klev hon i land, för att arbeta som arbetsmiljöingenjör på Muskö örlogsvarv, ett av försvarsmaktens reparationsvarv. Så småningom blev hon arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket. När Metoo skakade sjöfarten 2018 hade Cecilia Österman hunnit bli forskare. Vittnesmål om övergrepp och trakasserier på sjön samlades i uppropet Lättaankar. Att väckas mitt i natten av att en manlig kollega tagit sig in i hytten visade sig vara vanligt. Hon kände igen bilden. 

– Alla jag känner har varit med om det. När det hände mig själv hade jag ingen tanke på att anmäla, det var bara att kasta ut åbäket. 

Cecilia Österman påpekar att hon är ett barn av sin tid, insocialiserad i myten och i kollektiva förväntningar. Hon var ”spantad för traden” (reds anm: sjömansuttryck för att man passar för jobbet). Idag väcker det hennes ilska när hon ser att individens ansvar fortfarande betonas i arbetsmiljöfrågor. 

– Det finns jättemycket forskning som visar att folk som är utsatta sällan rapporterar. Vi kan inte förlita oss på att enskilda individer tar ansvar och säger att ”detta har hänt mig”. Vi måste jobba strukturellt. Det är också en säkerhetsfråga när folk är rädda – när de inte vågar stå upp och fråga om instruktioner, eller be om hjälp.  

I år har hon tillsammans med Magnus Boström, universitetslektor vid Sjöfartsskolan, avslutat projektet Praktiskt arbetsmiljöarbete för en jämställd sjöfart, och kompletterat det med Ogilla läget – inte jobba dumt som är en handbok i hur man skapar en bra organisatorisk och social arbetsmiljö ombord. Den är konkret och praktisk, och utgår från den speciella arbetsmiljö som råder ombord.  

–  Man tillbringar all vaken tid tillsammans, och man kan inte som på en arbetsplats i land träffa sina vänner eller sin familj. Det blir socialt en väldigt utsatt situation. Tänk att då få heta ”slevjävel” i tre månader…! 

På hennes egen tid var utrymmet för det sociala umgänget bättre. Smartphones fanns inte, en två veckor gammal kvällstidning kunde vara ett fynd. Ombord pratade man ordentligt och lärde känna varandra utan och innan. Idag är många fartyg bekvämlighetsflaggade, vilket innebär att de delvis har besättningar från låglöneländer. Ojämlikheten arbetskamraterna emellan kan vara stor, och språkliga och andra förutsättningar för gemenskap är små.  

– Besättningarnas storlek har minskat mycket de senaste decennierna. De som är ombord har väldigt lite tid för att återhämta sig i arbetet. De arbetar intensivt, under långa dagar. Man jobbar och sen går man och lägger sig. Tiden att skapa och vårda relationer finns inte, det är så optimerat. 

Inte bara bemanningens storlek utan också hur den ser ut och varifrån den hämtas har ändrats.  

–  Det utpräglade användandet av bekvämlighetsflagg innebär att stor del av sjöfolket idag är låglönebemanning. Hela sjöfartens affärsmodell bygger på ojämlikhet. Du måste konkurrera med de kostnader du kan hålla nere – det är bemanning och underhåll. 

Och allt det här hänger ihop, som Cecilia Österman ser det. Ojämlikheten till sjöss är i dag själva grunden för trakasserier och olycksrisker. Det handlar om pengar, om ökade vinstmarginaler och om låga priser. 

–  90 procent av allt vi konsumerar kommer till Sverige på köl. Det borde också vara dags att ta betalt för vad transporten kostar. Hur tror folk att deras rättvisemärkta kaffe kommer till dem?

Cecilia Österman 

Bor: Gustavsberg på Värmdö och Gesunda i Dalarna.

Familj: Man och hund, en gordonsettertik på snart 6 år. 

Karriär: Nu är jag i det skedet av livet att karriär för mig är att få göra viktiga och intressanta saker tillsammans med människor som jag trivs med och som brinner för samma saker som jag. 

Arbetsmiljön i vardagen: Arbetsmiljö behöver inte vara dyrt och komplicerat. Du kan själv göra skillnad. Hälsa på dina kollegor. Verkar någon vara ensam, utesluten eller ser du någon bli behandlad på ett sätt som inte känns bra – inkludera personen i samtalet eller fika. Ta ställning, den som baktalar eller beter sig illa mot andra behöver få höra att det inte är ok och att det försämrar arbetsmiljön för alla. 

På fritiden: Söker tystnaden i naturen, åker skidor, lär mig odla i mitt nya växthus.

Chefer – håll koll på:

Sexuella anspelningar eller andra nedvärderande beteenden.

Medarbetare som inte hinner ta paus under arbetspassen.

Medarbetare som berättar om sömnsvårigheter eller bristande motivation.

Tecken på irritation eller konflikter i gruppen, ironiska kommentarer.

Hotfulla situationer i arbetet.

Ökat slarv eller misstag i arbetet.

Källa: Cecilia Östermans handbok Ogilla läget – inte jobba dumt

Marika Sivertsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen

Arbetsmiljö