HR-chefen: Vi vill hjälpa soffpotatisarna

våras fick Magnus Sallbring, 49, utmärkelsen Årets hälsofrämjande chef på en gala på Grand Hôtel i Stockholm. En händelse som ingen hade kunnat föreställa sig när han gick i skolan i Åkarp, allra minst hans gympalärare. Streck i gympa var det normala. Hur kan det komma sig att en inbiten soffliggare börjar egga medarbetarna med allt galnare träningsutmaningar?

– Folk i vår ålder dör på grund av att vi har taskiga vanor. Vi ville göra en satsning som hjälper våra soffpotatisar att lämna soffan, säger Magnus Sallbring på it-företaget Atea.

It-branschens Jolt Cola-drickande urgeneration har kommit i 50-årsåldern och orkar inte längre hålla det där toktempot som den var känd för.

– Innan kunde man jobba på i ren inspiration. Nu känner jag att jag inte längre klarar detta om jag inte har motion och träning i mitt liv, säger Magnus Sallbring.

Han drog i gång ett projekt för samtliga medarbetare i hela landet, en stafett som pågick dygnet runt i 14 dagar, från Luleå till Malmö. Folk sprang, simmade, cyklade, körde rullstol, åkte rullskidor, inlines i 360 mil. Överallt, vid varje start, infann sig Magnus Sallbring med starttutan.

Det står en air av turbo kring Magnus Sallbring. Allting är intensivt och snabbt och bråttom; telefonen ringer hela tiden, han tittar allt oftare på klockan, ”om ett par minuter ska jag träffa Friidrottsförbundet för att planera årets friidrottsgala på Waterfront i Stockholm”. Det är nästan så att han hoppar upp och ner, men med ett visst, tillkämpat lugn.

Stafetten var en idé som hade fått mogna i hemlighet. Den tog flera år att projektera. Hela 93 procent av de anställda deltog i det spektakulära evenemanget. Att sedan hålla intresset uppe med andra motionssatsningar visade sig vara knepigt. Efter två år sjönk engagemanget till 62 procent. Det irriterar Magnus Sallbring, som tycker att hundra procent vore mer lagom.

– Av dem som inte anslöt sig var många regelbundna motionärer som saknar incitamentet att delta. Men det är viktigt att delta ändå, för man är med och bidrar till att skapa en kultur.

För att öka anslutningen är årets satsning kopplad till csr, corporate social responsibility, företagets samhällsansvar. Atea skänker varje år pengar till olika välgörande ändamål, en fattig by i Indien och Läkare utan gränsers räddningsbåt i Medelhavet till exempel. Ifall hundra procent av de anställda gick in för årets satsning skulle csr-pengen fördubblas. Det stannade vid 82 procent aktiva, vilket höjde pengen med 50 procent.

Företagets sex regioner fick rösta på vart de extra pengarna skulle gå. Alla valde Cancerfonden.

– Det var nog för att mångkamparen Nadja Casadei talade om sin fajt mot cancern på vår kickoff. Alla var tagna och rörda.

Motionssatsningen syftar på medarbetarhälsa. Men egentligen handlar den om företagskulturen. Atea blev plötsligen jättestort när det slogs ihop med Norges och Danmarks ledande it-företag.

– Vi kunde inte bara se på och låta kulturen hända. Vi behövde en gemensam fråga.

När han drar i gång är det aldrig lagom. Som när han hyrde Stockholms universitet. Sedan kontaktade han de stora it-tillverkarna Apple, Microsoft, HP, IBM, Cisco och så vidare och erbjöd dem att betala för att få vara lärare för Ateas säljare och konsulter, som alla var iförda tröjor med texten Campus Atea.

– Okej, det är employer branding, men det handlar också om stolthet, det finns medarbetare som skriver på sin facebook nu att de har studerat vid Stockholms universitet.

Universitetsidén bottnar i att it är en bransch i snabb förändring.

– Det vi sysslar med i dag finns inte om fem år och det vi gör om fem år finns inte i dag. Fortbildning är en förutsättning.

Han har jobbat på Atea sedan 1990, gått från säljare, försäljningschef, platschef, marknadschef till att vara hr- och marknadsdirektör.

– Det är jobbigt med direktörsbiten, det känns så vuxet. Men det är så det ska heta sedan 2012.

Fast han har faktiskt haft rollen förut. Under två års tid var han klubbdirektör i ishockey­laget Malmö Redhawks.

– Om du inte har prövat på att vara direktör i en storstadsklubb som aldrig vinner, då har du inte prövat på ledarskap, kommenterar han den perioden av sitt liv, som innebar nattliga hotelsesamtal i telefon.

Magnus Sallbring är en person som sticker ut; den taggiga tuppkammen ger ett intryck som motsägs av den vänliga blicken.

– Man slår alltid underifrån med den här frisyren, ingen fjäskar. De knuffar undan mig, tror att jag är vaktmästaren och dum i huvudet, det är jättekul att notera.

Magnus Sallbring bor i Bjärred och jobbar på huvudkontoret i Stockholm måndag–torsdag.

– Det går bra, upp 6, planet från Sturup 7.30, på kontoret 9. På kvällen tar jag en promenad med en kollega, om jag inte har haft ett gående möte på dagen. Det blir ofta gående möten och två promenader i veckan samt en på helgen.

Han vill vara trogen sina beslut. Det gäller såväl kampen mot vällevnadssjukdomar som sin egen tillvaro. Nu när han och hans fru plötsligen är hänvisade till varandra sedan de två barnen flyttat hemifrån, går han in för det barnfria livet med full kraft.

– Vi ska inte låta livet drabba oss, utan anfalla det. Man måste offensivt bestämma sig för att skapa förändring, uppleva dynamiken i varje tidsålder. Jag ser varje fas som en utmaning.

De har sålt sitt fina hus i Bjärred och skaffat sig ett enklare och köpt lägenhet på Mallorca, dit de åker så ofta de kan.

– Jag säger åt mina barn att skaffa barn tidigt, som vi gjorde. Det vore kul att ta med barn­barnen till Mallis..