”All oro släppte, det var en enorm lättnad”

2014-03-16 23:00 Anna de Lima Fagerlind  

Efter flera års stillasittande arbete fick svetsaren Peter Söderström en förslitningsskada i axeln, och kunde inte längre lyfta högerarmen till huvudet. Försäkringskassan ville först inte ge honom livränta.

Du har två arbetsskador, berätta om hur du fick den första?

– 1994 jobbade jag deltid som brandman, förutom mitt jobb som svetsare. Jag hade jour på räddningstjänsten och var ute och sprang, när jag trampade snett. Det blev starten på en lång period av läkarbesök och operationer. Först trodde man att det var min rygg det var fel på, men till slut visade det sig att jag hade en korsbandsskada i knät.

Fick du livränta då?

– Ja, men jag fick inte ersättning från Afa Försäkring.

Vad hände sedan?

– Jag var tvungen att sluta som brandman. På mitt vanliga jobb fick jag anpassade arbetsuppgifter. Jag satt vid ett bord och jobbade så att jag inte behövde påfresta benen och knät. I stället blev det mer jobb med armarna och axlarna. Det ledde till att jag 2010 fick en förslitningsskada i höger axel.

– Först gick jag på sjukgymnastik, sedan blev jag opererad i axeln för att försöka öka rörelseförmågan. Men det blev inte bättre, och 2011 blev jag helt sjukskriven. Då sökte jag sjukersättning för både axeln och knät, det som tidigare kallades förtidspension, och livränta för axelskadan.

Fick du det?

– Nej. Försäkringskassan ansåg att min axelskada berodde på åldersdegenerering, alltså att axeln har slitits med tiden och inte på grund av arbetet. Jag fick ingen sjukersättning eftersom Försäkringskassan inte tyckte att jag hade uttömt alla alternativ till rehabilitering. De sa att jag nog måste operera in en knäprotes först.

Vad gjorde du då?

– Jag fick hjälp av LO-TCO Rättsskydd med att överklaga. Då gick det jättefort. Innan överklagan ens hade tagits upp i domstol ringde Försäkringskassan och sa att de godkänner skadan, och att jag får livränta och sjukersättning.

Hur kändes det när du fick rätt?

– Det var kanon. All oro släppte, det var en enorm lättnad. Det betyder massor för mig att få livränta, med bara sjukersättningen skulle det inte gå ihop ekonomiskt.

Hur mår du nu?

– Alla besvär är ju kvar, men det är mycket bättre att kunna ta en dag i taget än att försöka gå till jobbet och kämpa och krångla. Jag får inte upp min arm över axeln, men jag går ganska hyfsat nu. Jag köpte hund för ett tag sedan, så jag kommer åtminstone ut. Men jag har fått lägga mycket åt sidan. Axeln kommer inte att bli bättre, det här får jag dras med.

Vad har du för råd till andra som försöker få livränta?

– Ge inte upp, det går om man får rätt hjälp. Försök stå på dig. Och om Försäkringskassan säger att du ska testa olika saker som du vet att du inte klarar, prova ändå så kan du visa att det inte går. I stället för att säga att det inte går. .

Peter Söderström

Yrke: Svetsare och brandman.

Ålder: 55 år.

Skador: En knäskada efter att ha trampat snett, som senare ledde till en förslitningsskada i axeln efter att han tvingats jobba sittande och belasta armarna och axlarna mycket.

När: Knäskada 1994, axelskada 2010.

Fick rätt: Försäkringskassan ändrade sitt tidigare avslag om livränta för förslitningsskadan i axeln i juni 2013.

Anna de Lima Fagerlind

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Arbetarskydd.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Arbetarskydd eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen