”Att jobba natt är verkligen min grej, jag är en nattmänniska”

2016-04-18 13:35  
Lilleba Kvisgård har med åren fått en fin relation till sina resenärer, som brukar åka med henne till sina nattjobb i Stockholm. Foto: Christian Rhen

Lilleba Kvisgård, busschaufför på Keolis, föredrar nattarbete:<br/> - På morgonkvisten börjar jag gå ner i dvala.

"Jag började köra buss 1977 och har kört alla dygnets timmar, men nattjobb passar mig bäst. När barnen blev stora nog att klara sig själva kunde jag köra natt på heltid, vilket jag nu har gjort i över 20 år. Ingen väckarklocka behövs. Jag hatar väckarklockor, det är obehagligt att bli väckt när man sover som bäst.

Mina arbetstider flyter mellan 21:07 och 05:34. Vi har ett rullande sexveckorsschema. Jag jobbar aldrig mer än fyra dagar i följd och är ledig var tredje helg.

Att jobba natt är verkligen min grej, jag är en nattmänniska. På morgonkvisten börjar jag gå ner i dvala. Då är det så skönt att se att alla andra åker åt andra hållet. Jag brukar gå och lägga mig vid åtta, halv nio. Är jag inte trött ligger jag och läser, bara för att inte komma in i andra andningen, för då blir det jättesvårt att somna.

Jag brukar sova mellan fyra och sex timmar. När gubben kommer hem går jag upp och så har vi hela dagen tillsammans innan han ska i säng och jag till jobbet.

Tryggheten är mitt område, jag är skyddsombud. Jag blev det för tio år sedan. Jag rapporterar in vad som händer. För visst händer det saker på nätterna. Men det går inte att tänka att ”i natt kommer jag nog att åka på stryk”. Folk blir tokiga ibland. Men jag får försöka gå ner på deras nivå. Om jag kommer till en hållplats där det står fullt med ungdomar, läser jag av dem innan jag öppnar dörren. Ju längre du kört, desto bättre läser du av folk. Visst har jag blivit påhoppad och misshandlad i tjänsten och hamnat på sjukhus. Samtidigt träffar jag så mycket trevliga människor som gör att jag vill vara kvar. Jag tänker inte låta någon skrämma mig. Vi har överfallslarm och kan få direktkontakt med både trafikledning och polis.

Det har hänt att jag fått förfrågningar från män om vad jag ska göra efter jobbet, men det var när jag var yngre. Nu är jag så gammal att jag tar det med en klackspark. ”Vänta ska jag tända lampan”, säger jag då. Jag är 59 år och slipper det där ganska mycket.

Det bästa med jobbet är friheten. Sedan är det så himla roliga människor på stan och jag har bra kolleger. Vi har jättebra team-anda, håller koll på varandra och vet exakt när vi ska mötas med bussarna. Om en kollega inte dyker upp när den ska vet vi att något hänt.

Ibland får jag hjälpa ungdomar som inte ska vara ute på nätterna. Om jag fått 13-åriga flickor på bussen har det hänt att jag ringt på polisen som kommit och kört hem dem. Jag har ett nätverk: trafikledningen, socialjouren, gatukontoret och polisen. Det gäller att samla på sig telefonnummer.

Jag har inte känt av något negativt med hälsan. Man får bara tänka sig för och ta lite mer D-vitamin, särskilt på vintern.

Nackdelen med att jobba natt är om det är möten på jobbet och så blir det mindre av det sociala. Min sambo är ledig varje lördag och söndag. Då försöker jag lägga in några lediga dagar. Han jobbade också natt när vi träffades. Nu är han sopgubbe och har tidiga morgnar i stället.

Jag kommer nog fortsätta köra buss på natten, i alla fall tills jag är 65.”

Berättat för Lena Gunnars

Lillebas bästa insomningsknep

”Jag brukar lägga mig och spela Candy Crush. Då blir jag trött.”

 

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer