Bilderna som bäst visar det osminkade arbetslivet

2015-09-13 23:00 Calle Fridén  
Calle Fridén är byggnadsarbetare, krönikör och bloggare.

KRÖNIK. Emellanåt är det en eller annan osnuten yngre förmåga som frågar hur det var förr. Eller rättare sagt, oftast är det vi med några år på nacken som börjar berätta hur det var förr. På samma vis som den tidens silverryggar berättade för oss.

Om original, om lön, om sprit – givetvis – men inte alltför sällan om hur det faktiskt var. Och emellanåt skulle jag önska att dagens fotomöjligheter funnits då. På den tiden, som nu bleknar bort. Minnena blir som de foton som finns, också lite gula i kanterna, och sen ligger man vaken halva natten och försöker minnas vad Masen hette på riktigt.

En kompis avfärdar kort nostalgin med ”det var för jävligt”, medan andra minns kamratskap och gapskratt. Ungefär som i alla andra yrken. Kvinnor minns kontorslandskapen med rader av skrivmaskiner, kedjerökning utan hänsyn. Sopåkare minns ohyggliga arbetsförhållanden. Expediter minns när chefen inspekterade dem varje morgon, och ofta anmärkte, ungefär som tågpersonalen som minsann hade uniform och förväntades uppföra sig därefter. Tidningsfolk minns stressen och livet i Klara. Och väldigt ofta minns vi varandras saker.

För tio år sen började jag lägga upp lite bilder från mina arbetsplatser. Först som en kul grej, för att visa ungarna vad jag höll på med, men så småningom mer systematiskt, som dokumentation. Kolleger tyckte det var kul och bjöd på egna bilder. Företagen var … mindre roade, kan man väl säga. Men jag skulle vilja se mer av sånt. Arbetslivet är så anonymt i dag för dem som inte står mitt i det, så nånstans kunde det väl finnas en plats där bilder från arbetslivet kunde samlas och beskådas.

Visst, man kan starta konton på olika bildsajter men det blir inte riktigt samma sak – det här handlar om svensk nutidshistoria, och det ska inte ägas av nåt webbhotell. Det kostar säkert pengar och det ska säkert organiseras – fast det är vi ju duktiga på.

Och alla dessa semesterbilder, herregud. Ölmagar, badstränder, söndergrillade köttbitar, husvagnar och folkparker. Som vi ändå varit tvungna att ta del av, när kollegan stolt framkallat dem (på den tiden!), för att få göra oss lite avundsjuka på Mallorcaresan. Trettio år senare är det ingen som minns vem den sovande killen i solstolen – sönderbränd – var.

De vackraste bilderna jag vet är de fulaste. Iskalla snöbyar över en kille som skottar, ösregn över tre tjejer som hukar över en cigg i en port, stekande sol på tre halvnakna grovisar i en grop, krogpersonal som rushar i ett skabbigt kök – ni vet vilken sorts bilder jag menar. Osminkade. Och alldeles väldigt ofta såna bilder som avslöjar hur det faktiskt är. När säkerheten fick stå tillbaka, när någon gjorde illa sig, när det var nära ögat, eller bara roligt.

Det kan vara bra att ha när folk tror att bra arbetsmiljö alltid funnits. Väldigt lite var bättre förr.

Calle Fridén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsmiljö