Ny metod kan upptäcka långvarig stress

Vid Linköpings universitet mäts stresshormonet kortisol i hårstrån. Metoden utvecklades för åtta år sedan. Och hittills har man gjort cirka 2 000 håranalyser i forskningssyfte.

– Vi är intresserade av långtidsstress, säger Tomas Faresjö, professor i medicinsk sociologi vid Linköpings universitet. Att ta ett salivprov, som är den allra vanligaste metoden för att få reda på hur stressad en person är, talar bara om hur det har varit de senaste 20 minuterna. Det säger inget om ditt vardagsliv.

Ett hårstrå växer i genomsnitt cirka en centimeter i månaden. Varje centimeter mot­svarar en månad av ditt liv. Har du långt hår kan forskarna se flera år tillbaka i tiden.

– Det unika med att analysera hårstrån är just att man kan se hur stressnivån har sett ut under en längre tid. Vi har exempelvis gjort studier där vi gått två år tillbaka i tiden, säger Tomas Faresjö.

Kortisolvärdet i hårstrån är också en bio­markör som inte går att prata bort. För det är skillnad på biologisk stress och självupplevd stress.

– En människa som säger sig vara stressad behöver inte vara det. Man kan också ha höga kortisolvärden utan att uppleva sig som stressad, säger Tomas Faresjö.

Hos de människor som har låga kortisolvärden trots att de är stressade, handlar det oftast om sjukdom.

– De som drabbas av utbrändhet kan exempelvis ha extremt låga kortisolvärden. Efter en tid klarar kroppen helt enkelt inte att fortsätta producera mycket kortisol, utan den lägger av.

I det nu pågående femåriga forskningsprojektet har forskningsgruppen i Linköping fått 7 miljoner kronor från Afa Försäkring för att forska på stressnivån i hårstrån hos olika yrkesgrupper. Man ska även forska på hur ett stressigt jobb kan kopplas till hjärt- och kärlsjuk­domar. Forskningsresultatet ska sedan användas för att förebygga stress i arbetslivet.

– Man vet sedan tidigare att stress och mentala bekymmer som oro och depression påverkar insjuknandet i hjärt- och kärlsjukdomar, säger Tomas Faresjö.

Forskningen bedrivs både på Linköpings universitet och på Umeå universitet. I Linköping samlas hår in från 5 000 personer och i Umeå hår från 2 500 personer. Från varje person klipps en tuss på tre centimeter långt hår som är ungefär lika tjockt som en tändsticka. På så sätt kan man se hur stressnivån sett ut för personen tre månader tillbaka i tiden.

– Folk lever lite annorlunda i norra Sverige. Det kan vara intressant att se om vi upptäcker någon skillnad i stressnivån. Varje person får även besvara ett frågeformulär om arbetslivsförhållanden och hur de har det på jobbet, berättar Tomas Faresjö.

Att det inte alltid är som man tror visar en tidigare studie som gjorts på hårstrån från bibliotekarier och sjuksköterskor.

– Den allmänna föreställningen är att sjuksköterskor har det stressigt på jobbet medan bibliotekarie är ett fridfullt yrke. Men vår undersökning visade att det inte var någon skillnad på stressnivån hos de båda grupperna.

Han tror att orsaken till att bibliotekarier har samma stressnivå som sjuksköterskor kan bero på att biblioteksyrket har förändrats.

– Bibliotekarierna har fått en annan roll i dag. Många bibliotek ligger i socialt utsatta områden där man får hantera problem som inte har med böcker att göra. Samtidigt är folk som jobbar inom vården bättre på att ta hand om sig själva.

Tidigare forskning visar också att de viktigaste faktorerna för att undvika stress på jobbet är att man upplever sig ha kontroll över sitt arbete.

– Vi är byggda för att klara utmaningar och stress. Men både understimulering och för mycket att göra kan ge stress. Som arbetsgivare ska man se till att folk har kontroll och inflytande över sin arbetsdag. Man ska känna att man kan påverka vardagen i sitt yrkesliv. Det är också bra att ha stödjande arbetskamrater, säger Tomas Faresjö.