”Börjar uppfattas som lite obehagligt”

2020-12-04 00:00 Karin Nilsson  

Hur vanligt är det med nanopartiklar i byggmaterial, hur påverkas hälsan och hur ser oron ut? Christina Isaxon, lektor i arbetsmiljöteknik, har fått 4,5 miljoner kronor från Afa för att ge svar på frågorna.

Nanopartiklar med särskilt framtagna egenskaper används allt oftare i byggmaterial. De små partiklarna kan finnas i betong, stål, glas och färg för att förbättra materialets egenskaper. Christina Isaxon, doktor i aerosolteknik vid Lunds universitet, har fått närmare 4,5 miljoner kronor från Afa Försäkring för att kartlägga användningen av nanomaterial i byggbranschen och för att undersöka vad som händer när människor utsätts för partiklarna.

– När man bearbetar materialet genom att exempelvis såga eller borra i det kan nanopartiklarna frisläppas och spridas som fria partiklar eller via damm i luften. Vi ska studera hur nanopartiklarna blir luftburna, vilka yrkesgrupper som exponeras för dessa partiklar i byggdamm och vilka hälsorisker det medför, säger Christina Isaxon.

Hon tillägger att det finns stora möjligheter med nanomaterial men att det behövs mer kunskap om eventuella risker.

– Det är viktigt att göra rätt från början. Vi vill inte gå på samma typ av smällar som man gjort med exempelvis asbest.

Christina Isaxon påpekar att det finns kunskap om hälsorisker efter inandning av nanopartiklar som inte är avsiktligt tillverkade, exempelvis sådana som bildas i förbränningsprocesser och finns i bilavgaser.

– Sådana nanopartiklar kan orsaka till exempel lungsjukdom, hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Det är de tillverkade nanopartiklarna vi inte vet så mycket om. De består ju ofta av material som vanligtvis inte finns i nanostorlek.

Vilka risker kan finnas?

– Nanotekniken är så pass ny att vi inte har haft tid att följa förloppet så länge. Med exempelvis asbest vet vi att lungsäckscancer kan uppstå många år efter att arbetstagaren utsatts. Vi har bara kunnat följa mer akuta förlopp som inflammation i lungorna. Om partiklarna är tillräckligt små kan de passera ut i blodomloppet och hamna i andra organ. Det finns studier på djur där man sett en del otäcka grejer, men vi vet ännu inte riktigt vad som gäller för människor.

Projektet är treårigt och startar vid årsskiftet. Christina Isaxon och hennes forskarkolleger ska vara både på arbetsplatser och i labbet, prata med både arbetstagare och skyddsombud och ha en referensgrupp med arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter. Parterna ska sedan få del av resultaten.

– Vi vill ta reda på hur de tänker kring riskerna och oron. Vi vet att det finns arbetstagare som tycker att de inte får reda på vad som finns i materialen som de arbetar med, som exempelvis i färger och lacker.

Ett av skälen till oron är att det är svårt att veta var nanopartiklarna finns. Tillverkarna vill inte av konkurrensskäl ge den informationen. Inställningen till nanomaterial har också svängt, enligt Christina Isaxon.

– För ett antal år sedan var nano jättehäftigt. Då kunde det stå på produkter att det fanns nano fast det inte fanns. Nu skriver man inte gärna ut det, för nano har börjat uppfattas som lite obehagligt.

Går det att skydda sig?

– Absolut. Helt tveklöst. Sedan ska man ha klart för sig att personlig skyddsutrustning ska vara det sista steget och användas när man försökt allt annat. Först och främst ska man kunna arbeta med material som inte är farliga.

Karin Nilsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö